Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Evangelium enligt Johannes - 19 Kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Evangelium enligt Johannes. Kap. 19:
16-18.
torium till Pilatus, som redan var
förberedd på saken (Joh. 18: 28, Matt. 27: [-1-2,-]
{+1—2,+} Mark. 15:1, Luk. 23:1). När
Judas det såg, förstod han strax, att
Jesus var dömd till döden (se anm. till
Matt. 27: 3), vilket uppfyllde honom
med sådan ångest, att han gick bort
och hängde sig (Matt. 27: 5), sedan han
dock först hade kastat de 30
silverpenningarna i templet. När Jesus fördes
in till Pilatus, gingo judarna icke med
in för att ej bliva orenade (Joh. 18: 28).
Då gick Pilatus ut för att få veta, vad
de hade för anklagelse mot honom (Joh.
18:29). Sedan de först med spotskhet
försökt avvisa hans fråga (Joh. 18: 30),
vilket hade till följd, att Pilatus
hotade att icke befatta sig med saken (Joh.
18: 31), angåvo de Jesus för
upprorisk-het mot kejsaren, i det han sade sig
vara en konung samt förbjöd folket giva
kejsaren skatt (Luk. 23: 2). Då gick
Pilatus in i pretorium och började
förhöret med Jesus angående hans föregivna
konungadöme, vars beskaffenhet Jesus
för honom förklarade, såsom Johannes
berättar i kap. 18:
33-38. Under tiden
anförde judarnas överstepräster och
äldsta (Matt. 27: 12) många
anklagelser mot honom (Mark. 15: 3). De stodo
utanför pretorium på gatan men ropade
så, att det hördes in genom den öppna
dörren. Men på alla dessa anklagelser
svarade Jesus till Pilatus’ förundran in-"
genting (Matt.
27:12-14, Mark. 15:4 [–5).-]
{+—5).+} Särskilt anklagade
översteprästerna och de äldsta honom därför, att
han med sina läror uppviglade folket i
hela landet från och med Galileen till
och med Judeen (Luk, 23:5). När
Pilatus hörde nämnas Galileen, frågade
han, om Jesus var en galileer, och när
han fick veta det, sände han honom till
Herodes, Gulileens hövding, som för
tillfället befann sig i Jerusalem. Dit
följde ock översteprästerna med sina
anklagelser. Herodes sände honom dock åter
till Pilatus, sedan han jämte sina män
hade begabbat honom (Luk.
23:6-12).
Nu sammankallade Pilatus
översteprästerna och rådsherrarna och folket,
vilket väl ock hade gått med till Herodes
(Luk. 23: 13). Inför de sålunda
församlade förklarade sig Pilatus anse Jesus
för oskyldig samt gjorde ett förslag att
låta tukta honom och sedan släppa
honom (Luk. 23:
14-16). När folket (icke
översteprästerna) i detsamma började
ropa, att en fånge enligt gammal
påsksed skulle frigivas, så begagnade sig
Pilatus skickligt av detta och satte
judarna i valet mellan Jesus och Barabbas,
som var en rövare och en dråpare. Han
hoppades, att folket skulle begära Jesus
lös. Men översteprästerna uppviglade
det till att begära Barabbas och
däremot fordra, att Jesus skulle korsfästas
(Matt.
27:15-23, Mark.
15:6-14, Luk. [-23:18-23,-]
{+23:18—23,+} Joh.
18:39-40). Då gav
Pilatus lös Barabbas (Matt. 27:
24-26,
Mark. 15:15, Luk. 23:
24-25). Men
Jesus lät han gissla, såsom ville han
nu fastställa dödsdomen, varefter han
prisgav honom åt soldaternas hån (Joh.
19:
1-3, Matt.
27:27-30, Mark. 15: [-16-19).-]
{+16—19).+} I verkligheten synes han dock
med allt endast hava velat väcka
judarnas medlidande. Därför gjorde han
ännu ett yttersta försök och förde ut
Jesus till dem, sargad, klädd i en
purpurröd soldatmantel samt bärande en
törnekrona på sitt huvud. De
förhandlingar, som därpå följde dels1 mellan
Pilatus och judarna, dels mellan Pilatus
och Jesus, omtalas av Johannes här i
kap. 19:
4-15. De övriga
eväntelisterna nämna intet därom.
(16). Alltså* togo de Jesus**
till sig,
* Till v.
16-22 se Matt. 27:
31-38,
Mark.
15:20-27, Luk.
23:26-38.
** Till översteprästernas förfogande
ställde Pilatus soldater, och genom dem
togo översteprästerna Jesus.
- I våra
vanliga bibelöversättningar tillägges
här: och förde honom’ l>ort. Men dessa
ord äro oäkta.
- Vid detta ställe må
för övrigt märkas, att Jesus före
bortförandet avkläddes purpurmanteln och
ikläddes sia egen mantel (Matt. 27: 31,
Mark. 15:20). Det är väl ock troligt,
att man på samma gång tog ifrån
honom de två andra hånfulla tecknen på
hans konungavärdighet: kronan (d. v.
s. törnekronan) och spiran (d. ä. den
rö, som man enligt Matt. 27:29 hade
satt i hans hand). Därför är det
mycket osannolikt, att Jesus burit
törnekronan på sitt huvud, när han hängde
på korset.
17. och bärande korset åt sig
själv* gick han ut till den så
kallade Huvudskalleplatsen, som
kallas på hebreiska Golgata,
* nämligen när han leddes bort.
Under vägen togs det ifrån honom och lades
på Simon från Cyrene (M-att. 27: 32).
18. där de korsfäste honom
och med honom två andra, en på
vardera sidan, men Jesus mitt
emellan dem.*
543
-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
