Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Evangelium enligt Lukas - 23 Kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Evangelium enligt Lukas.
Kap.
23:15-30.
med alla judiska lagar och
förhållanden, fann något brottsligt hos honom.
16. därför skall jag tukta
honom* och giva honom lös.
* Så mycket ville han göra för att
tillfredsställa fiendernas hat. Därmed
hade han emellertid gjort det omöjligt
för sig själv att nå det mål, som han
åsyftade. Ty så snart överheten, för att
tillfredsställa en upphetsad folkmassas
hat, samtycker att göra någonting
orätt, har hon uppgivit sin egen
ställning och lämnat sig i massans våld.
-
Den i våra vanliga biblar
förekommande v. 17 är oäkta. Den lyder: Men
han måste vid högtiden giva dem en
fånge lös. Se Matt. 27: 15, Mark. 15: 6,
Joh. 18: 39, där det omtalas såsom
en vana men icke såsom någon
nödvändighet att vid påsken giva en fånge los.
18. Men de gåvo upp ett rop,
hela hopen på en gång,*
sägande: Tag bort denne, men giv oss
Barabbas lös1!
* därtill eggade av översteprästerna
och de äldsta. Se Matt. 27: 20.
19. Denne var för ett visst
upprors skull, som hade skett i
staden, och för ett dråp kastad i
fängelse.
20. Men åter talade Pilatus
till (dem), viljande giva Jesus
lös.
21. Men1 de ropade emot,
sägande : Korsfäst, korsfäst honom!
;2@. Men han sade för tredje
gången* till dem: Vad ont har
demne då gjort? Ingenting, (som
är) värt död, har jag funnit i
honom. Jag sfcall alltså tukta
honom** och giva honom lös.
* Märk huru evangelisten med
eftertryck framhåller Pilatus’ upprepade
ansträngningar.
** Alltså åter ett löfte att till en
del tillfredsställa deras hat för att
slippa göra mer orätt! Pilatus, som skulle
vara folkets härskare, är själv träl
under folkgunsten
- ett vanligt
förhållande även nu.
23. Men de lågo på med höga
rop, begärande, att han skulle
konsifäsitas, och deras rop vordo
övermäktiga.*
* Samma ord som i Matt. 16: 18.
Folket rådde med sitt skrål.
24. Och Pilatus dömde, att
deras begäran skulle ske,
25. men han gav lös den, som
för upprors och dråps skull var
kastad i fängelse, och som de
begärde, men Jesus överlämnade
han åt deras vilja.
26. Och* när de förde bort
honom, togo de fast en viss
Simon från Cyrene? som kom från
landet, och lade på honom
korset, för att bära det efter Jesus.
* Till v.
26-32 se Matt.
27:31-
32, Mark.
15:20-21, Joh.
19:16-17.
Lukas har i berättelsen om Jesu
korsfästelse många och sköna drag, som
ingen av de andra omtalar.
27. Men honom följde en stor
mängd av folket och av kvinnor,*
som jämrade sig** och grätot
över homom.
* Därmed menas icke de kvinnor,
som plägade följa och tjäna Jesus, utan
kvinnor från Jerusalem, vilka hade
medlidande med honom. Berättelsen
om denna sak förekommer endast hos
Lukas.
** Om betydelsen av grundtextens
ord se anm. till Matt. 11: 17.
f Orden: jämrade sig och gräto,
syfta endast på kvinnorna, icke på folket
i allmänhet, såsom grundtextens
uttryck tydligt visar.
28. Men Jesus vände sig om
till dem och sade: I Jerusalems
döttrar, gråten icke över mig;
men gråten över eder själva och
över edra bann;
29. ty se, dagar komma,* på
vilka de** skola säga: Saliga de
ofruktsamma och de moderliv,
som icke hava fött, och de
modersbröst, som icke hava givit di.
* de äro redan i antågande.
** nämligen invånarna i
Jerusalem.
30. Då skola de begynnia säga
till bergen: Fallen över oss, och
till kullarna: Överhöljen oss.*
[–-]
{+—+} 379
-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
