Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Evangelium enligt Lukas - 16 Kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Evangelium enligt Lukas.
Kap.
16:4-8.
f icke bara lämna mig understöd
utan upptaga mig i sina egna hus.
5. Och han kallade till sig var
och en särskilt* av sin egen**
herres gäldenärert och sade till
den förste: Huru mycket är du
skyldig min herre ?
* Han lämnade ingen enda, men han
tog dem till sig en och en, icke flere
på en gång. Han var försiktig. De två,
som särskilt omtalas, nämnas endast
exempelvis.
** Han anlitade icke främmande
personer till hjälp utan sin egen
herres gäldenärer.
f De hade tagit de här nämnda
varorna på kredit antingen for sitt eget
husbehov eller för att handla därmed.
Det senare är sannolikast.
6. Men han sade: Hundra
bat* olja. Men han sade till
honom: Tag här** ditt skuldebrev
och sätt dig ned och skriv skynd-
samtt femtio.
* Bat var ett hebreiskt mått, som
rymde vid pass femton kannor eller
fyrtio liter. Det innehöll sjuttiotvå
sextarier (Mark. 7: 4) och motsvarade
en attisk metret (Joh. 2:6).
** Förvaltaren, som har alla sin
herres fordringshandlingar om hand,
lämnar gäldenären hans skuldebrev, på det
han må ändra summan eller skriva ett
nytt skuldebrev med mindre belopp.
f Det var ingen tid att förlora.
7. Sedan sade han till en
annan : Men du, huru mycket är du
skyldig ? Men han sade: Hundra
körer* vete. Han sade till
honom: Tag här ditt skuldebrev
och skriv åttio.
* En kor var ett hebreiskt mått,
lika med tio bat, alltså ungefär fyra
hundra liter eller ett hundra femtio
kannor.
8. Och herren* prisade
orättfärdighetens förvaltare,** att
han hade handlat klokt.*** Tyt
denna tidsålderns barntt äro
klokare än ljusets barntt t i
förhållande till eitt eget släkte.t*
* d. v. s. hans husbonde. Att
evan-gelisten icke vill säga, att det var
Jesus, som berömde förvaltaren, är
uppenbart därav, att det är Jesus, som
fortfarande talar. Om han hade menat
sig själv, skulle han därför hava sagt
jag, alldeles såsom han säger i v. 9.
** d. v. s. den orättfärdige
förvaltaren. På samma sätt säges i nästa vers:
orättfärdighetens Mamon. Om sådana
uttryckssätt se anm. till kap. 2: 14.
Orättfärdig var förvaltaren så väl i sitt
föregående förhållande som ock i det,
som han nu gjorde med sin herres
gäldenärer.
*** Husbonden prisade icke hans
orättfärdighet utan hans klokhet. Man
kan tänka sig, att han sagt till honom:
»Du var mig en klok skurk!» Icke
sällan ske skälmstycken på ett sådant
sätt, att t. o. m. den, som varit föremål
för dem, måste beundra den slughet,
med vilken de varit både anlagda och
utförda.
f Med de här följande orden
framställer Herren icke husbondens
tankegång. Husbonden hörde nämligen själv
till denna tidsålders barn lika väl som
förvaltaren. Utan orden uttrycka ett
allmänt förhållande, som Jesus med
anledning av förvaltarens slughet
påpekar för sina lärjungar.
f f d. v. s. de som söka och hava sitt
goda i den närvarande tidsåldern. De
tilhöra med alla sina strävanden denna
tidsålder. För den tillkommande
tidsåldern äro de likgiltiga.
- Uttrycket
»denna tidsålders barn» begagnas i
annan mening i kap. 20: 34. Se ånm.
därtill.
fft Med ljusets barn menas de
människor, som höra ljuset och sanningen
till, som hava lämnat sig åt Gud for
att vandra i hans ljus och låta sig
regeras av hans sanning (Jes. 2:5, Joh.
3: 21, 12: 36, Ef. 5: 8, 1 Tess. 5: 5).
t* De äro icke klokare i allmänhet,
men i förhållande till sitt eget släkte,
d. v. s. när de hava att göra med
sådana, som i likhet med dem själva äro
denna tidsålderns barn. När Herren
säger detta, ser han naturligtvis icke på
den otrogne förvaltarens förhållande
till sin husbonde utan på hans
förhållande till gäldenärema, vilka han vann
för sig genom sitt sluga handlingssätt.
Ty genom detta förstod han att göra
sin fördel till deras och deras fördel
till sin. Till en sådan slughet äro dock
denna tidsålderns barn endast då i
stånd, när de hava att göra med sitt
eget släkte. I förhållande till ljusets
barn kunna de däremot icke använda
den. Hade t. ex. gäldenärerna varit
ljusets barn, så skulle förvaltaren icke
hava kunnat komma fram med sitt
förslag om skuldebrevens förfalskande.
Och hade han gjort det, så hade det va-
Nya Testarn. B el I.
[–-]
{+—+} 337
-
22
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
