- Project Runeberg -  Bibeln / Nya testamentet. Ny översättning med förklarande anmärkningar av P. Waldenström, fjärde upplagan, 1921. Första delen /
121

(1917)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Evangelium enligt Matteus - 23 Kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Evangelium enligt Matteus. Kap.
23:27-34.

utan för att göra gravarna synliga, på
det ingen måtte komma vid dem och
varda orenad (se 4 Mos. 19: 16).
Emellertid bekommo de därigenom ett
prydligt utseende.

28. Sålunda synens även I
ut-värtes för människorna
rättfärdiga, men invärtes aren I fulla
av skrymteri och laglöshet.

29. Ve eder, skriftlärare och
fariséer, I skrymtare, att I
uppbyggen profeterna® gravar och
pryden de rättfärdigas
gravplatser*

* Så mordiskt sinnade, som
fariséerna själva voro mot Kristus, kunde
deras upppbyggande av profeternas
gravar betraktas mer såsom ett
förhärligande av fädernas blodsdåd än såsom
ett förhärligande av profeternas minne.

30. och sägen: Om vi vore i
våra fäders dagar, skulle vi icke
vara delaktiga med dem i
profeternas blod.

31. Så vittnen I om eder
själva, att I aren söner* av ’dem, som

mördat profeterna.

* När de sade »våra fäder», menade
de sin lekamliga härstamning från dem.
Men Frälsaren begagnar uttrycken
»fäder» och »söner» om andlig
förvant-skap. Denna dubbla betydelse i orden
gör hans tal desto vassare, såsom ville
han säga: I bekännen alltså, att I
hören till profetmördarnas släkte.

32. Uppfyllen även I edra
fäders mått.*

Fädernas missgärningar betraktades
av Herren såsom samlade i ett kär il,
vilket så småningom fylldes. Det
gällde nu för de då levande att genom
mordet på Kristus göra måttet överfullt.
Sedan skulle straffdomen bryta lös.
Den stora tanke om ett folks inre
samhörighet, som Herren här uttrycker,
må noga märkas. Likasom den enskilde
genom synd samlar åt sig vrede till
vredens dag (Rom. 2:5), så hjälper
han ock till att samla vrede över den
släkt och det folk, som han tillhör. De
särskilda personernas och de särskilda
släktenas synder dö icke med dem, utan
de samla sig tidevarv efter tidevarv

[–-]

{+—+} långsammare eller hastigare, allt
efter som de mer eller mindre motverkas
av andras rätfärdighet (Matt. 5: 13)

[–-]

{+—+} till dess måttet är fullt och domen
stiger ned över det släkte, som då le-

ver och med sin ondska fyller det, som
ännu är kvar av måttet. Ingen står
enstaka, utan var och en är lem uti ett
sammanhängande helt. Därför
inverkar varje handling, evad den är
rättfärdig eller orättfärdig, icke blott på
den person själv, som gör handlingen,
utan även på den släkt, varav han är
en lem, vidare genom denna på det
folk, som han tillhör, samt sålunda
medelbart och ytterst på hela
mänskligheten. Släkters och folks historia bär
därom tydliga vittnesbörd genom alla
tidevarv. Deras ömkliga undergång
beror icke blott på den sista släktledens
synder utan är den samlade frukten
ay de synder, som släktled efter
släktled hopat. Jämför v. 35. Se Upp. 18:24.

33. I ormar, I huggormars
avföda,* huru skolen I fly undan
Gehennas dom?**

Matt. 12: 34.

* Se anm. till kap. 3: 7.

** d. v. s. den dom, som, när riket
kommer, störtar eder till fördömelsen i
Gehenna. Se anm. till kap. 5: 22.

34. Fördenskull, se, jag*
sänder ut till eder profeter och
visa och skriftlärare.** Somliga
av dem skolen I dräpa och
kors-fästa,t och somliga av dem
skolen I gissla i edra synagogortt
och förfölja från stad till stad,

Luk. 11: 49 f. Apg. 5: 40, 22: 19. 2
Kor. 11: 24. Hebr. 11: 36.

* Det ligger i grundtexten
eftertryck på ordet »jag»: Det är jag, som
sänder dem.

** Dessa ord syfta på de kristna
lärarna, apostlarna och andra, vilka
Jesus skulle sända (Joh. 17: 18), och i
vilka han själv fortfarande skulle varda
förföljd. Jämför Apg. 9:5.

t nämligen genom att överlämna
dem åt de romerska myndigheterna
med yrkande på deras korsfästelse. På
samma sätt säges om judarna, att de
korfäst Jesus (Apg. 2: 36), ehuru det
egentligen var romarna, som gjorde det.
Men romarna gjorde det på judarnas
tillskyndelse, varför skulden egentligen
drabbar dessa. Korsfästelsen var ett
romerskt (icke ett judiskt) dödsstraff.
Hos judarna förekom, att avrättade
människors kroppar upphängdes på
träd (5 Mos. 21:22 f.), men icke att
människor avrättades genom
korsfästelse. I huru vidsträckt mån
korsfästelse användes såsom straff för den

[–-]

{+—+} 121

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 15:08:26 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bibeln/wald1921/0129.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free