Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Evangelium enligt Markus - 9 Kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Evangelium enligt Markus.
Kap. 9:
41-49.
förekomma uti ett annat sammanhang.
Sådana ord som dessa har nog
Frälsaren vid flere tillfällen uttalat. På
detta ställe är sammanhanget följande:
Den som icke är mot oss, han är för
oss. Till och med den, som bara giver
eder en bägare vatten för det, att I
tillhören mig, bör betraktas såsom vår
anhängare; huru mycket mer då den,
som i mitt namn driver ut onda andar.
42. Och* vilken som blivit
till anstöt för en enda av dessa
små,** som tro, för honom är det
bättre, om en åsnekvarnsten
ligger om hans hals och han är
kastadt i havet.
* Till v.
42-50 se Matt. 18:
6-9.
Jämför även Luk. 17:
1-2. Herren
återgår här till att tala om de små
barnen.
** När Herren säger »dessa små»,
så pekar han på det lilla barn, som
han hade ställt fram mitt ibland dem
(v. 36), och som ännu stod kvar där. [–-]
{+—+} Andra bibeltolkare mena, att
Herren fortfarande åsyftar den nyss förut
omtalade mannen samt framställer
honom såsom en svag begynnare, ett barn
i tron, vilken de icke skulle giva
anstöt. Av sammanhanget hos Matteus
synes dock, att han åsyftar de små barnen.
f Herren säger: »ligger» och »är
kastad», för att desto livligare skildra
saken, såsom hade han ett sådant
exempel alldeles för ögonen.
43. Och om din hand blivit
dig till anstöt,* så hugg henne
av. Det är bättre, att du kommer
in i livet ofärdig, än att du,
havande bägge händerna, går bort
till Gehenna, till den outsläckliga
elden.**
Luk. 16: 24.
* Från det förhållandet, att den
ena människan kan varda den andra
till anstöt, går Herren vidare till att
tala därom, att något, som människan
har, kan varda henne själv till
anstöt. Övergången från det ena till det
andra bilda de av Markus
utlämnade men av Matteus återgivna orden:
Ve världen för anstötarnas skull, ty
det är nödvändigt, att anstötarna
komma o. s. v. (Matt. 18: 7).
** Till denna vers samt v. 45 och
47 se Matt. 5: 29, 30. Om Gehenna se
anm. till Matt. 5: 22. Om den
outsläckliga elden se anm. till Matt. 3: 12,
25: 41, 46.
Den efter v. 43 i våra vanliga
biblar följande v. 44 saknas i de äldsta
och bästa urkunderna. Samma är
förhållandet med v. 46. Dessa bägge
verser äro en senare gjord ordagrann
upprepning av v. 48.
45. Och om din fot är dig till
anstöt, så hugg honom av. Det
är bättre, att du kommer in i
livet halt, än att du, havande
bägge fötterna, kastae till
Gehenna.
47. Och om ditt öga är dig
till anstöt, så kasta det ut. Det
är bättre, att du kommer in i
Guds rike* enögd, än att du,
havande två ögon, kastas till
Gehenna,
* Märk, huru det, som i v. 43 och
45 kallas att ingå i livet, här kallas att
ingå i riket. Med livet menas
nämligen det eviga livet i det kommande
messiasriket. Se kap. 10: 30.
48. där deras* mask icke dör
och elden icke slocknar.**
* d. v. s. deras som komma till
Gehenna.
** Jämför Jes. 66:24. Att Herrens
ord måste fattas bildlikt, är klart
bland annat därav, att ingen verklig
mask kan leva i verklig eld. Herren
vill genom bilden uttrycka
förskräckligheten av den pina, som de otrogna
hava att vänta.
49. Ty var och en skall med
eld saltas.*
* Denna vers är mycket svår att
förstå och förklaras därför av
bibeltolkare på olika sätt. Somliga fatta
orden såsom närmast sammanhängande
med v. 48. Då menas med elden
samma eld som i v. 48, nämligen Gehennas
eld (se v. 43) ; och med »var och en»
menas var och en av dem, som komma
till Gehenna. Andra däremot tro, att
Herren med elden här menat den
lidandenas luttringseld, med vilken var och
en måste renas, om han skall varda
Gud behaglig och kunna ingå i Guds
rike. Att Herren säger saltas, får i
det ena och andra fallet olika
betydelse. Är elden lidandenas luttringseld,
så betecknar saltningen det, att såsom
maten genom saltningen göres smaklig
och för människan behaglig, så
göres den troende genom
luttrings-elden behaglig för Gud. Är elden
däremot fördömelsens eld, så betecknar
saltningen oåterkalleligheten av de för–
[–-]
{+—+} 207
-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
