- Project Runeberg -  Bibeln / Nya testamentet. Ny översättning med förklarande anmärkningar av P. Waldenström, fjärde upplagan, 1921. Första delen /
541

(1917)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Evangelium enligt Johannes - 19 Kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Evangelium enligt Johannes. Kap.
19:11-14.

11. Jesus svarade: Du har alls
ingen makt över mig, om det
icke vore dig givet ovanifrån.*
Fördenskull** har den större
synd,t som har överlämnat mig
åt dig.tt

* d. v. s. Gud.
- Märk, huru
Herren erkänner Pilatus’ överhetliga makt
såsom given åt honom av Gud, även
fastän han står i begrepp att missbruka
densamma till den grövsta missgärning.

** emedan Gud givit dig denna makt.
Pilatus var genom sin ställning såsom
den högsta överhetspersonen satt i
nödvändighet att döma över Jesus. Han
hade själv allra helst sett, att han
sluppit göra det,

t större synd än du.

tt Med denne, som överlämnat
honom, menar Herren översteprästen. Att
han icke menar Judas, synes därav, att
han säger: dt dig. Icke Judas utan
översteprästen var den, som hade
överlämnat Jesus åt Pilatus. Judas hade
överlämnat honom dt judarna.
- Genom Guds anordning satt i
nödvändigheten att avdöma denna sak, låter
Pilatus av fruktan för judarna förleda
sig att fälla en dom, som han själv
inser och förklarar vara orätt. Däri
begår han en synd. Men när
översteprästen, full av hat mot Jesus, överlämnar
honom till Pilatus med yrkande på hans
avrättning samt därvid försöker
pådikta honom ett borgerligt brott, vartill
han mycket väl vet, att han är oskyldig [–-]
{+—+} likasom han förut inför Rådet försökt
få honom fälld genom falska vittnen
-
då begår han ett vida svårare brott.
Pilatus vill icke Jesu död, ehuru han av
politik anser sig tvungen att stadfästa
dödsdomen över honom, sedan han gjort
allt för att förmå judarna att medgiva
hans lössläppande. Kaifas däremot gör
allt för att få Jesus dömd till döden och
trycker med hela sitt inflytande på den
svage Pilatus för att tvinga honom att
mot bättre vetande stadfästa den
orättfärdiga dödsdomen. Kaifas vill och gör
det onda; Pilatus vill icke det onda utan
söker undkomma det, men låter äntligen
tvinga sig att göra det, då han till följd
av sin ställning såsom överhetsperson
icke kan visa saken ifrån sig. På
Kalfas vilar därför en ofantligt mycket
större skuld än på Pilatus. Och i
Frälsarens öppna erkännande av detta
ligger ett nådens anbud från hans sida till
Pilatue, vilket ock gör ett gott intryck
på denne, såsom nästa vers visar.

12. Till följd därav* sökte
Pilatus giva honom lös,** men
judarna ropade, sägande: Om du
giver denne lös, så är du icke
kejsarens vän. Var och en som
gör sig själv till konung, t han
talar emottf kejsaren.t*

* d. v. s. till följd av Frälsarens
frimodiga och på samma gkng milda svar.

** Vari dessa hans försök bestått,
säger icke evangelisten. Dock tyckes
judarnas svar visa, att han redan i deras
åsyn vidtagit anstalter för att giva
honom lös. När de det sågo, gåvo de upp
ett rop.

t och det hade Jesus sagt sig vara.
Se anm. till kap. 18: 31.

tt han förklarar sig emot.

t* Och om du icke straffar en sådan,
så är du icke kejsaren tillgiven och
trogen. - I dessa ord låg ett hot, som
Pilatus väl förstod. Medveten, som han
var, om sina många försyndelser i
ämbetet, hade han allt att frukta, om
judarna anklagade honom hos den
misstänksamme och illasinnade kejsaren
Ti-berius. Därför gav han vika och avstod
från sin plan att, oberoende av deras
vilja, giva1 honom lös.

13. När alltså Pilatus hade
hört dessa ord, förde han ut
Jesus* och satte sig på domstolen
på en plats, som kallades
Lito-stroton,** men på hebreiska
Gab-bata.t

* för att avkunna den slutliga
avgörande domen, vilket icke fick ske inne
i pretorium utan måste ske ute i det
fria inför folket.

** Detta namn är grekiskt och
utmärker en med stenar belagd plats. Golv
av olika färgade stenar, lagda i
konstrika former (s. k. mosaik), voro
vanliga hos romarna i synnerhet på
offentliga platser.

t Detta namn betyder en upphöjd
plats. Domsplatsen kallades så på
hebreiska till följd av dess upphöjda läge.

14. Men det var påskens
till-redelsedag;* det var omkring
sjätte timmen.** Och han sade
till judarna: Se, eder konung!t

* Tillredelseda,g kallades dagen före
en sabbat, d. v e. varje fredag och varje
sådan dag, som närmast föregick en hög-

[–-]

{+—+} 541

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 15:08:26 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bibeln/wald1921/0549.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free