Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Evangelium enligt Johannes - 19 Kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kap. 19:
31-36. Evangelium enligt Johannes.
natten, emedan landet därigenom skulle
bliva orenat (5 Mos. 21:22 följ.).
Synnerligen viktigt var det för judarna att
nu få ned de korsfästas kroppar, då en
stor sabbat stod för dörren.
[-?f-]
{+¦f+} Att med klubbor krossa benen på
en människa, brukades hos romarna
såsom ett särskilt straff. Här
användes det för att påskynda de korsfästas
död. Annars kunde de korsfästa leva
ända till några dygn på korset. Vid
benkrossning sönderslogos bägge benen
från och med foten till och med
lårbenet.
32. Alltså kommo
krigsknektarna* och krossade benen på den
förste ooh på den andre, eom var
korsfäst tillsammans med honom.
* icke desamma, som hade verkställt
korsfästelsen, och som sedan hade
hållit vakt vid korset samt sutto kvar
där, när Jesus dog (Matt. 27: 54), utan
andra för ändamålet särskilt utsända
(se anm. till nästa vers).
3(3. Men när de kommo till
Jesus och sågo honom redan död,*
krossade de icke hans ben,
* Att han var död, visste de alltså
icke förut. Men om de hade stått vid
korset från början, skulle de hava vetat
det. Se Mark. 15:39. Därav är tydligt,
att de soldater, som krossade de
korsfästas ben, voro andra än de, som
korsfäste dem.
34. utan en av
krigsknektarna stack upp hans eida* med ett
spjut, och strax kom ut blod och
vatten.**
* för att riktigt försäkra sig om,
att han var död. Om soldaten, såsom
antagligt är, stått mitt framför Jesus
och fört spjutet med högra handen, så
har han genomstungit Jesu vänstra sida.
** Denna företeelse kan man väl ej
fullt nöjaktigt förklara, men mycket
sannolikt är, att Frälsaren dött av
hjärtats bristning. När hjärtat
brister, strömmar blodet ut i hjärtsäcken
och upplöser sig där, så att de små
röda blodkulorna skiljas från den
egentliga blodvätskan, som i sig själv är
färglös. Genomskär man då hj
ärtsäcken, vilket här skett med lansspetsen,
så flyter ut »blod och vatten», d. v. s.
en röd och en ljus vätska. Hjärtats
bristning vållas stundom av en
överväldigande ångest. Skulle man här
hava en bokstavlig uppfyllelse av Ps.
69: 21?
- Att Johannes anför denna
omständighet, behöver visserligen icke
anses såsom annat än ett uttryck av
noggrannhet och fullständiighet i
berättelsen om en sak, som de andra
evan-gelisterna icke omnämnt. Men
osannolikt är icke, vad många framstående
bibeltolkare menat, att Johannes i
blodet och vattnet sett viktiga symboler
av frälsningen. Se Joh. 3:5, 1 Joh.
1:7, 5:
6-8.
35. Och den, som har sett
(detta), har vittnat (därom), och
verkligt* är hans vittnesbörd, och
denne** vet, att han säger sant,
på det att t även Itt skolen
trattt
Joh. 21: 24.
* d. v. s. sådant som ett
vittnesbörd bör vara, grundat på vad den
vittnande själv sett. Om det här
använda grekiska ordets betydelse se
anm. till kap. 7: 28.
[-**?-]
{+**¦+} Johannes talar om sig själv
såsom om en annan. Detta är ett
vanligt språkbruk; se t. ex. kap.
17:1-3.
f och han säger det, på det att o. s. v.
ff i likhet med honom själv.
ff-j* på Jesus såsom Messias. Att se,
huru en profetia om Messias går i
fullbordan på Jesus, måste ju stärka tron
på, att denne Jesus verkligen är
Mes-sias. Se kap. 20: 31. Att Johannes
säger: »på det I skolen tro», det är
icke att fatta så, som vore de icke redan
troende. De voro i tron, men Johannes
vill med denna berättelse föra dem till
en högre grad av visshet i tron. Se
anm. till kap. 2: 11.
36. Ty detta skedde, på det
att skriften skulle fullbordas: Ben
skall icke sönderslås på honom.*
* Vanligen fattar man dessa ord
såsom syftande på 2 Mos. 12: 46, 4 Mos.
9: 12, där det om påskalammet säges,
att man icke fick slå sönder något ben
, detsamma. Vad som står om
påska-lammet, har alltså Johannes betraktat
såsom sagt om Kristus, vars förebild
påskalammet var. Möjligt (och kanske
sannolikt) är dock, att evangelisten
syftar på Ps. 34: 21, där det står om
den rättfärdige: Gud bevarar alla hans
ben, icke ett av dem skall sönderslås.
Vad som i synnerhet gör denna mening
sannolik, är att grundtextens ord:
skall icke sönderslås», äro ordagrant
desamma, som stå i Ps. 34: 21 uti den
grekiska översättning av Gamla
testamentet, som apostlarna begagnat, och
efter vilken de vanligen anföra de
gammaltestamentliga utsagorna.
546
-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
