Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Evangelium enligt Markus - 9 Kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kap. 9:
37-41.
Evangelium enligt Markus.
* Ytterst och egentligast är det icke
mig han mottager utan Fadern, vars
sändebud och ställföreträdare jag är,
vars verk jag utför o. s. v. Jämför ett
liknande uttryck i Joh. 12: 44. Märk,
att Frälsaren säger: »Den som
mottagit ett barn på mitt namn} han
mottager mig»; men däremot icke: »Den
som mottager mig på min Faders namn,
han mottager Fadern». Ett barn kan
man mottaga utan att därmed mottaga
Jesus. Ty genom en sådan gärning
mottager man honom endast under den
förutsättning, att man gör densamma
på grund av hans namn. Men Jesus
kan man aldrig mottaga utan att på
samma gång mottaga Fadern. Så ett
äro Fadern och Sonen.
38. Johannes* sade till
honom: Lärare, vi sågo någon, som
i ditt namn** drev ut onda
andar, och han följer icke oss,t
och vi hindradett honom,
emedan han icke följde oss.t*
* Denna händelse omtalas även i
Luk. 9:
49-50.
** d. v. s. genom att uttala ditt
namn samt i kraft av detta befalla de
onda andarna att fara ut. Mannen var
ingen bedragare utan en, som
verkligen trodde på kraften av Jesu namn,
om han ock ännu till äventyrs
betraktade detta namn endast såsom en god
besvärjelseformel i likhet med andra
dylika, som av de s. k. exorcisterna
begagnades, varom se anm. till Matt.
12: 27.
f Då mannen icke följde
lärjungarna, så menade de, att det var ett
missbruk av Jesu namn, att han begagnade
det. Och det ville de förhindra.
[-?ff-]
{+¦ff+} d. v. s. vi förbjödo honom. Samma
ord som i kap. 10: 14. Den grekiska
ordformen i grundtexten uttrycker, att
de gjorde det flera gånger. Mannen
rättade sig alltså icke efter deras
tillsägelse.
f* Att Johannes just nu kom fram
med denna sak, kan förklaras på olika
sätt. En förklaring är, att Johannes
vid Herrens tal om ödmjukhet (v. 35)
kände sig i samvetet straffad därför,
att han och hans medlarj ungar icke
hade emot den här omtalade mannen
gått till väga med riktig ödmjukhet.
En annan förklaring är: När Herren
sade, att den, som på hans namn
mottagit ett barn, mottager honom själv,
så erinrade sig Johannes, att han och
hans medlärjungar en gång hade stött
tillbaka en man, som gjorde underverk
i Jesu namn. Och han tänkte: Kanske
hade vi bort anse honom såsom en,,
clen där hade mottagit Jesus, fastän
han icke följde oss. Denna senare
förklaring är sannolikare än den förra.
Tänkbart är ock, att Johannes med
denna lilla historia helt enkelt ville
föra samtalet in på ett annat ämne.
39. Men Jesus sade: Hindren
honom icke; ty^ ingen är, som
skall göra (någon) kraft på mitt
namn och skall snart kunna
smäda mig.*
1 Kor. 12: 3.
* Samma ord som i Matt. 15: 4r
Mark. 7: 10. Det betyder egentligen
tala ont till någon, men även tala ont
om någon eller något (Apg. 19: 9). Det
förtroende, som mannen hade till Jesu
namn, var en borgen därför, att han
icke så snart skulle kunna bringas till
att smäda eller tala illa om den
person, vars namn han på detta sätt och
med sådan framgång begagnade.
- Jesu svar antyder, att lärjungarna hade
fruktat, att mannen skulle genom sin
verksamhet kunna göra Jesu namn
skada.
40. Ty den, som icke är emot
oss, är för oss.*
* Mannen var alltså att betrakta
såsom en Jesu anhängare. Ty om han
ock icke direkt följde lärjungakretsen,
var han dock för Jesus. Hans
verksamhet var ock ägnad att göra Jesu
namn känt och ärat. Helt annat var
förhållandet med fariséerna, om vilka
Herren i Matt. 12: 30 säger: Den som
icke är med mig, han är emot mig. De
voro i hjärtat fiender till Jesu namn
och talade illa därom. Den här
omtalade mannen däremot gjorde i själva
verket gemensam sak med Jesus.
41. Ty vilken som givit eder
en bägare vatten att dricka i
mitt namn, därför att I tillhören
Kristus,* sannerligen säger jag
eder: Han skall alls icke mista
sin lön.**
* Märk, vilken vikt Herren lägger
på bevekelsegrunden till en människas
gärningar. När två göra detsamma, är
det dock icke alltid detsamma. Det
yttre verket kan vara lika, medan
bevekelsegrunden är olika. Och i
bevekelsegrunden är det, som gärningens
egentliga väsen ligger.
** Se Matt. 10:42, där dessa ord
206
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
