- Project Runeberg -  Bibeln / Nya testamentet. Ny översättning med förklarande anmärkningar av P. Waldenström, fjärde upplagan, 1921. Första delen /
498

(1917)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Evangelium enligt Johannes - 12 Kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Kap.
12:31-35. Evangelium enligt Johannes.

intill den yttersta dagen, då det når
sin fulländning (Upp. 20: 10). Därför
stå Herrens ord här icke i strid med
de bibelställen, som tala om djävulens
fortfarande regering i den otrogna
världen under den närvarande
tidsåldern (2 Kor. 4: 4, Ef. 2: 2, 6: 12, Kom.
16: 20, 1 Petr. 5:8m. fl.).

32. och jag*
- om jag
varder upphöjd från jorden,** skall
jag draga alla till mig själv.t

Joh. 3: 14, 8: 28.

* Det ligger i grundtexten starkt
eftertryck på ordet jag: jag i motsats
mot denna världens furste.

** d. v. s. så att jag icke mer är på
jorden. Herren menar därmed sitt
förhärligande. Se kap. 17: 5.

f Herren säger till mig själv i
motsats mot djävulen, under vars välde
människovärlden förut stått. I denna
vers framhåller alltså Herren, att den
dag skall komma, då den mot honom
fientliga världen skall vara
fullständigt krossad, hennes furstes makt
alldeles tillintetgjord, och alla de på
jorden levande människorna skola
tillhöra honom. Detta är hans
fullkomliga seger, vilken begynner med hans
förhärligande och utvecklas intill tiden
för de nya himlarna och den nya
jorden, i vilka rättfärdighet bor (2 Petr.
3: 13, Upp. 21: 1 följ.).
- Att här alls
icke talas om alla människors slutliga
salighet, synes av sammanhanget med
v. 31.

33. Men detta sade han,
betecknande, hurudan död han

skulle dö.*

* Att Herren talade om sitt
förhärligande, synes därav, att han sade: »om
jag varder upphöjd från jorden».
Emellertid låg i det av honom begagnade
ordet upphöjd en antydan om det sätt,
varpå han skulle dö för att förhärligas.
Och därvid fäster sig Johannes här. Om
denna betydelse av ordet upphöjas se
kap. 3: 14, 8: 28. Om Herrens sätt att
framställa sin bortgång såsom ett
förhärligande se anm. till kap. 6: 62.

34. Därför svarade folket
honom: Vi* hava hört** ur
lagen,*** att Kristus förbli vert
till evig tid, och huru säger då
du,tt att Människans son måste
upphö j as ?ttt Vem är denne
Människans son?t*

2 Sam. 7:13. Ps. 89:30, 110:4. Jes.
9: 6 f. Hes. 37: 25. Dan. 2: 44, 7: 13 f.

* Det ligger eftertryck på ordet vi:
vi för vår del.

** vid föreläsningen i synagogorna.

*** d. v. s. ur Gamla testamentet
(se anm. till kap. 10: 34).

[-.f-]

{+•f+} här på jorden. De tänka härvid
på den gammaltestamentliga läran om
Messias’ eviga rike. Se parallellspråken
under versen, i synnerhet Dan. 2: 44,
7: 13 f.

-ff Det vilar eftertryck på ordet du:
du i motsats mot lagen.

fff från jorden. Huruvida de
därvid tänka på hans död, må lämnas
ovisst, ehuru det är sannolikt. Själva
det talet, att Messias skulle lämna
världen (huru det än månde ske),
syntes dem skriftvidrigt.

f* denne besynnerlige Människans
son, som skall upphöjas, då däremot
lagen säger, att Människans son
förbliver till evig tid. Herren plägade
kalla sig Människans son och hade här
nyss förut (v. 23) gjort det. Folket
förstod, att han med detta uttryck
syftade på den i Dan. 7:13 omtalade
Människans son. Motsatsen mellan det, som
Jesus talade om Människans son, och
det som i Dan. 7: 13 f. stod skrivet om
Människans son, gav anledning till
deras fråga här.

£ 35. Då sade Jesus till dem:
Ännu en liten tid är ljuset hos
eder;* vandren, såsom I haven
ljuset,** på det att mörkert icke
må överfallatt eder; och den
som vandrar i mörkret, han vet
icke, vart han går bort.t*

Joh. 1: 9, 7: 33.

* Herren inlät sig icke på deras
fråga utan framhöll, vad som var
nödvändigare. Här var ingen tid och ingen
lust till disputering. Att Herren kallar
sig ljuset, därom se kap. 8: 12.

** Vandren icke så, som haden I
icke ljuset, utan vandren, såsom de där
hava ljuset ibland sig. Vandren i
överensstämmelse med detta lyckliga
förhållande, så att I tagen vara på ljuset
och låten eder därav upplysas.

f Då Kristus är ljuset, så är
mörkret det tillstånd, som inträder, när
Kristus är borta, och intet ljus mer är
att få. I detta tillstånd är människan
hemfallen åt det eviga mörkret.

ff Se anm. till kap. 1: 5. Mörkret
tankes såsom en fientlig makt, som
överfaller och griper dem, som ej taga
vara på ljuset, medan det lyser bland
dem.

f* Bort går han, men vet icke vart.

[–-]

{+—+} 498
-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 15:08:26 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bibeln/wald1921/0506.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free