Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Evangelium enligt Johannes - 1 Kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Evangelium enligt Johannes.
Kap,
1:1-4.
tidens) begynnelse, vilket med andra
ord vill säga en tillvaro av evighet.
Detsamma uttrycker Jesus själv i Joh.
17: 5, då han talar om, att han hade
härlighet hos Fadern, förrän världen
var. Detsamma uttrycker Paulus, då
han säger, att Kristus är förstfödd före
all skapelse (Kol. 1: 15). Jämför Ords.
8:23.
† d. v. s. Guds Son (v. 14). Han
kallas Ordet närmast med hänsyftning på
1 Mos. 1, där världens skapelse sker
genom ett Guds ord. Detta ord
framställes av Johannes icke såsom en utsaga
utan såsom en hos Gud av evighet
varande person, genom vilken Gud
uppenbarar sig och verkar. Och denna
person är den enfödde Sonen.
†† Grundtextens uttryck betecknar
icke blott ett varande hos Gud utan ett
umgänge med Gud, en personlig
gemenskap med Gud. Samma uttryckssätt är
det ock, som begagnas i 1 Joh. 1: 2,
2: 1. Jämför Mark. 6:3, 9: 19. Detta
gemenskapsförhållande uttryckes i Nya
testamentet så, att Fadern har älskat
Sonen (Joh. 17: 24, Kol. 1: 13), och att
Sonen har skådat Fadern (Joh. 6: 46,
8: 38). Därmed uteslutes varje
uppfattning, som gör Ordet allenast till en
hos Gud inneboende kraft. Hade
Johannes menat något sådant, så skulle han
hava sagt: Ordet var i Gud, men icke:
hos Gud.
†* I grundtexten vilar starkt
eftertryck på ordet Gud. — Sonen är till
sitt väsende Gud fastän till personen
åtskild från Fadern. Därför säger
Johannes å ena sidan, att Ordet var Gud,
å andra sidan att Ordet var hos Gud.
Att fatta ordet Gud i oegentlig mening,
då det säges om Sonen, förbjuder hela
sammanhanget. Det är icke gudalikhet
utan gudavarande, som evangelisten
tillägger Sonen. På samma sätt säger
Paulus i Kol. 2: 9, att i Kristus bor
hela gudavarandets fullhet kroppsligen.
Sonen var hos Gud icke såsom ett
väsen av lägre art utan såsom jämlik Gud
(Fil. 2:6). Vad som åtskiljer Fadern
och Sonen, är icke det, att de äro av
olika väsen, utan det att inom samma
eviga gudomliga väsende Fadern är
fader och Sonen är son. Varje förnekelse
av Kristi väsentliga gudom, varje dess
omtydande till gudslikhet är därför i
snörrät strid mot Joh. 1:1. Hur än
teologien i sina bemödanden att förklara
Faderns och Sonens väsensenhet ofta
råkat in på villovägar, så kunna dock
de misslyckade förklaringarna aldrig
upphäva själva sakförhållandet. Den
mänskliga vetenskapen har allt
hittills icke heller kunnat förklara
förhållandet mellan anden och kroppen
hos människan, men detta kan
naturligtvis icke på något sätt omintetgöra
det sakförhållande, att människan har
kropp och ande. — Märk för övrigt, huru
Johannes’ evangelium, som börjar
med den lärosatsen, att Sonen är Gud,
slutar med den hänryckte lärjungens
glada och av Herren själv gillade
bekännelse: Min Herre och min Gud (kap.
20: 28 f.).
2. Detta var i begynnelsen hos Gud.*
* Efter uttalandet av den
lärosatsen, att Ordet var Gud, upprepar
evangelisten den första och andra delen av
näst föregående vers för att därigenom
bilda en övergång till talet om alltings
skapelse genom Ordet (v. 3). Därigenom
blir hänsyftningen på 1 Mos. 1 ännu
tydligare.
3. Allting* vart genom det,**
och det förutan vart icke ett,†
som är vordet.††
Kol. 1: 16. Hebr. 1: 2, 10.
* Märk, huru Ordet, d. v. s. den
enfödde Sonen, här sättes i motsats mot
allt, som i begynnelsen vart till.
Sonen har själv icke blivit till utan är
evig. Evighet är en gudomlig egenskap.
** Sonen framställes i Nya
testamentet såsom den medelperson, genom
vilken Gud utför alla sina verk. Genom
honom har han skapat världen (Kol. 1:
16), genom honom uppehåller han
världen (Kol. 1: 17), genom honom frälsar
han världen (Joh. 3: 17, 2 Kor. 5: 19),
genom honom förlåter han synder (Ef.
4: 32), genom honom skall han
uppväcka de döda (2 Kor. 4: 14), genom
honom skall han döma världen (Apg. 17:
31) o. s. v. Dessa gudomliga verk äro
uttryck av hans gudavarande.
† Detta tillägg tjänar till att än
kraftigare betona den närmast — föregående
utsagan. Världen har icke blott
i allmänhet utan i varje dess
enskildhet tillkommit genom den enfödde
Sonen. Varje varelse, synlig eller
osynlig, himmelsk eller jordisk, är
tillkommen genom honom, som är Ordet.
Jämför Ps. 33: 6. Se ock 1 Kor. 8: 6.
†† Grundtextens uttryck betecknar,
att något har blivit och är till.
4. I det* är liv,** och livet†
var människornas ljus;††
Joh. 5: 26. 1 Joh. 5: 11.
* d. v. s. i Ordet.
** Eller enligt en annan läsart: I
— 393 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
