Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Apostlarnas gärningar - 11 Kapitlet - 12 Kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Apostlarnas gärningar. Kap.
11:27-12:1.
särskilda exempel, som Lukas på detta
ställe omtalar. Gåvan att profetera
förefanns i den äldsta kristna
församlingen. Se Ef. 4: 11, där det göres
skillnad mellan apostlar, profeter,
evan-gelister och lärare. Jämför ock Apg.
13: 1, 1 Kor. 12: 10, 28, 29 m. fl. st.
** Jämför anm. till kap. 9: 30.
2(8. men en av dem, vid namn
Agabus, stod upp och gav till
känna genom Anden,* att en stor
hungersnöd skulle komma över
hela den bebodda jorden,**
vilken (ock) inträffade under
Klau-dius.t
Apg. 21: 10.
* genom ingivelse av den helige
Anden.
** Detta starka uttryck får man
icke pressa. Jämför 1 Mos. 41:54, Rom.
10: 18, Kol. 1: 23 och se anm. till Apg.
2:5. I profetisk hänryckning ser
Agabus hungersnöden obegränsad.
f I kejsar Klaudius’ fjärde
regeringsår (år 44 e. Kr.) inträffade en
svår hungersnöd, som sträckte sig över
Judeen och angränsande länder. I
synnerhet i Jerusalem vart nöden stor. I
denna hungersnöd ser Lukas en
uppfyllelse av Agabus’ profetia.
29. Men lärjungarna beslöto,
att de, efter som var och en av
dem hade råd, skulle sända
(något) till tjänst åt de bröder, som
bodde i Judeen;*
Rom. 15: 25 f. 1 Kor. 16: 1. 2 Kor.
8: 3 f., 9: 12.
* Dessa ord kunna antingen fattas
så, att de troende på grund av Agabus’
profetia strax sände hjälp, innan
hungersnöden kom, eller ock så, att de
gjorde det, först sedan nöden verkligen
hade inträtt. Det senare är
sannolikast.
30. vilket de även gjorde,
avsändande det till de äldsta* genom
Barnabas’ och Saulus’ hand.**
* Detta är det första ställe i Nya
testamentet, där kristna
församlingsäldsta omnämnas. När man började
tillsätta sådana, omtalas ingenstädes.
Om sättet, huru de skulle väljas, givas
inga föreskrifter. Se anm. till kap. 14:
23. Inrättandet av de äldstas ämbete i
den kristna församlingen har för de
troende i Palestina varit en helt
naturlig sak. Inom den gammalisraelitiska
författningen, under vilken de hade
vuxit upp, låg folkets ledning väsent-
ligen i de äldstas hand. Vilken
betydelse deras myndighet på Kristi tid
har haft, kan man se av evangelierna,
där »folkets äldsta» oupphörligt sättas
vid sidan av översteprästerna (Matt.
21: 23, 26: 47, 27: 1 m. fl.). De äldstas
ämbete är alltså icke en särskilt
kristlig utan en gammalisraelitisk
inrättning, som de första kristna i Palestina
helt naturligt tillämpat i församlingen,
och som sedan blivit allmän i de
kristliga församlingarna även utom
Palestina. Det tillkom de äldsta att
undervisa, leda och vårda församlingen samt
hava uppsikt över henne såsom herdar
över hjorden (se Apg. 20:17, 28, 1 Tess.
5: 12, 1 Tim. 5: 17, Tit. 1:9). Denna
överföring av en judisk anordning in i
den kristna församlingen är ett
lärorikt exempel på den vishet, varmed
apostlarna gingo till väga, då de vid
församlingens ordnande icke bröto med
alla förut bestående förhållanden utan
inom henne tillämpade och gjorde sig
till godo dessa förhållanden, vid vilka
de nyomvända av gammalt voro
vana, och vilkas bibehållande därför var
ägnat att bäst befordra en lugn
utveckling. När man förbiser denna äkta
kristliga frihet och vishet för att i dess
ställe fordra, att de kristna
församlingarna alltid skola slaviskt, alldeles
oberoende av förut bestående
förhållanden, i varje enskildhet ordnas så, som
apostlarna under då varande
förhållanden ordnade de första församlingarna,
då handlar man i själva verket alldeles
i strid med apostlarnas exempel. Se
anm. till kap. 6: 3.
Att gåvomedlen översändes till de
äldsta (även där särskilda
allmoseut-delare funnos), var helt naturligt, då
de äldsta voro församlingarnas
föreståndare och ledare. Huruvida för
övrigt alla församlingar i Judeen, till
vilka undsättning sändes, hade sådana
allmoseutdelare, är mycket ovisst.
Sannolikt är det icke.
** Se anm. till kap. 12: 25.
12 Kapitlet.
Aposteln Jakob dräpes (v.
1-’2). Petrus
fängslas men befrias på ett underbart sätt (v. [-3-17).-]
{+3—17).+} Fängelseväktarna avrättas (v.
18-19).
Herodes dör (v.
20-23). Guds ord tillväxer,
Paulus och Barnabas återvända från Jerusalem
(v. 24-25),
Il/Ten vid den tiden* bar konung
-^-*- Herodes** händer på några
av församlingens medlemmar för
att misshandla etern.
[–-]
{+—+} 617
-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
