Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Evangelium enligt Johannes - 8 Kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kap. 8:
46-51. Evangelium enligt Johannes.
[–-]
{+—+} Märk, huru Herren icke blott själv
uttalar, att han är syndfri, utan även
vädjar till fienderna, viss att ingen av
dem skall kunna överbevisa honom om
någon synd.
** Skälet till eder otro kan då icke
vara något annat än det, att I icke
vil-jen sanningen
- alldeles såsom eder
fader djävulen.
47. Den som är av Ghid,* han
hör Gruds ord;** fördenskull
hören I icke, emedan I icke aren
av Grud.t
Joh. 18: 37. 1 Joh. 4: 6.
* Då Herren säger, att man måste
vara av Gud för att kunna höra Guds
ord och bliva troende, så kan med det
»att vara av Gud» icke menas
detsamma som att vara född av Gud. Ty för
att vara född av Gud måste man vara
troende. Sammanhanget är: Den som
är av Gud, han hör Guds ord, dragés
genom detta ord till Kristus, tror på
honom och blir född av Gud. Att »vara
av Gud» blir i detta sammanhang
motsatsen till det att »vara av djävulen».
Såsom nu detta senare icke innebär, att
man är född av djävulen, utan endast
att man i sitt sinne och sitt
förhållande låter sig regeras av djävulen, så
att man hatar sanningen, så innebär det
»att vara av Gud», att man i sitt sinne
och sitt förhållande låter sig regeras
av Gud, så att man vill sanningen.
** d. v. s. han har öra för Guds ord,
han mottager det med villigt och
lydaktigt hjärta (jfr v. 43). Med Guds
ord menas då det ord, som Jesus talar.
Såsom exempel till belysning av det,
som Herren här säger, kunna anföras
apostlarna, samariterna uti staden
Sy-kar samt alla andra, som av hjärtat
ville sanningen, och som till följd av
detta sinne omedelbart kände, att det,
som Jesus talade, var sanning Innan
de ännu blevo troende, voro de av Gud
så till vida, som detta sinne
härstammade från Gud och var ett verk av
den förekommande nåden.
f d. v. s. emedan I icke haven ett
sådant av Gud verkat sinne, att I
vil-jen sanningen. Detta kände Jesus
omedelbart, emedan han genomskådade
deras hjärtan.
- Märk, huru i dessa ord
människornas olika förhållande till
Jesus och hans lära göres beroende å
ena sidan av Gud, å andra sidan av
djävulen, allt efter som de låta sig
bestämmas av den ene eller den andre,
vilket åter beror på deras egen frihet.
48. Judarna svarade och sade
till honom: Säga vi icke med
rätta, att du är en samarit* och
har en ond ande?**
Joh. 7:20, 10:20. Matt, 10:25.
* En samarit var det värsta, som
en jude visste. Att kalla en jude för
en samarit, var alltså en skymf,
varigenom man förklarade honom på det
högsta ovärdig att vara medlem av
Guds folk.
** d. v. s. är besatt. Så vanvettigt
syntes Jesu ord för dem, att endast en
ond ande kunnat ingiva honom det.
Se kap, 7: 20.
49. Jesus svarade: Jag* har
icke en ond ande, utan jag ärar
min Fader,** och I vanären mig.f
* Det ligger i grundtexten starkt
eftertryck på ordet jag.
** I allt vad Jesus predikade och
gjorde
- även i det, som han talade
till dem
- ärade han sin Fader.
t genom edra fientliga och
lögnaktiga beskyllningar. Men att så vanära
honom, då han i allt ärade Gud, det
var den största orättfärdighet.
50. Men jag söker icke mitt
pris;* det är en, som söker det,
och som dömer.**
* Gent emot deras ärekränkande
beskyllningar hade han väl kunnat hava
anledning att söka sin egen ära, men
det gjorde han icke, utan lämnade den
saken åt Fadern.
** dömer mellan mig och eder. Till
Guds dom hänsköt Herren sin sak.
51. Sannerligen, sannerligen*
säger jag eder: Om någon
håller** mittt oi d, skall han alls
icke skåda dödentt till evig tid.
Joh. 5: 24, 11: 25.
* Gent emot allt deras hån och trots
förklarar Herren åter, att liv och död
bero på, huru människan förhåller sig
till hans ord.
** d. v. s. lyder och gör. Det
grekiska ord, som här begagnas i
grundtexten, förekommer mycket ofta. Se t.
ex. v. 55, kap. 14: 15, 21, 23 f., 15: 20,
17: 6). Det betyder egentligen speja på
något, vakta (Matt. 27: 36), bevara,
gömma (Joh. 2:10, 12: 7). I synnerhet
brukas det för att beteckna lydnaden
[–-]
{+—+} 470
-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
