Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Evangelium enligt Lukas - 10 Kapitlet - 11 Kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kap.
10:40-11:3. Evangelium enligt Lukas.
* Ordagrant: hon släpades omkring.
Hennes uppmärksamhet drogs omkring
)< åt alla håll. Marias uppmärksamhet
* var däremot riktad på ejbj;_£ii(la.
** för att undfägna Herren. I
uttrycket: mycken tjänst ligger, att hon
ville undfägna honom med mycket.
t Hon hade alltså förut varit Marta
behjälplig i gör omålen, men hade nu
lämnat henne och gått och satt sig vid
Herrens fötter.
ft Marta tyckte, att Herren borde
säga ifrån åt Maria, att hon skulle
hjälpa till. Därigenom att han icke
gjorde det, föll den egentliga skulden
för hennes sysslolöshet på honom.
Därför vände Marta sig med sina ord till
honom och icke till Maria. Maria skulle
icke hava känt sig träffad av en
förebråelse, så länge Herren genom sitt
beteende syntes gilla, vad hon gjorde, j
41. Men Herren svarade och
sade till henne: Marta, Marta, du
bekymrar dig och väsnas* om
mycket;
* Marta hörde till de bullersamma
kvinnor, som, när de hava bråttom,
ställa till mycket väsen.
42. men ett enda* behöves;
ty** Maria har utvalt den goda
delen,t vilken icke ekall tagas
ifrån henne.tt
* nämligen det, att med ett
lydaktigt hjärta lyssna till och anamma
Guds ord.
- Märkas må dock, att de
äldsta och bästa handskrifterna här
hava en annan läsart, nämligen: Litet
oehöves, eller ett enda. Meningen
därmed skulle vara: »Du bekymrar dig
med mycket för att undfägna mig, men
därtill behöves litet; eller fastmer det
behövs bara ett enda, nämligen att även
du gör, vad Maria gör.» Denna hastiga
vändning i talet, då han från det lilla,
som behövs för honom, tvärt övergår
till det ena och enda, som behövs för
henne, är visserligen mycket passande
i Herrens mun till svar på Martas
förebråelse.
** Ett enda behöves; och det är, vad
Maria gör, ty hon har utvalt o. s. v.
[-.f-]
{+•f+} Bland de mångahanda, som kan
bliva föremål för människor att sträva
efter, utväljer den ene ett, den andre
ett annat såsom föremål för sitt
strävande. Detta uttryckes bildlikt så, att
var och en väljer och tager sin del.
Maria hade som sin del valt det goda,
det eviga, oförgängliga, himmelska, vil-
ket ensamt förtjänar att kallas det
goda. - Samma bild förekommer ofta i
det Gamla testamentet. Så kallar
David Herren för sin del i Ps. 16: 5, 73:
26, 142: 6, och på alla dessa ställen
begagnas i de sjuttio uttolkarnas
grekiska översättning samma ord som här
hos Lukas. Det är därför otvivelaktigt,
att Herren syftar på detta
gammaltestamentliga talesätt.
ff Om Herren hade efterkommit
Martas uppmaning (v. 40), så hade han
tagit ifrån Maria den goda delen. Men
det kunde han icke. Ty den goda delen
skulle aldrig i evighet tagas ifrån henne,.
11 Kapitlet.
Jesus lärer sina lärjungar att bedja (v.
1-
4), förvissar dem om bönhörelse (v.
5-13), driver ui en ond ande, smädas av fariséerna och
försvarar sig (v.
14-26), prisas av en kvinna
(v.
27-28), vägrar folket tecken (v. 29-36),
gästar hos en farisé, där han ropar ve över
fariséerna och skriftiärarna (v.
37-52), fariséerna och ykriftlärarna angripa honom
försåtligt (v. 53-54). .
V.
1-13 högmässotext bönsön<iag. II.
[-14-28-]
{+14—28+} evangelium tredje söndagen i fastan.
/~\ch* det skedde, när han var
^ på ett ställe bedjande, sade
någon av hans lärjungar till
ho-nom^ så snart han hade slutat:
Herre, lär oss att bedja, såsom
ock Johannes lärde sina
lärjungar.
* Till v.
1-4 se Matt. 6:
9-13. Lukas har bönen »Fader vår» i ett helt
annat sammanhang än Matteus samt i
en mycket kortare form. Det är
tänkbart, att den lärjunge, som här ville,
att Herren skulle lära dem bedja, var
en senare tillkommen lärjunge, som
icke ur Herrens bergspredikan kände
till denna bön. Och Lukas anför
densamma här, emedan han icke hade
upptagit den uti det korta sammandrag
av bergspredikan, som finnes i kap.
6: 20 följ.
2. Men han sade till dem:*
När I bedjen, så sägen: Fader,
helgat varde ditt namn; komme
ditt rike;
* d. v. s. till de vid tillfället
närvarande lärjungarna.
3. det för vår tillvaro
erforderliga brödet giv oss dag för
dag;*
* Herren vill lära lärjungarna att
[–-]
{+—+} 308
-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
