Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Apostlarnas gärningar - 4 Kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kap. 4:
21-28.
Apostlarnas gärningar.
21. Men de hotade dem ännu
mer och gåvo dem lös, intet
finnande, huru de skulle tukta dem,
för folkets skull,* emedan alla
prisade Gud på grund av det,
som hade skett.
* De hade gärna tuktat dem, men på
vad sätt de skulle göra det, utan att
uppreta folket, det visste de icke. Icke
gudsfruktan utan människofruktan höll
dem tillbaka.
22>. Ty mer än fyrtio år var
den människa, på vilken detta
helbrägdagörelsens tecken hade
skett.*
* Och emedan mannen var så
gammal, var det på honom skedda undret
så mycket märkvärdigare.
23. Jxlen sedan de hade
blivit lösgivna, kommo de till sina
egna* och omtalade allt, vad
översteprästerna och de äldsta
hade sagt till dem.
* d. v. s. till de övriga apostlarna.
Somliga bibeltolkare fatta uttrycket
sina egna såsom avseende de troende i
allmänhet i motsats mot rådsherrarna,
som voro för apostlarna främmande o<?h
fiender. Att dock här menas
apostlarna, tyckes framgå av v. 31, där det
sä-ges, att de, sedan de hade bedit, talade
Guds ord allesammans, vilket icke kan
avse alla de troende.
24. Men när dessa hade hört
det, hovo de endräktigt upp sin
röst till Gud och sade:* Herre,
du som har gjort** himmolen och
jorden och havet och allt, vad
som är i dem,t
Jes. 37: 16. Jer. 32: 17.
* Därav, att alla de församlade högt
bedit den här följande bönen, hava
somliga bibeltolkare slutit, att densamma
varit en inom den kristna
församlingen bruklig, bestämt formulerad bön.
Detta antagande har ock ett stöd i
bönens innehåll, som, ehuru synnerligen
passande för här ifrågavarande
tillfälle, likväl icke omnämner fiendernas
iörhållande till Petrus och Johannes
utan endast deras förhållande till
Jesus. Näst bönen »Fader vår» skulle
alltså denna bön vara det äldsta inom
den kristna församlingen brukliga bö-
neformulär, som blivit bevarat åt
eftervärlden. Dock är tänkbart, att
apostlarna hava bedit högt, den ene efter
den andre, och att Lukas här anför icke
ordalydelsen utan huvudinnehållet av
deras böner.
** Orden kunna ock översättas: Du
är den, som har gjort o. s. v.
f Dessa Guds allmakts under
framhålla de till sin egen tröst gentemot
förföljelse av människor, vilka ju i
jämförelse med en sådan Gud äro
vanmäktiga varelser.
25. du, som genom vår fader
Davids, din tjänares, muns helige
ande har sagt:* Varför** rasade
hedningar och tänkte folk
fåfänga ting?
* Du, som genom den helige Anden,
vilken talat ur Davids mun, har sagt
o. s. v.
** De här anförda orden läsas i Ps.
2:
1-2.
26. Jordens konungar reste sig
upp och furstarna församlade sig
tillhopa emot Herren och emot
hans Kristus.
27. Ty i sanning församlade
sig i denna stacf mot din helige
tjänare* Jesus, vilken du har
smort,** både Berodest och
Pon-tius Pilatus, jämte hedningar och
Israels folk,tt
* Se anm. till Matt. 12: 18.
** Om denna smörjelse se kap. 10:
38. Det grekiska namnet Kristus är en
översättning av det hebreiska Messias
och betyder smord (d. v. s. invigd).
f Se Luk. 23: 11.
ff Grundtextens ord »folk» står i
flertal med hänsyftning på Israels olika
stammar (jfr 1 Mos. 28: 3, 48: 4).
28. för att göra allt, vad din
hand* och ditt råd förut hade
bestämt, att det skulle ske.**
* d. v. s. din makt (se v. 30, kap. 2:
33, 7: 50, 1 Petr. 5 :6 m. fl. st.).
** Se anm. till kap. 2: 23, 3: 18.
Fiendernas onda anslag ledde Gud så, att
just genom dem, fastän mot deras
avsikt, hans eget förut bestämda råd
genomfördes. Se Luk. 22: 22.
[–-]
{+—+} 680
-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
