- Project Runeberg -  Bibeln / Nya testamentet. Ny översättning med förklarande anmärkningar av P. Waldenström, fjärde upplagan, 1921. Första delen /
380

(1917)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Evangelium enligt Lukas - 23 Kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Kap.
23:30-34.

Evangelium enligt Lukas.

* Samma ord som i Matt. 8: 24.
Deras önskan är icke, att bergen och
kullarna skola gömma dem och sålunda
sätta dem i säkerhet, utan att de måtte
falla över dem och begrava dem under
sig, på det de sålunda genom en
hastig död måtte undgå det förskräckliga
lidande, som annars förestår. Jämför
Hos. 10: 8. Upp. 6: 16, 9: 6.

31. Ty om de göra detta på
det saftiga* trädet, vad skall (då)
ske på det torra?**

Jer. 25: 29. 1 Petr. 4: 18.

* Ordagrant: det våta.

** Meningen är: Om de så behandla
den helige och rättfärdige, huru skall
det då gå de gudlösa d. v. s. dem
själva? Till bilden av det friska trädet
se Ps. 1:3; till bilden av det torra se
Hes. 20:47. Genom att så behandla
Guds Helige fyllde Jerusalem sina
synders mått, och nu var Guds dom
oundviklig. - I detta Herrens sista tal (v. [-28-31)-]
{+28—31)+} framstå på det skönaste sätt
hans rättfärdighet och
självuppoffrande överlåtenhet åt Gud.

32. M-en även två andra, (som
voro) illgärningsmän, fördes med
honom för att avrättas.

33. Och* när de hade
kommit bort på det ställe, som kallas
Hu vu dsk allén, * * korsf aste de
där honom och
illgärningsmännen, den ene på den högra sidan,
den andre på den vämstra.

* Till v.
33-34 se Jes. 53:12, Matt.
27:
35-38, Mark. 15:
24-27, Joh. 19: [-18-24.-]
{+18—24.+}

** Namnet Golgata betyder
huvudskalle (se anm. till Matt. 27: 33).
Lukas nämner icke det hebreiska namnet
utan översätter det i stället.

34. Men Jesus sade** Fader,
förlåt dem;** ty de veta icke,
vad de göra.t Men delande hans
kläder mellan sig, kastade de lott
(om dem).

Ps. 22: 19. Apg. 3: 17. 7: 60.

* medan de höllo på att korsfästa
honom.

** Med dessa dem kan Herren icke
mena de romerska soldaterna. Ty
dessa verkställde endast överhetens dom,
utan att själva hava gjort eller behöft
göra sig reda för rättvisan av de skäl,

på grund av vilka denna dom hade
blivit fälld. Herrens ord äro alltså att
förstå om fienderna: närmast om
rådsmedlemmarna men sedan ock om den
del av folket, som genom sitt hetsiga
rop hade tvungit Pilatus att döma
honom till korsdöden.

f Detta gällde fienderna i
allmänhet, vilka verkligen trodde, att Jesus
var en villolärare, vars verksamhet till
folkets fördärv (Joh. 11:50)
omstörtade den av Gud givna lagen samt den
därpå grundade, i deras ögon enda
rätta gudstjänsten. Se därom Apg. 3: 17,
13:27, 1 Kor. 2:8. Jämför även Paulus’
bekännelse i 1 Tim. 1: 13 om arten av
sin fiendskap och förföljelse mot Jesu
lärjungar. Därmed är icke förnekat,
att enskilda ibland dem kunde vara
medvetna om, vad de gjorde, och
således stå utom området för denna Herrens
bön. Jämför därom Matt. 12:31 och
anm. därtill. Att Herren lägger
fiendernas okunnighet till grund för sin
bön om förlåtelse för dem, därmed vill
han naturligtvis icke hava sagt, att
deras gärning genom deras okunnighet
upphört att vara synd. Utan hans ord
innebära endast, att deras synd var
till följd av deras okunnighet
förlåtlig. Samma tankegång återfinnes ock
i 1 Tim. 1: 13. Hade fienderna förföljt
Jesus intill döden i fullt och klart
medvetande därom, att han var
Mes-sias, Guds Helige, så hade deras synd
varit uttryck av en sådan satanisk
för-härdelse, att ingen sinnesändring och
således icke heller någon
syndaförlåtelse för dem vidare varit möjlig. Och
då skulle Herren icke hava bedit för
dem. Jämför 1 Joh. 5: 16. Nu däremot
trodde fienderna i allmänhet, att Jesus
var en förförare, och att hans
avrättande var en Gud behaglig gärning
(jämför Joh. 16:2). Detta gjorde, att vid
bättre insikt ännu sinnesändring för
dem var möjlig och således även
syndaförlåtelse. Att Herren icke bad om
syndaförlåtelse för dem utan avseende
på någon sinnesändring, är klart av
hela hans evangelium. Men väl var hans
bön i högsta grad ägnad att verka
sinnesändring hos dem, som han bad för. [–-]
{+—+} Den gamle historieskrivaren
Hege-sippus, som levde kort efter den
apostoliska tiden, omtalar, att när Jakob.
Herrens broder, stenades, så bad även
han och sade: Jag beder dig, Herre
Gud Fader, förlåt dem, ty de veta icke,
vad de göra (Euseb. 2:23). Jämför
ock Stefanus’ bön i Apg 7: 60.

Angående denna vers må slutligen
tilläggas, att dess äkthet blivit av bi-

[–-]

{+—+} 380

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 15:08:26 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bibeln/wald1921/0388.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free