- Project Runeberg -  Bibeln / Nya testamentet. Ny översättning med förklarande anmärkningar av P. Waldenström, fjärde upplagan, 1921. Första delen /
264

(1917)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Evangelium enligt Lukas - 3 Kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Kap.
3:2-8.

Evangelium enligt Lukas.

till Matt. 26: 3. Hannas, hans
svärfader, hade några år förut varit
överstepräst. Kaifas var den fjärde
översteprästen efter Hannas. Men att Hannas
fortfarande hade stort inflytande på
det översteprästerliga ämbetet, synes
dels av Nya testamentets antydningar
därom (Apg. 4: 6, Joh. 18: 13), dels av
Josefus’ berättelse. Ett bevis på detta
hans inflytande var väl ock, att utom
hans måg, Kaifas, även fem av hans
söner beklädde översteprästerliga
ämbetet.

3. Och han kom till hela den
omkring Jordan liggande
trakten, predikande dop till
sinnesändring* till synders förlåtelse,

* Ordagrant: dop sinnesändrings till
synders förlåtelse, alldeles som i Mark.
1:4. Se anm. till detta ställe. Till
uttrycket: sinnesändrings dop (z= dop
till sinnesändring) jämför även kap. 1:
69: frälsnings horn (= horn, kraft till
frälsning), kap. 1: 79 frids väg
(-
väg till frid). Att Johannes’ dop var
ett dop till sinnesändring, säger
Johannes själv i Matt. 3: 11.

4. såsom det är skrivet i
Esaias’ profetens, ords bok: En röst
av en, som ropar i öknen:
Bere-den Herrens väg, gören hans
stigar räta;

Jes. 40: 3 f.

5. varje dal skall fyllas, och
varje berg och kulle skall sänkas,
och det krokiga skall vara till
räta vägar och de ojämna
(vägarna) till släta,*

* Dalarnas fyllande, bergens
sänkande o. s. v. äro här bildliga uttryck
för undanrödjande av hindren för
Mes-sias’ mottagande. Se vidare anm. till
Matt. 3: 3. En tillämpning i
enskildheter (såsom betecknande bergen
fariséernas högmod, dalarna
sadduceer-nas likgiltighet, det krokiga
publika-nernas svek 1. d.) ligger alldeles utom
evangelistens syfte.

6. och allt kött* skall se Guds
frälsning.**

Jes. 52: 10. Luk. 2: 30.

* d. v s. alla människor. Däri
ligger en antydan om frälsningens
all-männelighet.

** De här tillagda sista orden:och
allt höt t skall se Guds frälsning, fin-

nas icke i grundtexten hos Jesaias utan
endast i de sjuttio uttolkarnas grekiska
översättning av Gamla testamentet, där
v. 5 fullständigt lyder sålunda: Och
Herrens härlighet skall ses, och allt
kött skall se Guds frälsning, ty
Herren har talat.
- Om uttrycket Guds
frälsning se anm. till kap. 2: 30.

7. Alltså sade* han till
folkskarorna,** som gingo ut för att
döpas av honom: I huggormars
avföda, vem har undervisat t eder
att fly undan den tillkommande
vreden ?

* Den grekiska ordformen i
grundtexten uttrycker ett upprepat sägande.

** Enligt Matteus gällde den här
uttalade domen närmast fariséerna och
sadduceerna. Men även folket i
allmänhet träffades därav, emedan det var
genomträngt av fariséernas och
sad-duceernas surdeg (kap. 12: 1, Matt.
16:
11-12). Se för övrigt anm. till
Matt. 3:7.

* Grundtextens ord betecknar
egentligen, att någon hemligen visar eller
förtäckt antyder något för någon.
Fariséerna och folket i allmänhet gingo
med den inbillningen i sina hjärtan,
att de skulle undkomma den
förestående messianska vredesdomen. De
tänkte nämligen, att vredesdomen endast
skulle gå över hedningarna och icke
över dem, som voro Abrahams barn.
Ur denna inbillning vill Johannes
taga dem. Jämför Matt. 23: 33.
- Somliga bibeltolkare mena, att Johannes
bestraffat dem därför, att de inbillade
sig, att de genom dopet såsom en blott
yttre handling utan sinnesändring
skulle undgå vreden. Detta är dock
oriktigt. Ty om detta hade varit
Johannes’ mening, så hade han icke
kunnat underlåta att i ord uttrycka just
det, varpå huvudvikten hade legat. Han
hade då måst säga åtminstone: att I
genom dopet, eller: att I på detta sätt
skolen undkomma vreden o. s. v.
Dessutom trodde judarna, att de redan
såsom Abrahams barn intet hade att
frukta av den tillkommande vreden,
vilken enligt deras mening endast
gällde hedningarna.

8. Gören alltså frukter,* (som
äro) värdiga sinnesändringen, och
begynnen ieke att säga inom eder
själva: Vi hava Abraham till
fader;** ty jag säger eder, att Gud

[–-]

{+—+} 264

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 15:08:26 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bibeln/wald1921/0272.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free