- Project Runeberg -  Bibeln / Nya testamentet. Ny översättning med förklarande anmärkningar av P. Waldenström, fjärde upplagan, 1921. Första delen /
369

(1917)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Evangelium enligt Lukas - 22 Kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Evangelium enligt Lukas.

Kap.
22:19-21.

* Till v.
19-23 se Matt.
26:26-
29,
21-25, Mark. 14:
22-25, 17-21, 1
Kor.
11:23-25. Lukas
överensstämmer i ordalagen närmast med Paulus.
Doak har han orden: Detta gören till
min åminnelse, endast efter brödets
utdelande, medan Paulus har samma ord
även efter vinets.

** d. v. s. för eder frälsning. Se
Matt. 26: 28.

f nämligen i döden. Jämför Gal. 1:
4, Rom. 8: 32, 1 Tim. 2: 6, Tit. 2: 14.
Orden: som för eder gives, saknas hos
Matteus och Markus.

tf Det som Herren nu gjorde, då
han tackade, bröt brödet och gav dem,
det skulle lärjungarna efter hans
bortgång fortsätta att göra.

f * Orden: Detta gören till min
åminnelse, saknas hos Matteus och Markus.
Detta visar, att nattvardens egentliga
väsen icke ligger uttryckt i dessa ord.
Ty om så vore, skulle Matteus och
Markus hava utelämnat just de ord, som
utgjorde huvudsaken i det, som Herren
talade. Och det är icke tänkbart. Men
icke blott det. Därigenom att Lukas
utelämnat dessa ord efter vinets
utdelande, ehuru Paulus upprepar dem även
där (1 Kor. 11: 25), visar han själv, att
dessa ord icke uttrycka nattvardens
egentliga väsende. Jesu åminnelses
firande ingår visserligen i den heliga
nattvarden. Men nattvardens väsen är
meddelandet av Kristi kropp och blod. [–-]
{+—+} För övrigt må märkas, att Herren
icke säger: till min döds åminnelse,
utan: till min åminnelse. Det är
minnet av Jesus och icke blott av hans död,
som firas i den heliga måltiden.

20. Och bägaren på samma
eätt,* sedan de hade spisat,
sägande: Denna bägare (är) diet
nya förbundet i mitt blod,** som
för eder utgjutes.t

* På samma sätt som han tackade
och gav dem brödet, så tackade han och
gav dem bägaren.

** Matteus och Markus återgiva
Herrens ord, såsom om han sagt: Detta
är mitt blod, förbundets. Enligt Lukas
och Paulus skulle orden lyda: Detta är
det nya förbundet i mitt blod eller:
förmedelst mitt blod. Herren kallar
bägaren det nya förbundet, emedan den
innehåller hans blod, genom vilket det
nya förbundet är beseglat. Enligt
Matteus och Markus talar alltså Herren om
sitt blod, enligt Lukas och Paulus talar
han om bägaren men med avseende på

det däri varande blodet. Till meningen
går det ena alldeles på ett ut med det
andra. Huru man för övrigt bör fatta
sammanhanget mellan brödet och vinet
å ena sidan samt Kristi kropp och
Kristi blod å den andra, därom se anm.
till Matt. 26: 26.

f Herren framställer saken så, som
hölle blodets utgjutande nu på att ske.
Se anm. till Matt. 3:10.
- Slutligen
må beträffande de tre evangelisternas
samt Paulus’ framställning av
nattvardens instiftande märkas, att ingen av
dem antyder, att Herren själv ätit eller
druckit av det till nattvarden helgade
brödet eller vinet. Detta tyckes ock
ligga i själva sakens natur.
Påskalam-inet åt han med dem, men sin nattvard
instiftade han för dem.

21. Dock* se, dens hand,**
som överlämnar mig, är med mig
på bordet.t

Ps. 41: 10. Joh. 13: 21 f.

* Detta kan antingen fattas så, att
Herren blott avbryter sitt tal och
övergår till något annat, eller ock så, att
han såsom en motsats till sin kärlek
framhåller förrädarens förfärliga ondska.

** den hand, med vilken han sedan
skall överlämna mig.

f Vid denna vers uppstår den
svårlösta frågan, om Judas Iskariot var
med vid nattvarden, eller om han redan
före nattvardens instiftande hade
avlägsnat sig. För denna frågas
utredande är det nödvändigt att taga en
överblick över, vad evangelisterna förtälja
om saken.

Fråga vi då först Matteus, så
berättar han följande: Herren samlades till
påskalammsmåltid med sina lärjungar.
Vid måltiden oomtalade han, att en av
dem skulle överlämna honom i
fiendernas våld, och då alla de andra
bekymrade frågade: Herre, icke är det väl
jag? så frågade även Judas
sammalunda, varpå Herren svarade: Du sade det.
Därefter instiftade han den heliga
nattvarden. Se Matt. 26: 20 följ. Vid vilket
tillfälle Judas denna afton avlägsnade
sig från lärjungakretsen
- om det
skedde före eller efter nattvardens
instiftande - det omtalar Matteus icke. Man
kan således på grund av Matteus’
berättelse ingenting visst säga om den saken.

Fråga vi vidare evangelisten
Markus, så berättar han nästan alldeles på
samma sätt som Matteus: När
lärjungarna hörde den förskräckliga
förkunnelsen, att en av dem skulle förråda

Nya Testarn. Del I.

[–-]

{+—+} 369
-

24

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 15:08:26 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bibeln/wald1921/0377.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free