Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Evangelium enligt Matteus - 21 Kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Evangelium enligt Matteus. / Kap.
21:32-39.
f Publikaner och skökor vägrade
före Johannes’ uppträdande Gud
lydnad. På alla Guds i lagen och
profeterna uttalade fordringar svarade de
med hela sitt liv: Vi vilja icke. Men
när Johannes kom, ändrade de sitt
sinne och trodde. Fariséerna åter och
översteprästerna och skriftlärarna sade
ja till allt, vad Gud i lagen och
profeterna befallde. De togo sig skenet av
lydnad, men lydde icke och läto sig
icke, när Johannes uppträdde, bevekas
till omvändelse, vare sig genom hans
predikan eller genom publikanernas
och skökornas exempel, som de hade
för ögonen.
33. Hören en annan liknelse.
Det var en människa, en
husbonde,* som planterade en
vingård’** och satte stängsel***
omkring honom ochgrävdeenpresst
i honom och byggde ett torntt
och lämnade ut honom åt jord-
brukarettt och for utomlands.t*
Ps. 80: 9. Höga Vis. 8: 11. Jes. 5:
1. Jer. 2: 21. Mark. 12: 1 f. Luk. 20: 9 f.
* Husbonden är en bild av Gud.
?* Vingården är en bild av Guds
förbundsfolk.
**? Stängslet är en bild av lagen,
varigenom det gamla förbundets folk
var omgärdat och avskilt från alla
andra folk.
t Det grekiska ord, som i
grundtexten användes, betecknar ett i jorden
nedgrävt kar av trä, vari druvsaften
nedrann, när druvorna pressades.
Själva pressningen skedde i ett annat kar.
ff till vingårdens bevakning.
Sådana torn äro ännu vanliga i
österlandet. Tornet har av gammalt betraktats
såsom en bild av helgedomen.
fft vilka skulle under hans
bortovaro sköta egendomen åt honom.
Jordbrukarna äro enligt v. 45 en bild av
förbundsfolkets lärare och ledare,
översteprästerna, skriftlärarna och folkets
äldsta.
f* Detta uttryck innebär, att Gud
icke omedelbart ledde sitt folk. Se Hes.
34. I kap. 25: 14, där samma ord
begagnas om Kristus, syftar det på hans
återgång till Fadern.
34. Men när frukternas tid
nalkades,* sände han ut sina
trä-lar** till jordbrukarna för att
mottaga dess frukter.t
* eg. hade kommit nära.
?? därmed åsyftas profeterna.
t Uttrycket kan även översättas
med: sina frukter. Frukterna tillhörde
nämligen vingårdens ägare. Vingården
var icke utarrenderad utan sköttes för
ägarens räkning. I liknelsen äro fruk
terna en bild av den helgelse, vilken
Gud hade anledning att vänta hos
folket såsom frukt av de nådegåvor, han
givit det.
35. Och jordbrukarna togo
hams trälar: en hudflängde de,
men en annan dödade de, men
en annan stenade de.*
* Märk stegringen: hudflängde
-
dödade
- stenade. Jordbrukarna vordo
ju längre desto värre. Stenandet var
ett av de svåraste dödssätten.
36. Åter sände han ut andra
trälar, flera än de första, och de
gjorde åt dem på samma sätt.
37. Men sedan sände han ut
sin son till dem, sägande: De
skola hava försyn för min son.*
* så att de åtminstone icke dräpa
honom. Detta är icke så att fatta, som
skulle Gud icke, när han sände Sonen,
hava vetat, att fienderna skulle dräpa
honom. Sådant hade han icke blott
vetat utan även genom profeterna
förutsagt. Men Herren vill med dessa ord
framhålla det över all förväntan och
över all rimlighet brottsliga i deras
gärning. Märk för övrigt, huru dessa
ord utesluta all tanke därpå, att det
var Gud, som pinade eller dödade Jesus.
38. Men när jordbrukarna
fingo se sonen, sade de
sinsemellan: Denne är arvingen;
kommen, låtom oss döda honom och
behålla hans arv.*
Matt. 26:3 f. 27:1. Joh. 11:53.
* Detta är skildring efter
verkligheten. De voro rädda, att Jesus skulle
rycka ifrån dem herraväldet över
folket (jämför kap. 27: 18). Och väldet
ville de behålla, ehuru det rätteligen
var hans. Märk för övrigt, huru
Herren antyder, att fienderna i djupet av
sin själ insågo, att han var av Gud,
och förföljde honom emot bättre
vetande. Jämför kap. 12: 31 följ.
39. Och de togo honom och
kastade ut honom utanför
vingården och dödade honom.*
* Här är åter en bestämd
förutsägelse av Herren om hans förestående
död.
[–-]
{+—+} 109
-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
