- Project Runeberg -  Bibeln / Nya testamentet. Ny översättning med förklarande anmärkningar av P. Waldenström, fjärde upplagan, 1921. Första delen /
118

(1917)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Evangelium enligt Matteus - 23 Kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Kap. 23:
4-10. Evangelium enligt Matteus.

med sitt finger** röra dem ur
stället.

Luk. 11: 46. Apg. 15: 10. Gal. 6:13.

* d. v. s. föreskrifter och fordringar. [–-]
{+—+} De här i den vanliga texten tillagda
orden: »och odrägliga», saknas i
somliga av de äldsta urkunderna och synas
hava hit inkommit från Luk. 11:46.

** Folket hade svårt att komma
framåt med sina tunga bördor;
skriftlärarna rörde ej ett finger för att få
bördorna ur stället. Mycket mindre
togo de dem på sina axlar för att bära
dem. Det såg ut, som hade det varit
deras sak att läraj och folkets sak
att teEå: ^

5. Men1 alla sina gärningar
göra de för att bliva beskådade
av niäfflni&korna. Ty breda göra
de sin>a tänkeskrifter,* och stora
göra de sina tofsar.**

Matt. 6:1 f. 5, 16. 5 Mos. 6:8. 4
Mos. 15: 38. 5 Mos. 22: 12.

* Tänkeskrifterna voro
pergamentsremsor, på vilka voro uppskrivna 5
Mos.
11:13-21, 6:4-9, 2 Mos. 13: [-11-16, 1-10.-]
{+11—16, 1—10.+} Dessa remsor voro
inlagda i små kapslar, vilka judarna, till
bokstavlig uppfyllelse av 2 Mos. 13:9,
16, 5 Mos. 6: 8, 11: 18, bundo med
remmar frampå pannan och på vänstra
armen, mitt för hjärtat, när de skulle
bedja. De skulle vara en påminnelse om
vikten av att med hjärta och huvud
hålla Guds lag. Även ansågos de av
judarna såsom skyddsmedel mot onda
andar. Sådana »tänkeskrifter» begagnas
ännu i dag av judarna. Fariséerna
gjorde dem breda, på det att det inför
människor skulle synas, att de voro
synnerligen angelägna att hålla Guds
bud.

** Om dessa tofsar se till kap. 9: 20.

6. Men de älska främsta
soff-platsen* vid måltiderna och de
främsta sätena i synagogorna

Mark 12: 38 f. Luk. 20: 46.

* Vid måltider låg man till bords
på soffor, vilka stodo med den ena
änden vända mot bordet.

7. och hälsningarna på torgen
och att av människorna kallas

rabbi.*

* De ville se, att människorna
observerade deras stora helighet.
Naturligtvis föregåvo de, att det icke var för
deras egen högfärds skull, de så gjorde,

utan för folkets skull, till vars bästa
det alltid tjänade, att med rätt vördnad
betrakta ett laglydigt och heligt liv. [–-]
{+—+} Rabbi betyder lärare.

8. M.en I skolen icke låta
kalla eder rabbi, ty en enda är
eder lärare, men I aren alla
bröder.*

Jak. 3: 1.

* Ordet »rabbi» föranledde Herren
att nu omedelbart vända ögonen till
sina lärjungar. Dem skulle han ju
insätta till lärare. Och han ville därför
varna dem för samma lärdoms- och
lärarehögfärd, som han nyss tadlat hos
fariséerna. Titeln i och för sig, såsom
uttryckande ett ämbete, var icke något
ont. Men den lärarehögfärd och den
härsklystnad, av vilken den hos
skriftlärarna var ett uttryck, och vilken den
tjänade att hos dem uppehålla, var
desto mer avskyvärd. Och denna
högfärd och härsklystnad borde
lärjungarna med sådan omsorg undvika, att de
icke ens behölle det sken därav, som
låg i själva titeln. I folkets allmänna
tänkesätt var nämligen titeln »rabbi»
oåtskiljeligt förenad med
föreställningen om en andlig herre, och alla sådana
titlar äro farliga för de kristna
lärarna. Å ena sidan förvilla de det kristna
folkets tankar om lärarnas ställning
såsom lärare, å andra sidan kunna de
ock lätt hos de kristna lärarna själva
alstra
- om än i början omärkligt
-
den lärarehögfärd, mot vilken Herren
här varnar. Andliga titlar föda ofta
andlig titelsjuka, men titelsjuka är
ingenting annat än en form av högfärd.

9. Och eder fader skolen I
icke kalla någon på jorden, ty
en enda är eder Fader, nämligen

den himmelske.*

* Lärjungarna skulle väl såsom
lärare vara faderliga såväl i anseende till
sitt sinne som sitt utvärtes förhållande.
Paulus berömde sig ock av sådan
fader-lighet (1 Kor. 4: 15). Men icke ville
därför han, att man skulle kalla
honom: Fader Paulus. Lika litet ville han
detta, som t. ex. lärjungarna gjorde
anspråk på att av folket tituleras:
»Världens ljus» för det, att de verkligen voro
ljus (kap. 5: 14). Där begär efter titeln
upgstår, där är vanligfvls det sinne
ut-slocknat, vilket titeln skulle utmärka;
där kärnan är borta, griper man med
desto större begärlighet efter skalet.

10. Icke heller skolen I låta

118

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 15:08:26 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bibeln/wald1921/0126.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free