Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Evangelium enligt Johannes - 1 Kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kap.
1:4-6.
Evangelium enligt Johannes.
det var liv. Såsom Fadern har liv i sig
själv, så har han ock givit Sonen att
hava liv i sig själv (se kap. 5: 26 och
jämför kap. 14: 6). De skapade
varelserna hava icke liv i sig själva. Deras
liv är genom honom.
- Somliga både
äldre och nyare bibeltolkare förena
orden på annat sätt än det vanliga. De
skriva nämligen v. 3 och 4 sålunda:
Allting vart genom honom, och utan
honom vart icke ett. Det, som är
vordet i honom, är (var) liv. Eller: Det,
som är vordet, är liv i honom o. s. v.
Med en sådan ordförbindelse skulle
evan-gelisten vilja säga, att den genom Ordet
uppkomna världen var eller är en värld
av liv, av levande varelser, och att
dessas liv har sin grund i honom. Då
de gamla icke begagnade några
skiljetecken, så är det omöjligt att med full
visshet avgöra, vilketdera som är det
rätta.
[-?f-]
{+¦f+} d. v. s. det i Ordet eller den
enföd-de Sonen varande livet.
ff Livet var det, som upplyste
människorna. Genom det liv, som var i
Ordet, och som meddelades människorna,
voro de upplysta, så att de kände Gud.
Detta är ock att fatta såsom allt det
övriga i v.
1-4 om begynnelsen.
Därför säger evangelisten icke är utan var,
vilket hänvisar på samma tid, som han
i v.
1–3 talar om. I urtillståndet
kände människorna omedelbart Gud
därigenom, att de voro delaktiga av det liv,
som är i Ordet. De behövde ingen
undervisning. Genom själva det liv, som
de i Sonen levde i gemenskap med Gud,
kände de honom och vandrade i hans
ljus. Då synden kom, rubbades denna
livsgemenskap, och därigenom
förmörkades människan. Hon förlorade den
sanna gudskunskapen. Märk, huru
evangelisten framställer Sonen såsom
den, som redan i begynnelsen, i
urtillståndet, utgjorde föreningsbandet
mellan Gud och människan. Sonen har
icke först genom sitt frälsareverk blivit
utan från begynnelsen varit den
medlare, den medelperson, utan vilken
ingen sann livsgemenskap med Gud är
möjlig. Däri ligger ock orsaken,
varför, sedan människan en gång fallit,
ingen frälsning gives utan i honom.
Var han från begynnelsen den, som
förmedlade denna livsgemenskap mellan
Gud och människan, så kan
livsgemenskapen, sedan den en gång är
avbruten, icke återställas annorlunda än
därigenom, att människan kommer åter i
förening med honom. För grenen gives
ingen förbindelse med roten annorledes
än genom stammen; för människan in-
gen förbindelse med Gud annorledes än
genom den enfödde Sonen. Se Kol. 1:
16 f.
5. och ljuset lyser i mörkret,*
och mörkret** omfattade det
icke.t
Joh. 3: 19.
* Det gudomliga ljus, som utgår
från Kristus, lyser uti det mörker, som
övertäcker världen. Genom syndafallet
inbröt mörker i världen, i det att den
genom Sonen förmedlade
livsgemenskapen mellan Gud och människan vart
avbruten. Detta mörker är det tillstånd
av villfarelse och orättfärdighet, vari
världen nu är försänkt. Genom Sonens
ankomst i mandom inträdde ljuset i
världen och lyser nu i dess mörker,
spridande strålar av sanning och
rättfärdighet bland människorna. Jämför
1 Joh. 2:8. I gamla testamentet, ja
t. o. m. i hedendomen, funnos
strimmor av ljus. Men ljuset i högsta
mening inträdde i världen först med den
enfödde Sonens mandomsanammelse.
Jämför v. 17.
** d. v. s. den i mörker försänkta
världen. Världen kan kallas mörkret,
emedan mörkret är det för henne
utmärkande. I motsats däremot kallas
de troende för ljus, emedan ljuset är
det för dem utmärkande. I
överensstämmelse därmed säger Paulus till de
troende i Efesus: I voren en gång
mörker, men I aren nu ljus i Herren (Ef.
5:8).
f Världen i det stora hela
tillägnade sig icke ljuset, när det kom i
världen. Hade hon tillägnat sig det, så
hade hon blivit ljus. Men nu förkastade
hon det.
- Det ord, som vi här
översatt med omfattade, är samma ord,
som Paulus använder i Fil. 3: 12 f., 1
Kor. 9:24, Rom. 9:30. Emellertid är
dess betydelse tvetydig. Det kan
nämligen också betyda överfalla, gripa
någon fången. I denna betydelse står det
t. ex. i Joh. 12: 35, 1 Tess. 5: 4. Därför
hava många bibeltolkare både i den
äldsta och nyare tiden fattat
evange-listens mening här sålunda: Ljuset
lyser i mörkret, och mörkret har icke
gripit det fånget, har icke förmått
undertrycka eller tillintetgöra det.
- Det
är svårt att bestämt avgöra, vilketdera
evangelisten här menat. Dock synes den
vanliga uppfattningen vara mer
sannolik.
6. Jlin man uppträdde,* sänd
av Gnid,** hans namn (var)
Johannes.
- 394
-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
