Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Evangelium enligt Matteus - 27 Kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kap,
27:8-12.
Evangelium enligt Matteus.
8. Därför har den åkern
blivit kallad Blodsåker* intill den
dag, som i dag är.
* emedan den var köpt för sådana
penningar. Jämför Apg. 1: 19. Denna
åker skall hava legat söder om
Jerusalem i Hinnoms dal. Uti Jer. 18: 2, 3,
19: 1 omtalas »Krukmakarens hus», d.
v. s. en på den tiden bekant
krukma-karverkstad. Sannolikt menas här
samma plats, vilken alltså ännu på
Matteus’ tid var allmänt känd.
9. Då vart fullbordat det, som
blivit sagt genom [Jeremias],*
profeten, som säger: Och de togo
de trettio silverpenningarna,
priset för den prisade,** på
vilken de hade satt prist av Israels
barn;tt
* Orden äro icke hämtade från
Jeremias utan från Sakarias (kap. 11: 12,
13). Att här i grundtexten ändå står
Jeremias, torde bero på något skrivfel
antingen av den, som översatt Matteus’
hebreiska evangelium på grekiska, eller
av forntida avskrivare. Jämför anm.
till kap. 13:35 samt 23:35. För
övrigt äro profetens ord av evangelisten
anförda mycket fritt. Hos profeten lyda
de nämligen sålunda: Och de vägde upp
såsom min lön trettio silversiklar. Och
Herren sade till mig: Kasta det åt
krukmakaren, det dyra pris, vartill jag
blivit av dem värderad. Och jag tog de
trettio silversiklarna och kastade dem
uti Herrens hus till krukmakaren (d.
v. s. för att sedan lämnas till
krukmakaren). - Den närmaste meningen i
det profetiska stället är, att profeten i
Guds namn uppsäger herdeämbetet över
Israel samt låter betala sig sin
herdelön, som uppskattas till trettio siklar,
vilka han kastar i Herrens hus till
krukmakaren. I detta ser nu
evangelisten en profetisk handling, vars
yttersta uppfyllelse är den händelse, som
han här omtalar.
** den vilken ära och pris framför
alla andra tillkommer.
- Grundtextens ord kunna även betyda: värdet
för den värderade.
f d. v. s. uppskattat till ett visst
penningvärde. I dessa ord ligger en
mycket skarp udd. Det måste vara en
galenskap och hädelse att till ett visst
penningvärde uppskatta honom, som
är den prisade, honom som är
högtlo-vad evinnerligen. Alldeles som kunde
lians värde genom något mänskligt pris
uttryckas.
ff Dessa ord äro mycket dunkla.
Sannolikt menas: på föranledande av
Israels barn. Uttrycket »Israels barn»
är då att fatta allmänt, ungefär som
stode det: en israelit. Det var en
israelit, nämligen Judas, som gav upphov
till hela värderingen.
10. och de gåvo dem till
Krukmakarens åker, enligt vad
Herren hade befallt mig.*
* Dessa ord motsvara, vad profeten
säger: Herren sade till mig. Enligt
Matteus’ användning av profetens ord
uttryckes genom dem, att inköpet av
Krukmakarens åker för de trettio
sik-larna skett i överensstämmelse ined
Guds rådslut och hans till profeten
förebildligt givna befallning. Såsom Gud
hade befallt profeten att kasta sin
herdelön av trettio siklar i templet för att
utgivas till krukmakaren, så togo nu
översteprästerna de av Judas i templet
inkastade penningarna och gåvo dem
ut för att köpa Krukmakarens åker.
11. M en* Jesus ställdes inför
landshövdingen, och
landshövdingen frågade honom, sägande:
Du
- är du judarnas konung?**
Men Jesus sade: Du säger det.t
1 Tim. 6: 13.
* Denna berättelse omtalas även i
Mark.
15:2-15, Luk.
23:2-25, Joh.
18:
29-40.
** Enligt Luk. 23: 2 hade fienderna
anklagat Jesus, såsom den där sade sig
vara en konung samt förbjöd folket att
giva kejsaren skatt. Därpå syftar
Pilatus’ fråga. Märk: inför Pilatus sade de
intet om Jesu awidliga uppträdande,
vilket dock utgjorde huvudorsaken till
deras fiendskap (se kap. 26:
59-66).
De visste nämligen, att detta var en
»ak, som Pilatus icke brydde sig om.
Däremot försökte de inför honom göra
Jesus misstänkt såsom farlig för den
borgerliga ordningen, därvid låtsande
som om de själva vore tillgivna
kejsaren och hans regering, vilken de dock
bittert hatade. Hela deras uppträdande
var en vävnad av lögn och skrymteri.
f Jämför kap. 26: 64, Joh. 18: 37.
12. Och när han anklagades
av översteprästerna och de äldsta,
svarade han intet.*
* Jämför kap. 26: 62. Såsom ett
lamm, som stilla tiger för sina
klippare, har han icke upplåtit sin mun.
Jes. 53: 7.
[–-]
{+—+} 154
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
