- Project Runeberg -  Bibeln / Nya testamentet. Ny översättning med förklarande anmärkningar av P. Waldenström, fjärde upplagan, 1921. Första delen /
374

(1917)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Evangelium enligt Lukas - 22 Kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Kap. 22:38-47.

Evangelium enligt Lukas.

hade missförstått honom. Men han
upplyser dem dock icke närmare om,
vad han egentligen hade menat med
talet om svärden. När han emellertid
förut så starkt har framhållit
nödvändigheten för var och en av dem att
hava svärd, och nu däremot säger, att två
svärd äro nog, så måste det bliva klart
för lärjungarna, att han uti det
föregående talat om svärd icke i naturlig
utan i bildlig bemärkelse.

3!9. O ch* när han hade
kommit ut,** gick han enligt sin
vana till Oljeberget; men honom
följde även lärjungarna.

* Till v.
39-46 se Matt. 26: 30, 3-6 [–46,-]
{+—46,+} Mark. 14: 26,
32-42, Joh. 18: 1.
Matteus är i berättelsen om Jesu
lidande i Getsemane fullständigast. Lukas
är mycket kort. Han nämner icke
Getsemane, säger intet därom, att Jesus
tog Petrus, Johannes och Jakob enskilt
med sig, intet om den tre gånger
upprepade bönen. Däremot är berättelsen
om ängelns uppenbarelse för Jesus
ävensom om blodsvetten egendomlig för
Lukas.

** ur det hus, där de voro.

40. Men när han hade
kommit på stället,* sade han till
dem: Bedjen, att I icke mån
inkomma i frestelse.

* det vanliga stället, d. v. s.
Getsemane.

41. Och han själv rycktes
bort* ifrån dem vid pass ett
stenkast,** och sedan1 han hade
fal-iit på knä,t bad han,

* Grundtextens starka uttryck är
särskilt valt. Av sin häftiga
själsångest slets eller rycktes Jesus bort
från sina lärjungar för att få vara
något litet allena.

** Alltså icke längre, än att
lärjungarna kunde höra hans bönerop.

t Enligt Matt. 26: 39 föll han ock
på sitt ansikte.

42. sägande: Fader, om du
vill taga denna bägare bort*
ifrån mig**
- dock icke min
vilja, utan din må ske!

* Ordagrant: om du vill föra denna
bägare förbi ifrån mig.

** Herren skulle tillägga: så gör
det. Men han avbryter meningen för
att i stället överlämna hela saken

Guds goda behag.
- En annan på goda
handskrifter stödd läsart har dock:
Fader, om du vill, så tag denna bägare
bort ifrån mig.

43. Men för honom syntes en
ängel från himmelen, styrkande
honom.*

* givande honom kraft att uthärda
i den bittra kampen. Så djupt skulle
förnedringen gå, att han, som var
himmelens och jordens Herre, behövde
stärkas genom en skapad varelse.

44. Och han kom i själskamp
och bad (ännu) ivrigare,* och
hans svett vart såsom klumpar**
av blod, som föll nedt på jorden;

Joh. 12: 27. Hebr. 5: 7.

* Änglauppenbarelsen gjorde icke
slut på hans ångest utan stärkte
ho<-nom blott. Den förökade styrkan gav
sig till känna i det ännu ivrigare
bed-jandet.

** Det grekiska ord, som begagnas
i grundtexten, betyder icke droppar
utan klumpar. Det står icke heller, att
Herrens svett var blod, utan att den
var såsom klumpar av blod. Det var
verklig svett. Men denna svett var
blodblandad och såg ut, när den föll
till jorden, såsom klumpar av levrad
blod.

f Enligt en annan läsart: som föllo
ned. För övrigt må anmärkas, att v. [-43-44-]
{+43—44+} äro till sin äkthet omtvistade.
Vittnesbörden för äktheten äro dock
övervägande.

45. och när han hade stått upp
från bönen och kommit till
lärjungarna, fann han dem
sovande av bedrövelsen,*

* Häftig och långvarig bedrövelse
utmattar människan, så att hon till
sist faller i sömn.

46. och han sade till dem:
Varför soven I? Stan upp och
bedjen, att I icke mån inkomma
i frestelse.

47. Medan* han ännu talade,
se, (då kom) en folkskara, och
han, som hette Judas, en av de
tolv,** gick före dem och kom
nära Jesus för att kyssa honom.

* Till v.
47-53 se Matt. 26:
47-56,
Mark.
14:43-52, Joh.
18:3-11.

- 374
-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 15:08:26 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bibeln/wald1921/0382.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free