Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Evangelium enligt Matteus
- 22 Kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
25. Men hos oss voro sju bröder, och den förste gifte sig och dog; och emedan han icke hade någon säd, lämnade han sin hustru åt sin broder.
26. Likaledes även den andre och den tredje, allt intill de sju.
27. Men senare än alla dog kvinnan.
28. I uppståndelsen alltså, vems hustru av de sju skall hon vara? Ty de hava alla haft henne.[1]
29. Men Jesus svarade och sade till dem: I faren vilse, emedan I icke kännen[2] skrifterna,[3] ej heller Guds kraft.[4]
30. Ty i uppståndelsen varken gifta de sig,[5] ej heller bortgiftas, utan de äro[6] såsom Guds änglar i himmelen.[7]
31. Men angående de dödas uppståndelse, haven I icke läst[8] det, som blivit eder[9] sagt av Gud, som säger:
32. Jag är Abrahams Gud och Isaks Gud och Jakobs Gud? Han är icke dödas utan levandes Gud.[10][11]
[1] Sadduceerna ville med denna fråga visa orimligheten av en uppståndelse.
[2] Ordagrant: icke kännande.
[3] d. v. s. det Gamla testamentets skrifter, vilka verkligen innehålla läran om uppståndelsen.
[4] vilken förmår göra även sådant, som synes för det mänskliga förståndet orimligt, och vilken skall ur den i jorden nedlagda sinnliga kroppen i uppståndelsen frambringa en kropp av högre, av andlig art (se 1 Kor. 15: 35 följ.) Sadduceerna tänkte alltid, då det var fråga om uppståndelsen, att därmed måste menas en uppståndelse av samma sinnliga kropp, som blivit begraven. Och då blir ju alltid talet om uppståndelsen en galenskap (1 Kor. 15: 36). Sålunda kan ofta en oriktig uppfattning av en riktig sak göra saken själv motbjudande och galen, när den oriktiga uppfattningen sammanblandas med saken själv.
[5] Icke åtskillnaden mellan olika kön upphör, men äktenskap och lekamlig fortplantning skall icke förekomma, sedan de troendes kroppar förvandlats till andlighet (1 Kor. 15: 44). De fariseiska lärarna menade, att kvinnan i uppståndelsen återgives åt sin första man.
[6] Märk, att Herren säger »äro», »gifta sig», »bortgiftas», såsom talade han om närvarande ting. Ofta framställas sålunda tillkommande förhållanden, såsom vore de redan närvarande, när det gäller att livligt skildra dem, eller att allenast beskriva deras beskaffenhet utan avseende på tid. Se anm. till kap. 3: 10, 13: 44, Rom. 14: 17 m. fl. Jämför ett liknande förhållande vid framställningen av förflutna händelser kap. 23: 35.
[7] Såsom Guds änglar i himmelen nu äro, så skola de uppståndna rättfärdiga vara i riket, vilket alltid i skriften tankes såsom ett rike på jorden, dit Herren återvänder. Se kap. 5:4, 25:31 följ., 2 Petr. 3: 13. Däremot strider icke 1 Tess. 4: 17. – Märk för övrigt, huru änglarna här framställas såsom havande kroppar fastän av överjordisk, himmelsk och för våra naturliga sinnen i allmänhet ofattlig art. På denna kroppslighet bero ock de i skriften ofta omtalade änglauppenbarelserna. Dessa äro därför icke att tänka såsom någon förändring i änglarnas tillvarelsesätt utan såsom en utomordentlig, genom Guds kraft verkad skärpning av de mänskliga sinnenas förnimmelseförmåga. Se 2 Kon. 6: 17.
[8] Sedan Herren i föregående vers framställt Guds kraft, framställer han nu skriftens lära.
[9] det sades av Gud åt Moses och därigenom medelbart åt judarna. 2 Mos. 3: 6. Med en bestämmelse i Mose lag hade de frestat honom, med en utsaga i samma lag slår han deras anfall tillbaka. På detta bibelställe har man ofta, ehuru oriktigt, åberopat sig till stöd för den meningen, att sadduceerna endast erkänt Mose böcker såsom Guds ord. Se till kap. 3: 7.
[10] Då Gud å ena sidan är Abrahams, Isaks och Jakobs Gud, då han å andra sidan icke kan vara dödas Gud utan endast levandes, så följer, att Abraham, Isak och Jakob måste leva då, när Gud talade dessa ord. Men vid det tillfället voro de länge sedan lekamligen döda. Därmed är nu visserligen icke själva uppståndelsen uttalad utan endast den personliga levande tillvarelsen i dödsriket. Men denna har uppståndelsen till följd. Det insågo saddueeerna själva, varför de ock icke från denna synpunkt gjorde någon invändning mot det, som Herren sade. Se Hebr. 11: 16. – Enligt Markus upprepade Herren åter med eftertryck: I faren mycket vilse.
[11] Apg. 7: 32. Hebr. 11: 16.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Dec 9 15:08:26 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/bibeln/wald1921/0123.html
