Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Evangelium enligt Markus - 10 Kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kap.
10:30-39. Evangelium enligt Markus.
f d. ä. i Guds rike, med vars
ankomst den tillkommande tidsåldern
inträder. Se anm. till Matt. 28:20.
31. Men många de första skola
vara de eista, och de sista de
första.
32. Jxlen* de voro på vägen,
gående upp till Jerusalem; och
Jesus var gående före dem,** och
de häpnade ;t men de, som följde
efter,tt fruktade. Och han tog
återt* till sig de tolv och
begyn-te säga dem, vad eom skulle
vederfaras honom:
* Till v.
32-34 se Matt. 20:
17-
19. Detsamma berättas i Luk. 18: 31 [–34.-]
{+—34.+}
** d. v. s. de tolv.
f Grundtextens ord uttrycker
närmast en mycket hög grad av
förvåning (se anm. till kap. 1:27), sedan
ock bestörtning. När lärjungarna
så-go, huru Jesus utan tvekan eller
uppehåll nalkades Jerusalem, uppfylldes
de av dystra aningar, att det, som
han hade förutsagt (se kap. 8: 31 följ.,
9: 31 följ.), skulle gå i fullbordan.
Jämför Joh. 11:
7-16.
tf Saken är att tänka så, att
närmast efter Jesus gingo de tolv, fulla av
häpnad, därefter en hop andra, som
plägade följa lärjungarna (jämför
kap. 4:36, 9:38). Denna hop bestod
av både män och kvinnor (Luk. 23: 49).
Även de voro intagna av förfäran.
f* De hade under vandringen på
vägen blivit åtskilda, så att
lärjungarna blivit efter. Nu tog han dem åter
till sig.
33. Sej vi gå upp till
Jerusalem, och Människans son skall
överlämnas åt översteprästerna
och skriftlärarna, och de skola
fördöma honom till döden och
överlämna honom åt hedningarna,
34. och de* ekola begabba
honom och spotta på honom och
gissla honom och döda honom, och
efter tre dagar skall han stå upp.
* nämligen hedningarna.
35. Och* Jakob och
Johannes,** Sebedeus7 söner, gingo
fram till honom, sägande till
honom: Lärare, vi vilja, att du gör
oss, vadhelst vi bedit dig om.
* Till v.
35-45 se Matt. 20: 20 [–28.-]
{+—28.+}
** De gingo icke personligen fram
utan sköto sin moder framför sig,
såsom synes av Matt. 20: 20. Att
sålunda Jakob och Johannes sägas göra,
vad egentligen deras moder gjorde,
förklaras lätt därav, att hon gjorde det
på deras uppmaning. Se anm. till
Matt. 8: 5.
36. Men han sade till dem:
Vad viljen I mig, att jag skall
göra eder ?
37. Men de sade till honom:
Giv oss, att vi få sätta oss, en på
din högra sida och en på din
vänstra sida i din härlighet.*
* Att de skulle en gång få vara
med honom i hans härlighet uti hans
rike, därom voro de vissa. Men de ville
sitta främst där, och om den saken
tänkte de nu försäkra sig. Att det
icke var ren kärlek till Jesus utan
fåfänga, som förestavade deras begäran,
det visar det följande.
38. Men Jesus sade till dem:
I veten icke, vad I bedj en.
Kun-nen I dricka den bägare, som jag
dricker, eller döpas med det dop,*
varmed jag döpes?**
Matt. 26: 39, 42. Joh. 18: 11. Luk.
12: 50.
* Herren liknar sitt lidande vid ett
dop enligt en i det Gamla testamentet
vanlig bild. Se t. ex. Ps. 69: 2, 3, 16,
124: 4, Jes. 43: 2. Vi hava i vårt
språk ett likartat talesätt, då vi t. ex.
säga, att någon är försänkt i sorg, att
någon ligger nedsänkt i en last, att
någon drunknar i skulder o. s. v.
Sådana uttryck beteckna då ett stort
djup av lidande, sorg, last, skuld o. s. v.
** Då han säger »döpes», »dricker»,
framställer han sitt lidande, såsom
vore det redan för handen. Både
tillkommande och förflutna ting
framställas sålunda ofta såsom närvarande,
när man vill livligt skildra dem. Se
anm. till Matt. 22: 30.
39. Men de sade till honom:
Det kunna vi. Men Jesus sade
till dem: Den bägare, som jag
dricker, skolen I dricka, och det
~~ 212
-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
