- Project Runeberg -  Bibeln / Nya testamentet. Ny översättning med förklarande anmärkningar av P. Waldenström, fjärde upplagan, 1921. Första delen /
143

(1917)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Evangelium enligt Matteus - 26 Kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Evangelium enligt Matteus. Kap. 26:
14-20.

X

träffat, medan de voro samlade på
Kaifas’ gård, det kan ej med visshet
sägas. Det senare synes sannolikare.
Vad som drev Judas, säger Lukas med
följande ord: Satan gick in i Judas.
Girigheten och oärligheten hade
småningom bragt honom så fullkomligt i
Satans våld, att han icke vidare var
sig själv mäktig. Att han icke hade
åsyftat Jesu död, ses av kap. 27: 3.
Judas befann sig under Satans välde i en
fullkomlig förvirring.

15. och sade: Vad viljen I
giva mig, och jag skall
överlämna honom åt eder? Men de
vägd© upp åt honom trettio
silverpenningar.*

* Därmed avses helgedomens siklar.
Sikeln var ursprungligen en viss vikt
silver, och alla betalningar skedde då
medelst uppvägning. Först omkring
140 år f. Kr. förekom myntning av
siklar. Men ännu vid Kristi tid
användes, såsom av detta ställe synes,
uppvägning jämte uppräkning.
Helgedomens sikel var något tyngre än den
i daglig handel vanliga sikeln.
Sannolikt togo fienderna icke vid detta
tillfälle beloppet ur egen pung.
Jämför kap. 27:6 följ. För en så helig
sak ansågo de väl, att de borde anlita
tempelkassan. Endast Matteus angiver
det bestämda priset. En sikel var vid
pass 2 kronor 50 öre, summan alltså 75
eller 80 kronor. Sålunda fullbordades
profetian i Sak. 11: 12, utan att någon
mer än Gud tänkte därpå. Likasom
ingen profetia framkommit av
människas vilja (2 Petr. 1:21), så har
ingen profetia fullbordats av människas
vilja; utan Gud har lett händelserna
och människorna så, att dem ovetande [–-]
{+—+} och dock genom deras gärningar
-
den ena profetian efter den andra
gått i fullbordan.

16. Och från den stunden*
sökte han lägligt tillfälle, på det att
han måtte överlämna honom.**

* Ordagrant: från då. Jämför kap.
23: 39, 26: 29, 64.

[-*.-]

{+*•+} utan folkskockning (Luk.). Det
gällde nämligen att undvika buller och
upplopp (v. 5).

17. Men* på den första
dagen av de osyrade brödens
högtid** kommo lärjungarna fram
till Jesus, sägande: Var vill du,
att vi skola tillreda för »dig att
äta påskalammet?t

2 Mos. 12:
15-20.

* Denna händelse omtalas även i
Mark. 14:
12-16, Luk. 22:
7-13.

** Här menas den 14: de Nisan.
Annars var den första sötebrödsdagen
lagligen den 15: de Nisan (3 Mos. 23:6).
Men emedan påskfesten började den
14: de på aftonen, så räknades denna
dag sedermera hel och hållen med till
festdagarna och kallades första dagen
av de osyrade brödens högtid.
Under påskfesten fingo judarna icke äta
syrat bröd. Allt sådant bröd måste
med största omsorg avlägsnas ur
huset. Se därom 2 Mos. 12:
18-20, 4
Mos. 28:
16-18. Hela festen kallades
därför de osyrade brödens (eller
egentligen: det osyrades) högtid.

f Ordagrant: äta påsk. Grundtexten
har samma ord för att uttrycka
påskfesten (se v. 2) och påskalammet (1
Kor. 5:7). Påskalammet slaktades på
eftermiddagen den 14: de Nisan före
solnedgången. Det slaktades i
helgedomens förgård.

18. Men han sade: Gån in i
staden* till den och den** och sägen
till honom: Lärarent eäger: Min
tidtt är nära; hos dig håller*t
jag påsk med mina lärjungar.

* d. ä. Jerusalem. Jesus befann sig
i Betania, när han sade detta.

** Herren nämnde icke hans namn
men angav, huru de skulle finna hans
hus. Se därom Luk. 22: 10, Mark. 14:
13. Lukas omtalar ock, att det var
Petrus och Johannes, som sändes med
det ifrågavarande budet.

f Mannen var alltså en Jesu
lärjunge (jämför kap. 21:3). Man har
gissat på Nikodemus.

tt d. ä. tiden för min hädanfärd.
Jämför Joh. 7:30, 13:1, 17:1.

*t Uttryck av nära vänskap;
alldeles såsom ock nu hos oss en
förtrolig vän kan säga till sin vän: »I år
firar jag påsk hos dig»; »i dag äter
jag middag hos dig» o. d.

19. Och lärjungarna gjorde,
såsom Jesus hade befallt dem,
och tillredde påskalammet.

20. Men* när det hade blivit
afton, lade han sig till bords**
med de tolv lär j ungarnia.

* Denna händelse omtalas även i
Mark. 14:
17-21, Luk. 22:
14-23,
Joh. 13:
1-35.

?? Lagbestämmelsen att äta
påskalammet stående och klädd i resdräkt

[–-]

{+—+} 143
-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 15:08:26 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bibeln/wald1921/0151.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free