Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Evangelium enligt Johannes - 3 Kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Evangelium enligt Johannes. Kap. 3:
32-36.
grunder stödd läsart: Den, som kommer
från himmelen, är över alla; och vad
o. s. \.
** i sin föruttillvaro av evighet i
himmelen hos Gud.
[-.f-]
{+•f+} Han talar icke blott såsom profet
om, vad han genom den helige Andens
ingivelse här på jorden lärt, utan han
talar såsom vittne om det, som han
själv sett och hört i himmelen.
ff När Johannes ser på den stora
hopens otro, ser han saken så mörk, att
han säger: ingen mottager hans
vittnesbörd. Att undantag finnas, det
giver han strax till känna, när han
tilllägger: Den som mottagit hans
vittnesbörd o. s. v. Se ock v. 26, 29. På
samma sätt begagna även vi ofta orden
»alla» och »ingen», när vi vilja
uttrycka det allmänna förhållandet, i
synnerhet om vi själva äro därav i vår
känsla på något sätt upprörda. Så
säga vi t ex.: »Alla människor äro
försänkta i sorg över den mannens
olycka.» Eller: »Ingen frågar efter honom
eller bekymrar sig om hans nöd» o. d.
Se anm. till Matt. 10:22. Märk för
övrigt den skarpa motsatsen mellan
Johannes’ ord här och hans lärjungars
ord i v. 26. Medan de klaga, att alla
komma till Jesus, klagar Johannes, att
ingen mottager Jesu vittnesbörd.
33. Den, som har mottagit
hans* vittnesbörd, har beseglat,
att Gud är sann.**
* Det ligger i grundtexten starkt
eftertryck på ordet hans.
** Ett sigill tjänar till att bekräfta
en skrifts sanning. Den som mottager
Kristi vittnesbörd, han har i denna sin
handling likasom satt sitt sigill på, att
Gud är sann. Motsatsen därtill är att
göra Gud till ljugare (1 Joh. 5: 10),
vilket sker därigenom, att man
förkastar detta vittnesbörd.
34. Ty den, isom Gud har
utsänt,* talar Guds ord,** ty icke
efter mått giver han Anden.t
Jes. 11: 2. Apg. 10: 38. Ef. 4: 7.
* Därmed syftar Johannes döparen
icke på var och en, som är sänd av
Gud. Ty sänd av Gud var även han
själv (kap. 1:6). Utan han menar
Jesus, som av Gud var utsänd från
himmelen till jorden (v. 31).
** Här förklarar Johannes döparen,
huru det kommer till, att den, som
mottagit Jesu vittnesbörd, därmed
beseglat, att Gud är sann. Det beror
nämligen därpå, att det är Guds ord,
som Jesus talar.
t Gud är vid meddelandet av Anden
icke bunden eller inskränkt av ett visst
bestämt mått. Detta är en allmän sats,
som, tillämpad på Kristus, innebär, att
Gud har utrustat honom med Andens
hela fullhet. Att Kristus av evighet
varit hos Gud, och att han besitter
Andens fullhet, därpå beror det, att hans
ord i allra egentligaste mening är
Guds ord.
35. Fadern älskar Sonen, och
allt* har han givit i hans hand.
Joh. 5: 20.
* Ehuru det är sant, att allting
utan undantag är underkastat Kristi
messianska makt (kap. 13: 3, Matt. 11:
27, 1 Kor. 15:27, Hebr. 2:8), torde
dock ordet allt här icke hava denna
vidsträckta betydelse utan avse den
makt över alla människor (Apg. 10:
36), som Gud givit honom för världens
frälsning (Joh. 17:2). Till följd av
denna hans ställning till världen är
det, som varje människas frälsning
beror på hennes förhållande till honom i
tro eller otro, såsom nästa vers säger.
36. Den, som tror på Sonen,
har evigt liv ;* den som icke
lyder Sonen,** skall icke få se***
liv,t utan Guds vredett
förbliver över honom.t*
Joh. 5: 24. 6: 47. 1 Joh. 5: 11 f.
* Han har redan nu evigt liv
visserligen icke i dess fulländning men i dess
begynnelse. Det liv, som han genom
tron lever i förening med Kristus och
genom honom med Gud (1 Petr. 1: 21),
är nämligen till väsendet just det liv,
som de saliga i evighet skola leva. I
begreppet det eviga livet ligger därför
alls icke den betydelsen, att det icke
kan förloras, sedan en människa en
gång börjat leva det. Det liv, som den
troende lever, upphör icke att vara det
eviga livet för det, att han till
äventyrs genom avfall mister det. Se for
övrigt anm. till kap. 5: 24, 6: 27.
** Detta blir till innehållet här
lik-betydande med: den som icke tror på
Sonen. Otron framställes i bibeln ofta
såsom en olydnad (Apg. 14: 2, 19: 9,
Rom. 11: 30), tron däremot såsom en
lydnad (Rom. 1:5). Och att här är
fråga öm den olydnad, som ligger däri, att
man icke tror, synes av sammanhanget.
*** Se anm. till v. 3.
f d. v. s. evigt liv.
-ft Guds vrede är Guds hat till
synden, vilken såsom misshag vilar över
var och en, som gör synden. Gud kan
icke hava behag till den, som syndar.
[–-]
{+—+} 421
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
