Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Evangelium enligt Lukas - 18 Kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kap.
18:9-14.
Evangelium enligt Lukas.
** Vilka dessa några voro, säges
icke. Möjligen var det några
självgoda judar; möjligen var det några av
Jesu egna anhängare, vilka hade ett
starkt självförtroende, som behövde
krossas. Att han icke talade till
fariséerna, är klart därav, att han såsom
varning för dem, som han talade till,
framställde exemplet av en farisé.
Dessutom skulle Lukas, om han hade menat
fariséerna, utan tvivel också hava
skrivit: Han sade till fariséerna o. s. v.
f d. v. s. med avseende på sig själva.
Om sig själva voro de mycket vissa, att
de voro rättfärdiga. Till de övriga
hade de icke samma förtroende, utan dem
föraktade de.
10. Två människor gingo upp*
till helgedomen för att bedja,
den ene en farisé och den andre
en publikan.
* Helgedomen var högt belägen, så
att man gick uppåt, när man från
staden gick dit.
11. Fariseen ställde sig* och
bad** följande: Gud, jag tackar
dig, att jag icke är såsom de
övriga bland människorna, rövare,
orättfärdiga,t horkarlar eller ock
såsom den därtt publikanen.
Upp. 3: 17.
* Judarna bådo vanligen stående
med ansiktet vänt mot templet. Men
vid djup bedrövelse föllo de på knä
eller lade sig framstupa med ansiktet
mot jorden. Fariseen ställde sig långt
fram, medan publikanen stod långt
bakom (v. 13).
** En annan läsart tillägger orden:
för sig själv. Han bad tyst för sig
själv. Naturligtvis ville han icke
uttala en sådan bön så högt, att andra
hörde den.
f Med orättfärdiga menar han icke
syndare i allmänhet (såsom synes
därav, att han jämte de orättfärdiga
uppräknar rövare och horkarlar), utan
han menar sådana, som i det enskilda
livet handla orättfärdigt med sin nästa.
ff Uttrycket innebär förakt. Se
anm. till kap. 7: 39.
12. Jag fastar två gånger* i
veckan; jag giver tionde av allt,
vad jag förvärvar.**
* Fariséerna fastade måndag och
torsdag. Om anledningen därtill se
anm. till Matt. 6: 16. Därav gjorde de
sig en berömmelse inför Gud. Men den
för Gud behagliga fastan, sådan den
beskrives i Jes. 58:
3-10, försummade
de alldeles.
** Jag giver tionde utöver, vad jag
enligt lagen är skyldig. Mose lag
påbjöd tionde endast av jordens och
trädens frukt samt av all boskap, men
icke av det, som man annars kunde
förvärva.
13. Men publikanen stod*
långt ifrån** och ville icke ens
lyfta upp ögonen t till himmelen,
utan slog sig för sitt bröst,tt
sägande: Gud, miskunda dig
över mig, syndare !t*
Esr. 9: 6.
* Om fariseen hette det, att han
ställde sig (v. 11) ; om publikanen
heter det, att han stod. Hos den förre
voro synnerliga åtbörder, som skulle
väcka uppseende. Den senare gjorde
intet för att varda sedd.
** nämligen långt ifrån den plats,
där fariseen stod. Publiken kände
sig ovärdig att stå nära en i hans ögon
så helig man.
f Icke ens ögonen, mycket mindre
huvudet och händerna (1 Tim. 2: 8)
vågade han lyfta upp mot himmelen.
tt till uttryck av sorg. Se anm. till
Matt. 11: 17.
f* Eller: försona mig, syndare, d. v. s.
utplåna mina synder, förlåt mig mina
synder av din blotta barmhärtighet!
Alldeles samma uttryck (iXdo&rjTl),
som på detta ställe begagnas i den
grekiska grundtexten, förekommer i de
sjuttio uttolkarnas grekiska
översättning av Gamla testamentet uti Ps. 79:
9, där det tjänar till att återgiva det
hebreiska ’HES: »försona våra
synder», samt i Dan. 9: 19, där det tjänar
till att återgiva det hebreiska Sitfej
»herre förlåt!» På bägge dessa ställen
återgives det i våra svenska biblar
med ordet: förlåt! Att förlåta synder
uttryckes för övrigt ofta i Gamla
testamentet med ordet försona p£ö i
den hebreiska grundtexten och Jy
($<}(Xl i ^e sjuttio uttolkarnas grekiska
översättning). Se t. ex. Ps. 65:4, 78:
38, Hes. 16: 63 m. fl. På alla dessa
ställen står det egentligen försona.
t* Publikanen tänker icke på andra,
med vilka han kunde jämföra sig.
14. Jag säger eder: Denne
gick ned* till sitt hem rättfärdi-
[–-]
{+—+} 350
-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
