- Project Runeberg -  Bibeln / Nya testamentet. Ny översättning med förklarande anmärkningar av P. Waldenström, fjärde upplagan, 1921. Första delen /
490

(1917)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Evangelium enligt Johannes - 11 Kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Kap. 11:
37-44. Evangelium enligt Johannes.

laga så, att denne icke hade
dött?**

Joh. 9: 6 f.

* nämligen de illasinnade

** Dessa, som så fråga, se i Jesu
tårar endast ett uttryck av vanmakt.

38. Därför* vart Jesus åter
förbittrad inom sig själv och kom
till griften. Men det var en håla,
och en sten låg framför henne.**

* d. v. s. med anledning av denna
judarnas fråga, i vilken deras
fiendskap mot honom framträdde.

** Grundtextens ord kunna även
betyda: låg ovanpå henne. Graven
kunde antingen vara grävd rätt ned med
«n sten ovanpå, eller ock huggen
rätt in i bergväggen med en sten
fram-för öppningen. Bägge sätten voro
brukliga hos judarna. Av v. 43 synes det
sannolikt, att graven var huggen rätt
in, eftersom Frälsaren säger: kom uti
och ej: kom upp I Se ock anm. till
v. 44.

39. Jesus sade:* Tagen bort
stenen. Den dödes syster Marta
sade till honom: Herre, han
luktar redan, ty han har varit död i
fyra dygn.**

* till de närvarande.

** Hon ryggar tillbaka för att öppna
graven och utsätta det enligt hennes
tanke i förruttnelse stadda liket för de
närvarandes blickar. Någon tanke på,
att Jesus ämnar uppväcka Lasarus,
hyser hon icke vidare. I hans tårar på
vägen till graven har hon läst, att det
icke är något hopp mer.
- Att hon
säger, att Lasarus luktar, därav är
sannolikt, att systrarna underlåtit den
vanliga balsameringen (Mark. 16: 1,
Matt. 27:59). Varför de så gjort, är
ovisst. Dock är det, när man
betraktar Martas ord i v. 22, icke osannolikt,
att det hade skett på den grund, att
de, enligt Jesu svar i v 4, ännu vid
broderns gravläggning väntat, att
Jesus skulle komma och uppväcka honom.
Att Jesus förut uppväckt döda, kunde
icke vara dem obekant. För övrigt
ligger i Martas ord icke uttryckt, att hon
redan känner lukten, utan endast att
liket redan måste lukta, och att man,
för att slippa känna lukten, ej bör
öppna graven.

40. Jesus sade till henne:
Sade jag dig icke,* att om du trod-

de,** skall du få se Guds
härlighet? t

* Dessa ord syfta sannolikt tillbaka
v. 23 f. Att Frälsaren säger: »sade

jag dig icke», visar nämligen, att han
tänker på sitt samtal med henne.
Annars häntyda själva ordalagen mer på
v. 4.

** Detta syftar på hans fråga till
henne i v. 26. Märk, huru här såsom
nästan överallt undret göres beroende
av tron. Jämför Mark. 5:36, Luk. 8:50.

f Han säger icke såsom i v 23: »så
skulle din broder uppstå»; utan enligt
v. 4 betraktar han Lasarus’ uppväckelse
såsom ett medel till Guds förhärligande
och framhåller detta.

41. Alltså togo de* bort
stenen. Men Jesus lyfte upp ögonen
och sade: Fader, jag tackar dig,

att du har hört mig.**

* nämligen de närvarande (v. 39).
** Jesus hade alltså av Fadern ut-

bedit sig förmågan att uppväcka
Lasarus.

42. Men jag visste,* att du
alltid hör mig,** men for folkets
skull, som står här omkring, har
jag sagt (detta),t på det de
må tro, att dutt har sänt mig.t*

* då jag bad dig därom.

Herren uttalar alltså denna
tacksägelse icke i den meningen, som ville
han säga, att den här ifrågavarande
bönhörelsen var något ovanligt.

f har jag uttalat denna tacksägelse.

ff Det ligger i grundtexten starkt
eftertryck på ordet du: du och ingen
annan.

t* Denna underbara bönhörelse var
ett bevis därpå, att det var Gud, som
hade sänt honom. Om icke Gud hade
sänt honom, så hade en sådan
bönhörelse varit otänkbar.

43. Och när han hade sagt
detta, ropade han med hög röst:
Lasarus, kom hit ut!

44. Den döde kom ut, bunden
om fötterna och händerna med
bindlar,* och hans ansikte var
ombundet med en svett duk.
Jesus sade till dem:** Lösen honom

och låten honom gå sin väg.t

* vilka likväl voro så löst bundna,
att han kunde röra benen. Det är av
denna vers sannolikt, att Lasarus icke

[–-]

{+—+} 490
-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 15:08:26 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bibeln/wald1921/0498.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free