Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Evangelium enligt Johannes - 8 Kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kap. 8:
12-19. Evangelium enligt Johannes.
den troende följer efter, allt jämt lyst
av honom, tills han hinner målet, den
eviga frälsningen.
13. Då sade fariséerna till
honom: Du vittnar om dig själv;
ditt vittnesbörd är icke sant.*
* Se anm. till kap. 5: 31.
14. Jesus svarade och sade till
dem: Även om jag* vittnar om
mig själv, så är mitt vittnesbörd
sant, ty jag vet, varifrån jag har
kommit, och vart jag går bort;**
I veten icke, varifrån jag
kommer, eller vart jag går bort.t
* Det ligger i grundtexten starkt
eftertryck på ordet jag; likaså på det
följande ordet /.
** Emedan jag detta vet, kan jag
ock med fullkomlig visshet vittna om
mig själv. Att människors vittnesbörd
om sig själva vanligen är osäkert, det
beror därpå, att de icke känna sig
själva. En sådan brist på självkännedom
fanns ej hos Jesus.
f Därför kunnen I icke heller rätt
bedöma mitt uppträdande.
15. I domen efter köttet,* jag
dömer ingen.**
* efter det yttre skenet (se kap. 7:
24). Herrens ringa yttre
framträdande syntes dem icke stå i
överensstämmelse med det vittnesbörd, som han
avlade om sig själv. Därför dömde de
efter det förra och förkastade det
senare. Till följd därav vart ock deras
dom över honom en förkastelsedom.
** Herren var icke kommen för att
döma utan för att frälsa (kap. 3: 17).
Att döma hörde icke till hans ämbete.
Därför undvek han det alltid utom i
sådana fall, då det var alldeles
nödvändigt. Att för övrigt ordet döma här
användes icke för att uttrycka ett
bedömande i allmänhet utan en
förkastelsedom, synes av sammanhanget.
Se anm. till kap. 3: 17, 5: 22.
16. Men även om jag*
dömer,** så är min dom sann,t ty
jag är icke allena, utan jag och
den, som har sänt mig. 11
Joh. 16: 32.
* Det ligger i grundtexten starkt
eftertryck på ordet jag; likaså på det
följande ordet min.
** Herren visar med dessa ord, att
det finnes fall, då han dömer, fastän
han icke är kommen för att döma och
därför icke har det till sitt egentliga
görande. Ett exempel på hans
dömande se längre ned v. 44. Jämför v. 26.
När han en gång kommer igen, då
skall han döma alla, ty då kommer han
just för att döma (Apg. 17: 31).
f Här begagnas i grundtexten
samma ord, som vi ovanför förklarat i anm.
till kap. 7: 28. Det uttrycker, att hans
dom är en äkta dom, just sådan som en
dom bör vara. Svenska språket saknar
ett ord, som fullt uttrycker detta.
ft d. v. s. det är icke jag ensam,
som dömer, utan Fadern och jag
tillsammans.
17. Men även i eder lag* är
skrivet, att två människors
vittnesbörd är sant.**
5 Mos. 17:6, 19:15. Matt. 18:16.
2 Kor. 13: 1. Hebr. 10: 28.
* den lag, över vars ägande I så
mycket stoltseren, och på vars
efterlevnad I så hårt hållen.
- Huruvida
Frälsaren med ordet »eder lag» ville
antyda, att han själv stod över lagen,
må lämnas ovisst. Somliga
bibeltolkare antaga det. Det är dock icke
sannolikt, enär han själv var född under
samma lag som alla andra judar (Gal.
4: 4).
** Se därom 5 Mos. 17: 6, 19: 15.
Två människors vittnesbörd kan väl
vara falskt lika så visst som en
människas vittnesbörd kan vara sant. Men
i det allmänna livet får man i regeln
icke bygga dom på en människas
vittnesbörd utan måste fordra två.
Huruvida Herren för övrigt med uttrycket
»två människors» velat särskilt
framhålla, att lagen endast fordrar
människors vittnesbörd, medan han själv har
Guds vittnesbörd att åberopa sig på,
det må lämnas ovisst. Sannolikt är det
icke, alldenstund tonvikten ligger
därpå, att det skall vara två vittnen.
Nu-väl, säger Herren: jag har två,
nämligen mig själv och min Fader.
18. Jag är den, som vittnar
om mig själv; om mig vittnar
även Fadern,* som har sänt mig.
* Huru Fadern vittnar, därom se
kap. 5:36 f.
19. Då sade de till honom:
Var är din Fader ?* Jesus
svarade: I kännen varken mig ej
heller min Fader. Om I känden mig,
så känden I ock min Fader.**
Joh. 14: 7, 9.
[–-]
{+—+} 464
-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
