Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Evangelium enligt Matteus - 22 Kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kap.
22:16-24. Evangelium enligt Matteus.
rande inledning, med vilken de började
sitt tal, var anlagd på att uppmuntra
honom till att uttala sig emot skatten.
Att Herren genomskådade deras arga
list, det tänkte de sig naturligtvis icke. [–-]
{+—+} Vad de ämnade göra, ifall Herren
uttalade sig för skatten, är svårt att
säga, då ingen antydan därom
förekommer i texten. Möjligen tänkte de då
begagna sig av detta för att göra
honom förhatlig hos folket.
** Jämför med detta falska
smicker ett liknande ord, uttalat ur ett
redligt hjärta i Joh. 3: 2.
*** icke blott sannfärdig utan i
hela ditt väsende sann, fri från all lögn
och falskhet.
f den väg, som Gud föreskrivit, att
man bör vandra (Ps. 27: 11), d. v. s.
huru Gud vill, att man skall förhålla
sig.
ff d. v. s. så att det
överensstämmer med sanningen.
fft du lärer frimodigt utan att fråga
efter, vad människor tycka eller säga
därom.
f* du är lika litet rädd för de höga
och mäktiga som för någon annan.
17. Säg oss alltså: Vad synes
dig? Är det tillåtet att giva
kejsaren, skatt eller icke?*
* Är det tillåtet för oss, som hava
Gud till konung, att betala skatt till
den hedniske kejsaren? En sådan fråga
kunde ju taga form av samvetsskrupler
även hos en from jude. Likartade
frågor förekomma även nu ofta i de
troendes förhållande till den borgerliga
Överheten: »Är det tillåtet för oss, som
tillhöra Herren, att i det eller det stycket
foga oss efter överhetens bud?»
18. Men när Jesus hade märkt
deras ondska, s<ade lian: Varför
fresten I mig, I skrymtare?*
* I detta tilltal: »I skrymtare», lät
Herren dem känna, att han verkligen
var sann och icke frågade efter
människors person. Märk för övrigt, huru
hans blick tränger till människors
innersta.
19. Visen mig
skattepenningen. Men de buro fram till
honom en denarie.*
* Denarien var ett mycket vanligt
mynt, motsvarande vid pass sextio öre
hos oss. Om skatten se anm. till 17:25.
20. Och Jesus sade till dem:
Vems bild och överskrift är
detta?
21. De sade: Kejsarens. Då
sade han till dem: Betalen alltså
det, som tillhör kejsaren, åt
kejsaren, och det, som tillhör Gud,
åt Gud.*
Rom. 13: 7.
* Allt, vad den borgerliga, bestående
överheten kräver, bör en människa
giva henne; och allt, vad Gud kräver i
yttre eller inre måtto, bör hon giva
honom. Där det ena kommer i strid
med det andra, där gäller det
naturligtvis att lyda Gud mer än människor
(Apg. 5: 29). Men en sådan strid äger
icke rum, där det är fråga om
betalning av skatt. Jämför Rom. 13: 1 följ.,
1 Tim. 2: 1 följ., 1 Petr. 2: 13, 14,17.
22. Och när de hade hört det,
förundrade de sig* och lämnade
honom och gingo sin väg.
* Markus begagnar här ett ord, som
egentligen betyder: de utförundrade
sig (om sådant kunde sägas på
svenska). Vi hava i vårt språk ett liknande
uttryckssätt i ord sådana som
»utled-sen», »utvakad», »utarmad» o. d., där
ordet »ut-» betecknar en mycket hög
grad av det, som huvudordet innebär.
Fariséerna kommo alldeles av sig av
förundran. Men trodde
- det gjorde
de ändå icke.
23. På den dagen kommo
sadduceer fram till honom, vilka
säga, att det icke gives någon
uppståndelse, och frågade
honom,*
* Denna berättelse omtalas även i
Mark.
12:18-27, Luk.
20:27-39.
24. sägande: Lärare, Moses
har sagt: Om någon dött, som
icke har barn, så skall hans
broder såsom svåger taga hans
hustru till äkta och uppväcka säd åt
sin broder.*
* Se 5 Mos. 25: 5. Om en äkta man
dog utan att lämna manlig avkomma
efter sig, så måste hans broder taga
hans änka till hustru (ifall han själv
var ogift) samt låta i släktregistren
införa den av detta äktenskap
förstfödde sonen såsom den avlidne mannens
son. Sådana äktenskap kallar man
vanligen leviratsäktenskap (av det hebr.
ordet levir, som betyder svåger).
[–-]
{+—+} 114
-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
