Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Evangelium enligt Johannes - 20 Kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kap. 20:
25-29. Evangelium enligt Johannas.
25. Då sade de andra
lärjungarna till honom: Vi hava sett
Herren. Men han sade till dem:
Utan att jag sett märket efter
spikarna i hans händer och lagt
mitt finger på stället för
spikarna och lagt min hand på hans
sida * skall jag alls icke tro.
Ps. 22: 17.
* icke i såret. Såret var
naturligtvis läkt, men han ville känna på
märket efter detsamma för att vara viss,
att här icke var någon synvilla.
-
Likasom hela berättelsen om Kristi
uppståndelse, så visar särskilt denna
historia om Tomas, huru fjärran
apostlarna varit från varje tanke och varje
väntan på, att Kristus skulle stå upp.
Först genom de allra säkraste och gång
efter annan upprepade vittnesbörd hava
de låtit sig övertygas om verkligheten
av hans uppståndelse. Detta är ett
alldeles avgörande bevis mot varje tal
om en synvilla, för vilken lärjungarna
skulle hava varit utsatta till följd av
sin livliga och genom väntan på hans
uppståndelse uppjagade fantasi.
Apostlarna hava själva varit rädda, att det,
som de mot all väntan sågo, skulle
vara en synvilla, och de hava genom
händerna velat övertyga sig, att det icke
så var.
26. Och åtta dagar* därefter
voro hane lärjungar åter inne**
och Tomas med dem. Jesus kom,
när dörrarna voro stängd a, t och
stodtt mitt ibland dem och sade:
Frid åt eder!
* I vilken spänning och ångest
måste icke Tomas hava varit under
dessa dagar, medan de andra voro glada
och lyckliga. Otro har pina med sig.
** sannolikt på samma ställe som i
v. 19.
f Nu hade de väl ock dörrarna
stängda, men icke av fruktan för judarna
såsom i v. 19. Det var nu ett annat mod
i dem.
[-?ft-]
{+¦ft+} plötsligt, utan att någon såg^eller
visste, huru han kom. Se anm. till
Luk. 24: 36.
27. Sedan sade han till Tomas:
För hit ditt finger och se mina
händer, och för hit din hand och
lägg henne på min sida,* och bliv
icke otrogen utan trogen.**
* Han säger icke: se min sida.
Händerna visade han honom, men sårmär-
ket i hans sida skulle Tomas endast
känna genom att sticka sin hand under
hans klädnad.
- Märk, huru Herren
visade sig veta varje ord, som Tomas
hade sagt.
** Tomas hade alltså icke blivit
otrogen. Inom honom hade tron och
otron under de åtta, dagarna kämpat
med varandra, så att han varit i fara
att bliva otrogen. Men Herren beder
honom nu, att han ej må låta otron
utan i stället tron taga överhanden.
Märk skillnaden mellan den anfäktade
Tomas’ otro och den bittra världens
otro. Tomas förmår icke tro, ehuru han
gärna ville, att det vore sant, vad de
andra apostlarna säga honom;
fienderna däremot vilja icke tro, emedan de
hata själva saken. Därför skyndar
Herren den förre till hjälp, att han må
kunna tro. De andra låter han dö i
sina synder.
28. Tomas svarade och sade
till honom: Min Herre och min
Gud!*
* Många hava i dessa Tomas’ ord
velat se ett utrop av förvåning, såsom det
ju ofta förekommer, att människor, när
något överraskar dem, ropa: »Min
Gud!» eller dylikt. Men varje sådan
uppfattning strandar ohjälpligt emot
de orden: Tomas sade till honom: Det
var till Jesus, som Tomas sade dessa
ord. Tomas har här bekant och kallat
Jesus för sin Herre och sin Gud, och
vad mer är: Herren har i sitt svar
godkänt denna bekännelse såsom
riktig, - Märk huru Johannes’
evangelium, som börjar med den lärosatsen,
att »Ordet var Gud», slutar med den
hänryckte lärjungens glada bekännelse,
att Jesus är hans Herre och hans Gud.
Så visar evangelisten, huru lärjungarna
genom Jesu lära och verk äntligen
blivit förda till den fulla sanningen om
hans person, vilken sanning från och
med första versen utgjort grundtonen
i hela hans evangelium. Varje
förne-kelse av Kristi sanna gudom måste
antingen krossa Johannes’ evangelium
eller själv krossas av detsamma. Att
förneka Kristi gudom och på samma
gång behålla Johannes’ evangelium, är
omöjligt.
29. Jesus sade till honom:
Emedan du har sett* mig, har
du trott?** Saliga de, som icke
sett och (dock) trott.t
Joh. 4: 48. 1 Petr. 1: 8. Hebr. 11:1.
* Att Herren endast säger sett,
därav får man icke draga den slutsatsen,
[–-]
{+—+} 652
-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
