Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Evangelium enligt Lukas - 17 Kapitlet - 18 Kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kap. 17:
31-18:1. Evangelium enligt Lukas.
samma ord om en helt annan sak,
nämligen om lärjungarnas flykt från
Jerusalem, när de få se tecknen till dess
nära förestående förödelse.
32. Minnens Lots hustru.*
* så att I icke, såsom hon, sen eder
tillbaka. Hennes hjärta hängde ännu
fast vid, vad hon hade ägt i Sodom.
Därför såg hon tillbaka och gick
förlorad (1 Mos. 19:26).
33. Vilken* som sökt att
vinna sin själ, han skall mista henne;
ooh vilken som skall mista henne,
han skall föda henne till livs.**
Luk. 9: 24. Joh. 12: 25.
Till v. 33 jämför kap. 9: 24 samt
Matt. 10: 39, 16: 25 och därtill fogade
anmärkningar. Här synes dock Herren
syfta på den sista tidens vedermödor.
Den som då stannar för att rädda sig
och sitt, han är förlorad, när Herren
kommer; den som låter fara allt, till
och med själen, för Herrens skull, han
skall behålla henne levande vid hans
ankomst.
** Grundtextens ord betyder
egentligen föda eller göra levande,
frambringa levande varelser. Det är samma
ord, som Paulus begagnar i 1 Tim. 6:
13. Att för Herrens skull mista sin
själ, det är för själen likasom en
födelse till livs för den tillkommande
tidsåldern.
34. Jag säger eder: I den
natten* skola två vara i en och
samma säng; den ene skall
antagas** och den andre skall
lämnas, t
* Av dessa ord vill det synas, som
om Herrens återkomst skulle ske en
natt. I v. 31 säger Herren däremot:
På den dagen. Denna skenbara
motsägelse torde bäst lösas, om man fattar
saken så, att Herren skall komma
tidigt på en morgon, medan ännu
somliga ligga till sängs. Jämför Matt. 27:
19 och anm. därtill.
** till ingång i Messias’ rike.
f att förgås i den vredesdom, som
då övergår världen.
3>5. Två* kvinnor skola vara
malande tillsammans; den ena
skall antagas, men den andra
skall lämnas.
* Till v. 35 jämför Matt, 24: 41.
-
Den i våra vanliga biblar
förekommande v. 36 saknas i de äldsta och bästa
handskrifterna av grundtexten och mås-
te därför anses oäkta. Den lyder
sålunda: Två skola vara på åkern; den
ene skall antagas och den andre skall
lämnas. Denna vers är utan tvivel hit
inkommen från Matt. 24: 40.
37. Och de svarade och sade
till honom: Var, Herre?* Men
han sade till dem: Där kroppen
är? dit skola även örnarna
församla sig.**
* d. v. s. var skall detta inträffa?
** d. v. s. varhelst de andligen döda
finnas, där skall domen träffa dem. Se
härom anm. till Matt. 24: 28.
- Vad
slutligen angår förhållandet mellan
Herrens tal på detta ställe och hans tal
i Matt. 24, så äro för dem bägge många
utsagor gemensamma. Men att de icke
få förblandas med varandra, såsom
vore de ett och samma tal, vilket hos de
två evangelisterna fått sin plats på
olika ställen, det är uppenbart därav,
att Lukas i kap. 21 återgiver samma
tal, som Matteus har i kap. 24. De lika
uttrycken låta väl förklara sig
därmed, att Herren, när han vid olika
tillfällen talat om samma eller liknande
händelser, även använt samma eller
liknande uttryck och bilder.
18 Kapitlet.
Jesus framställer liknelsen om domaren och
den fattiga änkan (v.
1-8), om fariseen och
publikanen (y.
9-14), välsignar barnen (v. 15 [–17),-]
{+—17),+} undervisar den rike ynglingen om livets
väg (v.
18-27) och lärjungarna om den rätta
försakelsens lön (v.
28-30), förkunnar sitt
lidande (v.
31-34), giver synen åt en blind (v.
35-43).
V.
9-14 evangelium elvte söndagen efter tref.
[-31-43-]
{+31—43+} evangelium fastlagssöndag.
~]V/i~en han sade en liknelse* till
-^-*-dem med avseende därpå, att
de alltid** borde bedja och icke
bliva modlösa,t
Luk. 11: 5 f. Rom. 12: 12. Ef. 6: 18.
Kol. 4: 2. 1 Tess. 5: 17.
* Liknelsen om änkan och domaren
förekommer endast hos Lukas.
** d. v. s. uthålligt (v. 7), så att de
icke sluta, fastän det till en tid ser ut,
som hjälpte det icke. Se 1 Tess. 5: 17.
t När man en tid bedit, och Herren
icke synes höra, är det lätt att bliva
modlös och tröttna i bönen. Men
Herren vill lära lärjungarna att ändå
hålla ut.
[–-]
{+—+} 348
-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
