Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Evangelium enligt Johannes - 6 Kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Evangelium enligt Johannes. Kap.
6:64,-70.
sluta sig till honom såsom lärjungar.
Jfr samma uttryck kap. 15:27, 16:4.
t De hade väl, när de slöto sig till
honom, den övertygelsen, att han var
Messias, men den sanna tron hade de
icke. Därför togo de anstöt, när han
talade sådant, som icke överensstämde
med deras förhoppningar och
önskningar. Se anm. till kap. 2: 23 f. I motsats
däremot yttrade sig den sanna tron så,
som synes av v. 68 f. Den falska tron
tyckte om Herren, så länge han talade
i överensstämmelse med dess egna
tankar och föreställningar eller
önskningar; den sanna tron hängav sig under
alla förhållanden åt honom och rättade
sig efter hans ord.
- Märk för övrigt,
huru de, som icke i sanning trodde på
honom, likväl kallas lärjungar,
emedan de i yttre måtto hade slutit sig till
honom i den övertygelsen, att han var
Messias. Se kap. 15: 2.
65. Och han sade:
Fördenskull* har jag sagt** eder, att
ingen kan komma till mig,t om
det icke är givettt åt honom
från min Fader.
* emedan I icke tron.
** Herren hänsyftar på det, som
han sagt i v. 37, 44.
f De hade väl i yttre måtto kommit
och slutit sig till honom. Men detta var
något helt annat. Om det kommande,
som här menas, se kap. 5: 40.
[-.ft-]
{+•ft+} Detta givande förutsätter å
människans sida ett mottagande. Att
någon kommer till Kristus, beror således
på en Guds gåva; att någon, som hör
ordet, likväl icke kommer, beror på
hans eget motstånd. Jämför anm. till
v. 44, Att dessa lärjungar hade i yttre
måtto slutit sig till honom, var intet
Guds verk i dem utan endast ett steg,
som de själva hade tagit i den tron, att
de nu skulle få se sina köttsliga
förhoppningar om Messias uppfyllda.
Därför togo de ock lika lätt detta steg
tillbaka, så snart de förstodo, att Jesus
icke var den man, av vilken de hade
sådant att vänta.
66. Till följd därav* gingo
alltså många av hans lärjungar
bort tillbaka** och vandrade icke
vidaret med honom.
* d. v. s. till följd av detta tal,
genom vilket deras köttsliga
förhoppningar på Jesus gjordes om intet.
** var och en till den stad, som han
hade kommit ifrån.
[-?f-]
{+¦f+} Dessa lärjungar voro alltså
sådana, som hittills hade följt Jesus på
hans vandringar.
67. D å sade Jesus till de tolv:
Icke viljen väl även I gå bort?*
* I denna fråga uttalar han, att han
hade bättre förtroende till dem, än att
han kunde tänka sig, att även de skulle
gå sin väg.
68. Simon Petrus svarade:
Herre, till vem skola vi gå bort?
Evigt livs ord* har du.**
Apg. 5: 20.
* d. v. s. ord, genom vilka evigt liv
meddelas (se anm. till v. 63).
** du är i besittning av sådana ord
och kan därför meddela oss dem. Hos
vem annan skulle vi finna detsamma?
69. Och vi* hava satt tro till
och lärt känna,** att dut är Guds
Helige.tt
Joh. 11: 27.
* Det ligger i grundtexten starkt
eftertryck på ordet vi: vi i motsats mot
dem, som tagit anstöt och gått sin väg.
** De hade börjat med att tro, och
sedan hade de förstått. Tron böjer sig
i lydnad för Herrens ord; av tron
följer insikt, vilken sedan i sin ordning
befäster tron. Se kap. 17:8.
-f Det ligger i grundtexten starkt
eftertryck på ordet du.
ft d. v. s. den av Gud till Messias
invigde. Se kap. 10: 36 samt anm. till
Mark. 1: 24. Denna invigning hade
skett genom smörj else med helig ande
och kraft» (Apg. 4:27, 10:38). Med
Petrus’ bekännelse här må jämföras
hans ännu bestämdare bekännelse vid
ett senare tillfälle i Matt. 16:16, Mark.
8: 29.
70. Jesus svarade dem: Har
icke jag utvalt* eder,** I tolv?
Och av edert är en en djävul ?tt
Luk. 6: 13.
* från världen (kap. 15: 19).
Samma ord i kap. 13: 18, 15: 16. Herren
hade särskilt åt sig utvalt dessa tolv
till apostlar.
** Det ligger i grundtexten starkt
eftertryck både på ordet jag och på
ordet eder. Att här icke är fråga om
utval j else till salighet, säger sig självt.
[–-]
{+—+} 453
-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
