- Project Runeberg -  Bibeln / Nya testamentet. Ny översättning med förklarande anmärkningar av P. Waldenström, fjärde upplagan, 1921. Första delen /
401

(1917)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Evangelium enligt Johannes - 1 Kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Evangelium enligt Johannes. Kap. 1:
18-21.

förklarande eller tolkande av
gudomliga ting, gudomliga syner o. s. v.

t* Det här inom () inneslutna ordet
står icke i själva grundtexten utan är
för meningens skull tillagt.
Evangelisten säger blott: Den enfödde Guden
har förklarat. Men vad har han
förklarat? Enligt sammanhanget kan
detta icke gärna vara annat än Guds
sanna väsen, som uppenbarade sig i hans
person, hans predikan och hans verk.

19. Och detta är Johannes7
vittnesbörd,* när judarna** hade
sänt ut präster och levitert från
Jerusalem, på det de skulle fråga
honom: Vem är du ?tt

Joh. 5: 33.

* Likasom de övriga evangelisterna
börjar även Johannes själva den
evangeliska berättelsen med Johannes
döpa-rens uppträdande. Jämför ock Apg.
10: 36 f., 13:
23-25.

** I Johannes’ evangelium begagnas
ordet judarna i tvåfaldig betydelse.
Stundom utmärker det judafolket
såsom en nation till skillnad från andra
nationer (se t. ex. kap. 2: 6, 13, 3: 1,
4: 22, 5: 1, 18: 33, 35 in. fl.). I denna
bemärkelse var evangelisten Johannes
själv en jude. På, andra ställen
däremot betecknar evangelisten med detta
ord judarna såsom ett emot Kristus och
hans församling fientligt religionsparti.
I denna mening var Johannes (likasom
varje annan troende israelit) icke
vidare jude. Till nationen var och
förblev han alltid en jude, men till
religionen upphörde han att vara jude i
samma stund, som han vart Kristi
lärjunge. Det är i denna sista mening, som
evangelisten här och på många andra
ställen (t. ex. kap. 5: 15, 9: 22, il8: 12
m. fl.) begagnar ordet judarna. Såsom
sammanhanget visar, avser han dock
icke judarna i allmänhet utan de
ledande männen, de i Jerusalem boende
rådsherrarna, i vilka den gamla
judendomen hade sina förnämsta
representanter.

f Levi stam var genom den mosaiska
lagstiftningen avskild för gudstjänstens
skötande. Av denna stam utgjorde
prästerna en del. De voro nämligen de
manliga avkomlingarna av Aron. När
det talas om leviterna till skillnad från
prästerna, så menas därmed de
medlemmar av Levi stam, som icke voro
präster. Dessa leviter voro underordnade
prästerna. De hade varjehanda lägre
sysslor att sköta vid helgedomen.

ff Det ligger i grundtexten stark

tonvikt på ordet du. Johannes döparen
döpte med hänvisning på det nära
förestående messiasriket. Han hade väckt
itt sådant uppseende genom sin
verksamhet, att man bland folket till och
med börjat anse honom vara Messias
(Luk. 3: 15, jämför Apg. 13: 25).
Man behöver därför icke anse judarnas
fråga här *vara framkallad av elakhet.
Det är den judiska andliga överheten,
som å ämbetets vägnar vill taga reda
", huru det verkligen förhåller sig.

20. Och han bekände och
nekade icke; och han bekände:*
Jag** är icke Kristus.

Joh. 3: 28. Apg. 13: 25.

* Upprepningen »han bekände
- förnekade icke
- bekände», är ägnad att
med synnerligt eftertryck framhålla
Johannes döparens vittnesbörd.

** Det ligger i grundspråket
särskild tonvikt på ordet jag: icke jag
utan en annan är det.

21. Och de frågade honom:
Vad då? Är du Elias?* Han
sade: Jag är det icke.** Är du
Profeten ?t Och han svarade:
Nej.ft

* När Johannes frånsäger sig
mes-siasvärdigheten, så taga de för givet,
att han måste hålla sig för att vara
Elias, den väntade förelöparen till
Mes-sias.

** Johannes döparen var visserligen
Elias, den utlovade förelöparen (Matt.
11: 14, 17: 13). Men han var det icke
i den mening, som judarna tänkte sig
Elias. De trodde nämligen, att den
gammaltestamentli<ge Elias skulle
komma igen, och i denna mening var det
de frågade Johannes, om han var Elias.
Därpå svarade Johannes med rätta nej.
Löftet om Elias’ ankomst innebar blott,
att såsom förelöpare till Mesisias skulle
komma en man i Elias’ ande och kraft.
Och i denna mening var Johannes
döparen Elias (Luk. 1: 17). Men därpå
inlåter Johannes sig icke här utan
besvarar endast judarnas fråga, såsom
den var menad.

f d. v. s. den utlovade och väntade
profeten. Därmed åsyftas den i 5 Mos.
18: 15 utlovade. I Nya testamentet
framställes detta löfte såsom handlande
om Messias (Apg. 3: 2,2, 7: 37). Att en
sådan uppfattning av 5 Mos. 18: 15
även förekom bland judarna, är
otvivelaktigt (se därom Joh. 6: 14). Men
att den icke delades av alla judar,
synes såväl av detta ställe som av kap.
7: 40 1, där alldeles såsom här »Profe-

Nija Testarn. Del I.

[–-]

{+—+} 401

26

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 15:08:26 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bibeln/wald1921/0409.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free