Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Evangelium enligt Johannes - 10 Kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kap. 10:
9-12. Evangelium enligt Johannes.
t* åt sina får. Endast de andliga
herdar, som verkligen i Kristi kärlek
leva med sin hjord, som gå ut och in
med henne, endast de finna den andliga
näring, som hjorden behöver. Deras
predikan
- även om de hava små
gåvor - finner en ständig genklang i
hjordens hjärta till uppbyggelse för
henne. Andra åter, som icke verkligen
leva med hjorden, äro snart
utpredika-de och odugliga. De finna icke den
näring, som hjorden behöver. Deras
predikan blir såsom torr halm, även om
de hava ganska stora gåvor att tala.
-
Somliga bibeltolkare anse, att Herren i
v. 9 giver bilden en ny vändning, så
att han här framställer sig såsom den
dörr, genom vilken en människa måste
komma in i hjorden, om hon skall bliva
frälst. Han skulle då icke vidare tala
om sådana, som såsom herdar genom
honom gå in i fårahuset, utan om
sådana, som låta sig genom honom
införlivas såsom rätta får med hjorden.
Hela Herrens mening bleve i sådant fall
följande: Den som genom mig går in i
fårahuset såsom en rätt medlem av
Guds hjord, han skall vinna evigt liv;
han skall med trygghet kunna gå ut
och in och finna det bete, den andliga
näring, som han behöver.
- Denna
tolkning synes dock alldeles utan skäl
bryta sönder hela sammanhanget, i
vilket det från början till slut är fråga
om rätta och orätta herdar.
10. Tjuven kommer icke utan
för att stjäla* och slakta** och
förgöra.*** Jag har kommit, på
det att det må hava livtt och
hava över nog.ttf
* Talska lärare vilja blott vinna
fåren för sig.
** De vilja komma åt fåren bara
för egen vinning: för att äta upp det
feta och kläda sig med ullen (Hes.
34: 3).
*** I stället för att såsom herdar
vårda och skydda dem, bringa de dem i
evigt fördärv.
t d. v. s. fåren.
tf det eviga livet i Guds rike.
tff av allt, vad de till sin andliga
näring behöva. Se Ps. 23, Hes. 34: 23
följ., 37: 24 följ.
- Märk, huru Herren
här i v. 10 inleder en ny vändning av
bilden. Förut har han ställt en rätt
herde såsom motsats mot en tjuv och
rövare. Nu däremot ställer han sig
själv i motsats mot tjuven och rövaren.
Därigenom bildar han övergången till
att i det följande framställa sig såsom
den gode herden.
11. Jag är den gode herden.*
Den gode herden låter sin själ**
fört fåren.
Ps. 23. Jes. 40: 11. Jer. 23. Hes.
34, 37: 24. Sak. 11. Mik. 5: 4.
* Herren säger icke: »en av de goda
herdarna», utan: »den gode herden».
Han är ensam den gode herden i
fullkomlig bemärkelse. Andra herdar
kunna endast i inskränkt bemärkelse
kallas goda.
- Det ord, som vi här
översatt med god, är samma ord, vars
betydelse vi närmare framställt i anm.
till Mark. 9: 50.
** Det uttryck, som här i
grundtexten användes, är alldeles
egendomligt för Johannes. Det betyder
egentligen: »sätter sin själ». Detta kan
antingen fattas så, att han helt enkelt
utgiver, låter fara sin själ, så att säga
avlägger henne (jfr kap. 13: 4, där
samma ord användes om att avlägga
en klädnad), eller ock kan det
beteckna, att han utgiver sin själ såsom en
lösepenning (se anm. till Matt. 20:28).
Det förra blir sannolikast, när man
ser på v. 17, där såsom en motsats till
att »låta själen» sättes det »att taga
henne igen», vilket icke passar till
bilden av en lösepenning, alldenstund
en lösepennings återtagande skulle
göra hela lösen om intet. Jämför
dessutom kap. 13: 37, 38, där alldeles
samma ord säges om Petrus, i vars livs
utgivande för Kristus icke kunde ligga
någon lösen. Om själen se anm. till
Matt. 6: 25. Själen är det lekamliga
livets grund. Jämför Luk. 12: 20.
-
De övriga ställena, där uttrycket: låta
sin själ förekommer, äro v. 15, 17, 18,
kap. 15: 13, 1 Joh. 3: 16.
f till förmån för fåren, för deras
frälsning och välfärd.
12. Den som är legd och icke
är herde, vilkens egna fåren icke
äro,* han ser vargen**
kommande och lämnar fåren och flyr
-
och vargen rycker bort och
för-skingrart dem;
-
* Herden tankes här såsom ägare
av fåren i motsats mot den legde. I
den föregående bilden däremot (v.
1-
5), där herden icke betecknade
Kristus, tänktes han endast såsom vårdare i
motsats mot tjuven och rövaren.
Kristus är den gode herden icke blott
såsom vårdare utan även såsom ägare av
fåren.
- Vad för övrigt angår den
legde, så hava somliga bibeltolkare
däri velat se en bild av de fariseiska
[–-]
{+—+} 480
-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
