Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Evangelium enligt Matteus - 26 Kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kap.
26:20-26. Evangelium enligt Matteus.
(2 Mos. 12: 11) hade icke en allmän
giltighet. Vid Jesu tid låg man till
bords vid påskmåltiden såsom vid
andra måltider. Se anm. till kap. 9: 10.
21. Och medan de åto, sade
han: Sannerligen säger jag eder:
En av eder skall överlämna mig.
22. Och de begynte, högeligen
bedrövade, säga till honom var
och en: Icke är det väl jag, Herre?
23. Men han svarade och
sade : Den som med mig har doppat
handen i fatet,* han skall
överlämna mig.
* Judas har alltså vid måltiden
suttit så nära Jesus, att han doppat i
samma fat som han. Se vidare anm.
till v. 26. Evangelisten Johannes
omtalar denna händelse mycket
omständligare och noggrannare.
24. Människans son går bort,*
såsom det är skrivet om honom;
men ve den människan, genom
vilken Människans son varder
överlämnad! Det vore gott för
henne, om hon icke vore född,**
den människan.t
Ps. 41: 10.
* till sin Fader (Joh. 7:33, 8:21).
** så att hon sluppe det straff, som
nu kommer att drabba henne.
f Märk, vilket allvarligt, vilket
djupt vemodigt eftertryck, som ligger
på det uprepade: »den människan».
25. Men Judas*, han som
överlämnade honom, svarade och sade:
Icke är det väl jag, Rabbi?* Han
sade till honom: Du sade det.**
* Han ville ställa sig lik de andra,
på det att inga misstankar måtte falla
på honom. Före denna Judas’ fråga
har man att tänka sig, vad Johannes
berättar i 13:
23-27. Lärjungarna
hade icke fått veta mer, än att
förrädaren var en av dem, som hade doppat
i samma fat som Jesus. Men på en
vink av Petrus lutade sig Johannes till
Jesu bröst och frågade, viskande, vem
han menade, varpå Jesus även
svarade, viskande, att det var den, åt vilken
han räckte det indoppade brödet.
Därpå doppade han och räckte åt Judas.
Allt detta försiggick utan att väcka
någon närmare uppmärksamhet hos de
övriga, vilket är mycket förklarligt
till följd av det bekymmer, som hade
gripit deras egna hjärtan, och det in-
bördes samtal, vari de med anledning
därav voro inbegripna. När nu Judas
hade mottagit det indoppade brödet,
frågade även han såsom de andra:
Icke är det väl jag? Frälsarens svar:
»Du sade det», torde icke heller hava
hörts av någon annan än Judas och
Johannes.
** Detta uttryck var hos
rabbinerna vanligt och motsvarade ett
eftertryckligt ja, alldeles som vi säga: »Ja
just så» 1. d.
- Huruvida Judas efter
detta svar kan anses hava stannat
kvar över den heliga nattvardens
instiftande, därom se anm. till Luk. 22:21.
26. Men* medan de åto,**
tog Jesus ett bröd,t och sedan
han hade välsignat,tt bröt han
det och gav*t åt lärjungarna och
siade: Tagen,*** äten. Detta är
min kropp.ttt
* Denna berättelse omtalas även i
Mark.
14:22-25, Luk.
22:19-20, 1
Kor.
11:23-25.
** Upprepning av samma ord som
1 v. 21. Ätandet hade varit avbrutet
genom det nyss förda samtalet, men
begynte nu igen.
f Påskmåltiden skedde enligt
rabbinernas berättelse i följande ordning.
l:o) Husfadern fattade den med vin
fyllda bägaren, uttalade en
tacksägelse för vinet och den heliga dagen,
varefter han tömde bägaren och tvådde
sina händer. 2: o) De bittra örterna
framsattes, vilka avbildade det bittra
livet i Egypten. Dessa doppades i en
sur eller salt vätska, och en del därav
åts under tacksägelse. 3: o) Därpå
framsattes det osyrade brödet, moset
samt köttet av påskalammet och av de
övriga till festen offrade djuren (5
Mos. 16: 2). Moset var tillrett av
dadlar, fikon och andra frukter. Det Var
till färgen tegelrött till en åminnelse
av Israels barns tégelslagning under
träldomen i Egypten. 4: o) Husfadern
uttalade nu de orden: »Välsignad vare
han, som skapat jordens frukt.»
Därefter doppade han de bittra örterna i
moset och åt, varefter alla de övriga
bordsgästerna gjorde sammalunda. Det
är sannolikt om denna doppning
Herren talar i v. 23. 5: o) Den andra
bägaren tillblandades nu, varefter
husfadern undervisade sin son om
betydelsen av denna måltid och dess särskilda
delar. Guds befallning därom läses i
2 Mos.
12:26-27. 6: o) Påskrätterna
framsattes åter på bordet. Davids Ps.
144
-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
