Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Evangelium enligt Lukas - 16 Kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kap. 16:8-9.
Evangelium enligt Lukas.
rit dumt och plumpt gjort, ehuru det
nu var slugt, när han hade med
orättfärdiga gäldenärer att göra. För
övrigt må märkas, att vad här säges
därom, att denna tidsålderns barn i
slughet i förhållande till sitt eget släkte
överträffa ljusets barn, det är sagt
endast med avseende på sådana ting, som
tillhöra den närvarande tidsåldern. Ty
i förhållande till den tillkommande
tidsåldern kan det ju icke bliva tal om
någon jämförelse i klokhet mellan dem,
som med försakande av det timliga
goda utvälja det eviga, och dem, som med
försakande av det eviga goda utvälja
det timliga. De senare äro ju trots sin
slughet i det, som hör till denna
tidsåldern, likväl i det stora hela idel
dårar i jämförelse med ljusets barn. Att
de emellertid i slughet rörande det,
som tillhör denna tidsåldern,
överträffa ljusets barn, beror helt naturligt
därpå, att de, utan avseende på om
medlen äro goda eller icke, ständigt
öva sig uti sådan slughet, varemot
ljusets barn alltid måste se till, att det
mål, som de eftersträva, är gott, samt
att de medel, genom vilka de söka att
uppnå det, även äro goda. Till följd
därav måste ljusets barn ofta
underkasta sig en förlust, där denna
världens barn genom sin slughet göra sig
en vinst. Herrens ord i denna vers
böra därför icke fattas såsom någon
förebråelse mot ljusets barn
- ty dessa
tillhör det icke allenast att vara kloka
såsom ormar utan ock rena såsom
duvor (Matt. 10: 16)
- utan endast
såsom en påpekning av den slughet, som
världsbarnen bevisa, så snart det gäller
deras egen fördel för den närvarande
tidsåldern. Och Herren framhåller
denna deras slughet såsom en bild för
lärjungarna, varmed han vill sporra dem
att vara lika kloka och omtänksamma
med avseende på den tillkommande
tidsåldern, vars barn de äro.
9. Även jag* säger eder:
Gö-ren åt eder själva vänner medelst
orättfärdighetens Mamon,** på
det att, när den tagit slut,t de
må mottaga eder i de eviga
täl-ten.tt
Matt. 19:21. Luk. 18:22. 1 Tim.
6: 17 f.
* Likasom den där husbonden
prisade förvaltarens klokhet, så säger
även jag o. s. v. Av denna motsats
synes klart, att med »herren» i v. 8
menas husbonden.
** Att göra sig vänner medelst
orättfärdighetens Mamon är att
använda den jordiska rikedomen till att
genom hjälpsamhet mot behövande
skaffa sig vänner.
- Mamon kallas
orättfärdighetens Mamon icke därför,
att rikedomen ofta är på orättfärdigt
sätt förvärvad, utan därför att han
enligt erfarenhet eggar till
orättfärdighet samt ofta tjänar till verktyg för
utövande av orättfärdighet. Det, som
vanligen utmärker rikedomens
inverkan på människan, tillägges rikedomen
själv såsom en egenskap. Jämför kap.
13: 11, där det, som en ond ande
verkade hos en kvinna, tillägges ande q
själv såsom en egenskap. Se ock anm.
till kap. 11: 14. Herren framhåller just
denna egenskap av orättfärdighet hos
rikedomen för att i lärjungarnas
hjärtan uppväcka fruktan för honom,
såsom varande något farligt att hava,
samt därigenom göra dem desto
villigare att utgiva honom för att
därigenom bereda sig eviga fördelar. Om
Herren med orättfärdighetens Mamon
skulle mena orättfärdigt förvärvat gods, så
skulle hans förmaning här vara i strid
mot allt sunt begrepp och all kristlig
lära om ärlighet. Ty orättfånget gods
skall bäras igen till ägaren och icke
användas till hjälpsamhet mot behövande.
Se anm. till kap. 19: 8.
t då han icke vidare är till. Detta
motsvaras i liknelsen av förvaltarens
ord: då jag blivit avsatt från
förvaltningen (v. 4). Herren avser
härmed tiden för sin återkomst, såsom
synes därav, att han i sammanhang med
rikedomens upphörande sätter
upptagandet i de eviga tälten. När Kristus
kommer igen, då har all timlig rikedom
en ände (kap. 6:24, 17:26 följ., Jak.
5: 1 följ.), och vad människan då har
kvar, är de eviga skatter, som hon
möjligen samlat åt sig i himlarna (Matt.
6: 20, Luk. 12: 33, 18: 22, 1 Tim. 6:19).
ff Med de eviga tälten menas de
eviga boningarna i messiasriket. De
motsvaras i liknelsen av orden: i sina
hus (v. 4). Att de eviga boningarna i
messiasriket kallas tält, sker sannolikt
med hänsyftning på judarnas
vandringstält i öknen (jämför Hos. 12: 9,
Ps. 118: 15).
- Men vilka äro då de
där vännerna, som skola i de eviga
tälten mottaga de trogna? Somliga hava
tänkt, att Herren därmed åsyftar de
människor, som blivit hjälpta. Menl:o)
är det ju icke sagt, att alla dessa varit
troende, så att de själva få vara med i
messiasriket; 2:o) om de få vara med i
[–-]
{+—+} 338
-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
