- Project Runeberg -  Bibeln / Nya testamentet. Ny översättning med förklarande anmärkningar av P. Waldenström, fjärde upplagan, 1921. Första delen /
270

(1917)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Evangelium enligt Lukas - 4 Kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Kap.
4:14-18.

Evangelium enligt Lukas.

?* d. v. s. utrustad med den helige
Andens kraft.

f med anledning av de väldiga
gärningar, som han i Andens kraft gjorde.
Andra bibeltolkare anse, att med
ryktet om honom menas ryktet därom, att
han hade kommit igen, sedan han
hade varit försvunnen i fyrtio dagar.
Men då Jesus icke före sitt dop hade
gjort sig på något särskilt sätt
bemärkt, så kunde hans återkomst ur
öknen i och för sig icke väcka något
synnerligt uppseende.

15. Och han själv lärde* i
deras synagogor, prisad av alla.**

* Den grekiska ordformen i
grundtexten betecknar ett upprepat lärande.
Innehållet av hans predikan var
evangelium om riket samt uppmaning till
sinnesändring. Se de motsvarande
ställena hos Matteus och Markus.

** d. v. s. allmänt prisad. Jämför
anm. till Mark. 13: 13

16. Och* han kom till
Nasa-ret, där han var uppfödd; och
kom, såsom hans sed** var, på
sabbatsdagen in i synagogan och
etod uppt för att läsa.tt

* Den berättelse, som innehålles i v. [-16-30,-]
{+16—30,+} förekommer endast hos Lukas.
Den är icke att förväxla med
berättelsen i Mark. 6:
1-6. Se anm. till Mark.
6: 1.

[-..-]

{+••+} Det var icke en tillfällighet, att
han kom in i synagogan. Utan det var
hans sed att likasom alla andra
fromma judar alltid om sabbaterna
övervara läsningen av lagen och
profeterna i synagogan. Synagogorna voro,
vad vi kalla bönehus eller kyrkor. Om
dem eller den i dem anordnade
gudstjänsten fanns ingen förordning i
Guds ord. De voro anordnade av
judarna själva. Därför står det icke, att
Jesus besökte dem enligt Herrens lag
utan endast enligt sin sedvänja.
Jämför däremot kap. 2: 22 f. På Jesu
tid befann sig synagoggudstjänsten i
djupt förfall. Men Herren hade dock
för sed att besöka den. Han träffade
där mycket folk, för vilket han kunde
vittna om frälsning. Samma sed hade
Paulus (Apg. 17: 2).

[-.f-]

{+•f+} Man läste lagen stående.

ft d. v. s. föreläsa.
Synagogföre-ståndaren plägade annars, såsom det
ännu går till i judiska synagogor,
uppmana lämpliga personer att stå upp
och föreläsa. Jämför Apg. 13: 15, där

synagogföreståndaren uppmanar
Paulus och Barnabas att tala. Dock visar
Herrens exempel här, att det ock,
åtminstone i vissa fall, måste hava
varit sed, att den, som ville föreläsa
något, själv gav sig till känna genom att
resa sig. Hade detta icke varit vanligt,
så hade man väl icke lämnat Jesus
boken, när han stod upp. I texten finnes
icke heller någonting som antyder, att
Herrens beteende väckt folkets
förvåning, såsom hade han gjort något
ovanligt. Sannolikt var dock den för
sabbaten bestämda läsningen av lagen och
profeterna redan fullbordad, innan
Herren gav till känna, att han ville läsa.

17. Och till honom lämnades
profeten Esaias bok;* och när
lian hade rullat upp** boken,
fannt han ett ställe, där det var

skrivet :tt

* Man hade de särskilda
bibelböe-kerna var för sig.

** Böckerna sågo då icke ut som
våra böcker, utan de bestodo av stora
pergamentsrullar, på vilka innehållet
var skrivet. De rullades därför upp,
när man skulle läsa, och rullades igen,
när läsningen var slutad. I alla judiska
synagogor läsas ännu lagen och
profeterna på sådana rullar.

f Det såg ut som en tillfällighet,
men det var en gudomlig ledning.

ft Stället är Jes. 61: 1, 2, fritt
anfört efter de sjuttio uttolkarnas
grekiska översättning. I sin närmaste
historiska mening framställer det
profeten såsom av Guds Ande driven att
förkunna det i landsflykten suckande
folket förlossning ur fångenskapen för
att med glädje återvända till sitt land,
uppbygga sina av fienden förstörda
städer samt njuta Guds rika
välsignelse. Se Jes. 61: 4 följ. Men i sin
djupaste betydelse syfta orden på
Kristus. En sådan dubbel mening i
profetiorna är mycket vanlig och erkändes
även av de judiska rabbinerna. Se anm.
till Matt. 1: 23, 3: 3, 21: 42 m. fl.

18. Herrens Ande (är) mer
mig, därför att han har smort
mig* att predika evangelium för
fattiga ;** han har säntt mig ut

* med helig ande och kraft, Apg,
10: 38.

[-?.I-]

{+?•I+} hebr. grundtexten står:
eländiga. Dessa ord, ävensom de följande,
beskriva närmast folkets elände och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 15:08:26 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bibeln/wald1921/0278.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free