Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Evangelium enligt Johannes - 5 Kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kap.
5:37-42. Evangelium enligt Johannes.
nyss omtalade verk. Dessa verk voro
visserligen ett större vittnesbörd , än
Johannes3 vittnesbörd, och de vittnade
väl, att Fadern hade sänt honom. Men
Faderns egentliga vittnesbörd om
honom var det, som skett dels omedelbart
genom röster och yttre uppenbarelser,
dels medelbart genom hans ord i det
Gamla testamentets heliga skrifter.
** Herren säger icke hans röst utan
en röst av honom. Då därtill kommer,
att denna röst här framställes såsom
något annat än det i nästa vers
nämnda Guds ord, så kan med »en röst av
honom» icke menas annat än en i yttre
måtto hörbar röst från himmelen.
Sådana röster hörde profeterna stundom;
en sådan röst hörde Johannes döparen
vid Jesu dop.
t Likasom judarna aldrig hade hört
en röst från Gud, så hade de aldrig
heller skådat honom i någon yttre
skepnad, såsom han t. ex. stundom hade
visat sig för profeter i gamla
testamentet.
38. Och hans ord haven I icke
förblivande i eder,* ty den som
denne har utsänt, honom tron I
icke.**
* I ägen det väl i yttre måtto, men
invärtes i eder haven I det icke. Det
har icke trängt in i edert hjärta och
där förblivit, såsom det av Gud var
ämnat.
- Sammanhanget i v.
37-38
synes vara: Fadern har vittnat om
mig. Men honom kännen I icke, och
hans vittnesbörd haven I icke
förnummit. Någon röst av honom haven I icke
någonsin hört; någon skepnad av
honom haven I aldrig sett. Och hans ord,
som I ägen, har aldrig funnit något
rum i edra hjärtan.
** Om Guds ord hade funnit rum i
deras hjärtan, så skulle de hava trott
på Jesus. När de icke trodde på
honom, så var detta alltså ett bevis, att
de icke hade Guds ord förblivande i sig.
Ordet leder alltid till Jesus, om det
varder med lydaktighet mottaget.
39. I rannsaken skrifterna,*
emedan I** menent eder hava
evigt liv i dem,tt och dessa äro
de, som vittna om mig.t*
Luk. 16:29. Apg. 17:11. Jes. 8:20.
34:16. 5 Mos. 18: 15. Jer. 23: 5. Dan.
9: 24 f Joh. 1: 45.
* Grundtextens ord kunna ock
översättas såsom en uppmaning:
Rannsaken skrifterna! Detta blir dock mindre
väl överensstämmande med hela
sammanhanget, som icke innehåller
uppmaningar utan endast bestraffningar.
Judarna voro för övrigt ivriga
skriftforskare, vilket Herren erkänner. Men
deras forskande skedde icke på rätt
sätt.
** Det ligger i grundtexten stark
tonvikt på ordet 7, såsom ville Herren
säga: I å eder sida menen o. s. v.
f Men denna mening är falsk.
ff d. v. s. därigenom att I ägen och
studeren dem. Detta var en för
judarna i allmänhet utmärkande inbillning
(jämför Rom. 2: 17 f.) och är det än i
dag.
f* I skrifterna själva är icke det
eviga livet, utan de visa till mig såsom
den, i vilken livet är. Om edert
rannsakande av skrifterna skedde på ett
rätt sätt, skullen I därför genom dem
föras till mig och få det liv, som I nu
menen eder äga. Men nu stannen I vid
medlet och kommen sålunda aldrig till
målet. Se Ps. 40: 8.
40. Och I viljen* icke komma
till mig,** att I mån håvat liv.
* Att de icke kommo till honom,
berodde alltså på deras onda vilja
(jämför Matt. 23:37).
** d. v. s. i tron sluta eder till mig
(jämför kap. 6: 35).
-j- verkligen hava, i motsats mot vad
I nu falskeligen inbillen eder.
41. Pris iav människor tager
jag icke;*
* Såsom ville han säga: »Detta
talar jag icke därför, som skulle jag
vara angelägen om pris av människor
eller känna mig sårad över att ej bliva
till fyllest ärad av eder.»
- Herren
kunde nämligen vänta, att judarna
skulle så fatta hans tal, och ville
därför förebygga en sådan tanke.
42. men jag känner eder, att
I icke haven Gruds kärlek* i
eder.**
* d. v. s. kärleken till Gud. I
grundspråket uttryckes Guds kärlek (den
kärlek, med vilken Gud älskar) och
kärleken till Gud på ett och samma
sätt. Det är sammanhanget, som i
varje enskilt fall måste avgöra, vilketdera
som menas.
** i edra egna hjärtan. Om I
älska-den Gud, så skullen I giva hans ord
förblivande rum i edra hjärtan samt
därigenom lära att tro och älska mig
(jämför kap. 8: 42). Men därpå beror
eder otro: I älsken icke Gud. Deras
[–-]
{+—+} 440
-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
