Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Evangelium enligt Johannes - 20 Kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Evangelium enligt Johannes, Kap.
20:18-24
med varandra härom, följde den
uppenbarelse, som Johannes omtalar här i v. [-19-23-]
{+19—23+} samt Lukas i kap. 24:
36-43.
Mot denna teckning av händelsernas
förlopp och sammanhang kan nu
anföras, att Matteus i kap. 28: 9 f. säger,
att när kvinnorna hade sett
änglasynen och gingo tillbaka från graven, så
mötte de Jesus och tillbådo honom samt
sändes av honom med bud till
lärjungarna. Och denna händelse får intet
rum i ovanstående teckning. Därvid
anmärka vi dock, att vad Matteus
härom berättar, efter all sannolikhet
endast är ett mycket ofullständigt
återgivande av den uppenbarelse för Maria
från Magdala, som Johannes noggrant
omtalar i kap. 20: 14 följ. Bet var
alltså icke »kvinnorna», som sågo och
tillbådo Jesus, utan endast Maria från
Magdala. Detta sluta vi av följande
omständigheter: l:o) är
Matteus’berättelse om uppståndelsedagens händelser
allt igenom mycket kort och
summarisk. Därav kommer, att han icke
skiljer den uppenbarelse, som vederfors
Maria, från den uppenbarelse, som gavs
de andra kvinnorna, utan omtalar
bägge såsom en, samt berättar om alla
kvinnorna, vad som egentligen endast
vederfarits Maria. 2: o) visar Luk. 24:
23, att de nämnda kvinnorna vid sin
återkomst endast omtalat, att de sett
änglar, men icke att de sett Herren,
vilket är otänkbart, ifall de verkligen
hade sett honom.
- Är vår sålunda
framställda uppfattning av Matt. 28:9
riktig, så hava vi i detta bibelställe den
rätta förklaringen av Marias mening,
när hon försökte vidröra den
upp-ståndne Jesus. Hon ville nämligen
tillbedja honom.
19. När* det nu var afton
på den dagen, den första i veckan,
och dörrarna voro stängda, där
lärjungarna voro, av rädsla för
judarna, så kom** Jesus och stod
mitt ibland demt och sade till
dem: Frid åt eder !tt
1 Kor. 15: 5.
* Till v.
19-23 se Luk.
24:36-43.
** Hans ankomst skedde plötsligt,
på underbart sätt, utan att dörrarna
öppnades. Se Luk. 24: 36.
[-.f-]
{+•f+} Ordagrant: i mitten.
ff Detta var den bland judarna
vanliga hälsningen. Se kap. 14: 27, Luk.
10: 5 samt anm. till Matt. 26: 49. Om
betydelsen av ordet frid se anm. till
Mark. 5: 34.
20. Och när han hade sagt
detta, visade han dem händerna
och sidan.* Alltså vordo
lärjungarna glada, när de fingo se
Herren.
* på det att de av märkena efter
såren måtte riktigt se, att det var han.
21. Då sade han åter till dem:
Frid åt eder! Såsom Fadern har
utsänt mig, så sänder även jag
eder.*
Joh. 17: 18.
* Deras sändning i likhet med hans
egen gällde världens frälsning. De
skulle i hans namn fullfölja det verk,
som Fadern hade givit honom. Se anm.
till kap. 17: 18.
22. Och när han hade sagt
detta, blåste han på dem* och sade
till dem: Tagen helig ande.**
* Genom detta blåsande såsom
medel gavs den helige Anden åt dem.
** Den meddelelse av helig ande,
som här omtalas, är icke den sändning
av Anden, som han uti sitt avskedstal
flere gånger hade lovat dem (se kap.
14: 16 f.), ty denna senare sändning
skulle ske, först sedan han gått till
Fadern och blivit förhärligad (se kap.
7: 39, Apg. 1:5). Man har således här
att tänka sig en särskild
andemedde-lelse, som han kunde giva dem redan
före sitt förhärligande, och som var
villkoret för deras makt att förlåta
synder, varom han i nästa vers talar.
23. Om I förlåten någras
synder, så äro de dem förlåtna, och
om I fasthållen någras, så äro
de fasthållna.*
Apg. 8: 21, 22.
* hos Gud. När apostlarna förläto
eller fasthöllo synder, så handlade de
under den helige Andens ledning, och
därför kunde Herren säga, att vad de
i den delen gjorde, det gällde inför
Gud.
- Att Tomas, som nu icke var
närvarande, sedermera fick Anden lika
väl, som de övriga här fingo den, är
väl att antaga såsom givet, fastän det
icke särskilt omtalas.
24. JM.en* Tomas, en av de
tolv, som kallades Didymus,** var
icke med dem5 när Jesus kom.
* Den händelse, som här i v.
24-29
berättas, omtalas icke hos någon av de
övriga evangelisterna.
** Se anm. till kap. 11: 16.
[–-]
{+—+} 551
-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
