Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Evangelium enligt Johannes - 8 Kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Evangelium enligt Johannes.
Kap.
8:19-24.
* Var är då din Fader, att vi må
höra hans vittneebörd? De visste väl,
vem Herren menade. Därför låg i deras
fråga ett fräckt hån.
** Detta är ett uttryck för Faderns
och Sonens enhet. Man kan icke känna
Sonen utan att känna Fadern.
20. Dessa ord talade Jesus vid
offerkistan,* lärande i
helgedomen, och ingen grep honom, ty
hans stund hade ännu icke
kommit.
Joh.7: 30.
* Om offerkistan se anm. till Mark.
12: 41. Den stod på kvinnornas för-
21. Alltså* sade han åter**
till dem:*** Jag går bort, och I
skolen söka mig,t och I skolen
dö i eder synd. 11 Dit jag går
bort, dit kunnen I icke
kom-ma.ttt
Joh. 7:33, 13:33.
* eftersom ingen grep honom, varför
han åter kunde uppträda. Se anm. till
v. 12.
** Här begynner ett nytt
uppträdande av Herren igen alldeles såsom i
v. 12. Sannolikt är det ock att förlägga
till en annan dag än det föregående.
*** d. v. s. till de i helgedomen
församlade judarna (v. 22).
t Se anm. till kap. 7: 34. När
domen över Jerusalem kommer, då skolen
I uti eder ångest söka mig till eder
räddning.
- Judarna skulle söka
Mes-sias. Men Herren säger: I skolen söka
wm<7/ ty det var han, som var Messias,
fastän judarna icke trodde det. För
övrigt är klart, att här icke är fråga
om ett sökande i tron till frälsning
från synd (ty ett sådant sökande skall
alltid finna) utan endast ett sökande i
ångest till frälsning från yttre
trångmål.
tf Jämför 1 Kor. 15: 17. I det
tillstånd av synd, som I befinnen eder uti,
skolen I ock dö, nämligen vid den
förskräckliga förstöring, som skall övergå
Jerusalem. En död i synd har evig död
till följd. Att det är något
förskräckligt att dö i synd, det förstå
människorna i allmänhet; att leva i synd,
det göra de däremot gärna. Det anse de
icke heller för farligt.
tff för att hämta mig tillbaka till
eder räddning. Ty därom är enligt
sammanhanget här fråga. Se anm. till
kap. 7: 34.
22. Då sade judarna:* Icke
skall han väl dräpa sig själv,
eftersom han säger: Dit jag går
bort, dit kunnen I icke komma?**
* d. v. s. rådsherrarna.
** Judarnas fråga är ett uttryck
av hån likasom deras fråga i kap. 7:35
men vida bittrare än denna. Om han
dräper sig, mena de, så kommer han
till Gehenna, och då, förstås, kunna vi
icke komma, dit han går.
23. Och han sade till dem:*
I aren från nedan,** jag är från
ovan; I aren av denna världen,t
jag är icke av denna världen.
Joh. 3: 31. 1 Joh. 4: 5.
* utan att inlåta sig på deras hån.
** d v. s. från jorden (jfr Apg. 2:19)
i motsats till mig, som är från ovan, d.
ä. från himmelen. I denna motsats låg
den djupaste grunden till deras
bitterhet och hån.
f Detta är sannolikt endast en
närmare förklaring av det nyss sagda: I
aren från nedan. Herren vill då säga:
»I härstammen från den närvarande, av
synden behärskade världen eller
mänskligheten.» Dock kan hans mening även
vara: »I härstammen från nedan; jag
härstammar från ovan; I tillhören
denna världen; jag tillhör icke denna
världen.» Uttrycket »vara av världen»
kan nämligen beteckna, antingen att
man härstammar från, eller att man
tillhör världen. I grunden gå dock här
bägge uppfattningarna på ett ut. Det
är deras världsliga, gudlösa sinne,
Herren vill framhålla.
24. Därför* sade jag eder, att
I skolen dö i edra synder, ty om
I icke tron,** att det är jag,t
så skolen I dö i edra synder.
* emedan I aren av variden och
haven världens sinne och saknen det liv,
som är av Gud.
** om I icke, innan den nu åsyftade
domen inbryter, värden troende.
Endast tron kan hjälpa människan till
det liv, som är av Gud.
f d. v. s. att det är jag, som är
Mes-sias. Judarna skulle vid Jerusalems
belägring och förstöring ropa på
Mes-sias. Men allt deras ropande på
Mes-sias var förgäves, när de icke trodde,
att det var Jesus, som var Messias. De
skulle trots sitt ropande och sökande
dö i sina synder.
- Märk för övrigt,
huru Herren både här och i nästa vers
undviker att direkt säga, att han är
Messias. Se anm. till kap. 10: 25.
Nya Testarn. Del I.
485
30
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
