- Project Runeberg -  Bibeln / Nya testamentet. Ny översättning med förklarande anmärkningar av P. Waldenström, fjärde upplagan, 1921. Första delen /
402

(1917)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Evangelium enligt Johannes - 1 Kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Kap.
1:21-28. Evangelium enligt Johannes.

ten» framställes såsom en i judarnas
uppfattning annan person än Messias
eller Kristus.
- Somliga bibeltolkare
hålla före, att judarna här med
»Profeten» mena den i senare delen av
Jesajas bok omtalade »Guds tjänare». Detta
är dock mycket osannolikt.

ff Johannes döparen visste, att den
i 5 Mos. 18: 15 utlovade profeten var
ingen annan än Messias.

22. De sade alltså till honom:
Vem är du ? att vi må giva fövar
åt dem, som hava sänt oss. Vad
säger du om dig själv?

23. Han sade: Jag är en röst

av en, som ropar* i

öknen:

Gören Herrens väg rät, såsom
Esaias profeten har sagt.

Jes. 40: 3. Mark. 1: 3. Luk. 3: 4.

* iSe anm. till Matt. 3: 3. Vad
Johannes var, det var han genom sin röst
d. v. s. genom sin predikan, varigenom
han manade folket till sinnesändring.

24. Och (några) voro utsända

från fariséerna;*

* Sedan Rådets sändemän hade
kommit tillbaka, skickade fariséerna ut
andra, som med anledning av Johannes
döparens svar till de förra skulle göra
honom nya frågor.
- Enligt en annan
läsart på detta ställe skulle
evangelietens ord lyda: Och de, som voro
utsända, voro av fariséerna. Därmed
ville då evangelisten anmärka, att Rådet
hade till sändemän utsett fariséer.
Denna läsart giver nog en god mening, men
den finnes först i yngre handskrifter.

25. och de frågade honom
och sade till honom: Varför
döper du då, om du icke är Kristus,
icke heller Elias, icke heller
Profeten ?*

* Av denna fråga synes, att
judarna väntade, att Messias, Elias och
»Profeten» skulle uppträda såsom
döpande, men däremot ansågo det
obehörigt, att en annan gjorde det. Var
alltså Johannes döparen Kristus eller
Elias eller Profeten, då var han i
deras ögon berättigad att döpa, annars
icke. Att judarna sålunda trodde, att
Messias och hans förelöpare skulle döpa
och därigenom inviga den messianska
tiden, det skedde på grund av sådana
ställen som Hes. 36:25 f.. 37:23 i,
Sak. 13: 1 m. fl.

26. Johannes svarade dem,
sägande: Jag* döper i vatten,**

men mitt ibland eder står den,
som It icke kännen,tt

Matt. 3:11. Mark. 1:7 f. Luk.
3: 16. Apg. 13: 25.

* I grundtexten vilar ett
särskilt eftertryck på ordet jag: jag till
skillnad från Messias.

** Märk, huru Johannes
framställer sitt dop såsom lägre än det dop,
varmed Kristus skulle döpa. Se för
övrigt om åtskillnaden mellan
Johannes’ dop och Kristi dop
anmärkningen till Mark. 1: 4.

f Det ligger i grundtexten tonvikt
på ordet /, såsom ville Johannes
säga: I kännen honom icke, men jag
känner honom. Då enligt v.
31-33
Johannes lärde känna Jesus först vid
hans dop, så visar detta yttrande, att
vad som berättas i v.
19-28, tilldragit sig först efter Jesu dop. De 40
dagarnas frestelse har då ock sin plats
före v. 19.

ff Att Johannes’ dop till
sinnesändring var berättigat såsom en
förberedelse till Messias’ ankomst, det
bevisar han därmed, att Messias redan var
tillstädes, ifastän ide icke kände
honom. Därmed framställer Johannes i
själva verket sig såsom den utlovade
förelöparen till Messias; men han gör
det på ett sätt, som för de frågande
med deras tankar om förelöparen
måste bliva en gåta.

27. han som kommer efter
mig,* vilkens skorem jag icke är
värdig att upplösa.

* Märk, huru även här såsom i v.
15 med Kristi »ankomst icke menas
hans födelse utan hans offentliga
uppträdande. Se anm. till v. 9.

28. Detta skedde i Betania,*
på andra sidan Jordan, där
Johannes var** döpande.

* Detta är ett annat Betania än
det, som låg vid Oljeberget. Platsen
är för oss alldeles obekant. Redan i
tredje århundradet efter Kristi födelse
sökte Origines förgäves efter honom. I
stället fann han en plats vid namn
Betabara, som då ansågs vara det ställe, där
Johannes hade uppehållit sig för att
döpa. Detta namn har ock kommit in
i somliga handskrifter av Nya
testamentets grundtext.

** d. v. s. uppehöll
sig.- Till slut
må märkas, att det Johannes’
vittnesbörd, som här omtalas, icke bör
förväxlas med det, som de övriga
evan-gelisterna förtälja (Matt. 3: 11 f.,
Mark. 1:7 f., Luk. 3:16 f.). Det se-

[–-]

{+—+} 402

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 15:08:26 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bibeln/wald1921/0410.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free