Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Apostlarnas gärningar - 8 Kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kap.
8:4-15.
Apostlarnas gärningar.
* Ordagrant: de gingo igenom, d. v.
s. de vandrade igenom de trakter, dit
de hade flytt.
** Det sämsta, som fienderna kunna
taga sig för, när de vilja förhindra
evangelii spridning, är att förskingra
de troende. Märk för övrigt här, huru
evangelii predikan icke är bunden vid
ett visst ämbete.
&. Men Filippus* kom ned till
Samaritens stad** och predikade
Kristus för dem.t
Apg. 6: 5.
* icke aposteln utan den Filippus,
som var en av de sju. Apostlarna voro
kvar i Jerusalem, men Filippus var en
av de förskingrade.
** d. v. s. Samariens huvudstad. Dess
gamla namn var Samaria. Men
Hero-des den store hade ändrat det till
Se-baste.
f för invånarna i den staden.
6. Men folkskarorna aktade
endräktigt på det, som sades av
Filippus, i det de (hörde och
sågo de tecken, som han gjorde.
7. Ty från många* av dem,
som hade orena andar, foro dessa
ut, ropande med hög röst, men
många förlamade och halta blevo
botade.**
Apg. 16: 18.
* icke från alla men från många.
** Märk, huru även här skillnad gö-
res mellan besatta och naturligen sjuka.
Se kap. 5:16 och anm. till Mark. 1:32.
8. Men det vart stor glädje i
den staden.
9. Men i staden var förut en
viss man, vid namn Simon, som
övade trolldom* och gjorde
Samariens folk häpet, sägande sig
själv** vara någon stor man;***
* Ordagrant: som var en magier. Se
kap 13: 6 och anm. till Matt. 2: 1.
** Filippus predikade Jesus, Simon
framhöll sig själv.
*** Enligt en gammal sägen skall han
hava givit sig ut för att vara Messias.
10. och på honom aktade alla,
såväl liten som stor, sägande:
Denne är den så kallade stora
Guds kraft.
* Samariterna trodde, att Simon var
Guds högsta kraft, som uppenbarat sig
i mandom. Naturligtvis hade Simon
själv givit anledning till denna tro,
kanske ock direkt kallat sig så. Det är
en satanisk efterhärmning av »Ordet
vart kött», som uppenbarar sig hos
Simon.
11. Men de aktade på honom,
därför att han under lång tid
hade gjort dem häpna med sina
trolldomskonster.
12. Men när de trodde
Filip-pue, som förkunnade evangelium
om Guds rike* och om Jesu
Kristi namn,** vordo de döpta,
både män och kvinnor.
* det tillkommande messiasriket. Se
anm. till Matt. 3: 2.
** d. v. s. att Jesus var Messias.
13. Men även Simon trodde*
själv, och när han hade blivit
döpt, höll han sig beständigt till
Filippus; och när han skådade
tecken och stora krafter, som
skedde, häpnade han.
* nämligen det evangelium, som
Filippus predikade om Guds rike och
Jesus Messias. Det står icke, att det var
någon skentro hos Simon, utan han
trodde såsom de andra. Men tron blev
hos honom utan frukt. Hans inre
människa blev därigenom icke omskapad.
Detta mycket allmänna förhållande
skildrar Herren själv ofta, t. ex. i
liknelsen om de visa och ovisa
jungfrurna, de trogna och de otrogna
förvaltarna, den yttersta domen (Matt. 25), de
grenar, som icke bära frukt (Joh. 15)
o. s. v.
14. Men när apostlarna, som
voro i Jerusalem, fingo höra, att
Samarien hade mottagit Guds
ord,* sände de ut till dem Petrus
och Johannes,
* I och med det, att människor i
Samarien blivit troende, kunde det
sägas, att Samarien hade mottagit Guds
ord.
15. vilka foro ned och bådo
för dem, att de måtte få helig
ande;
600
-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
