- Project Runeberg -  Bibeln / Nya testamentet. Ny översättning med förklarande anmärkningar av P. Waldenström, fjärde upplagan, 1921. Första delen /
657

(1917)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Apostlarnas gärningar - 19 Kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Apostlarnas gärningar.

Kap. 19:
27-34.

kommer att lida avbräck, vilken
hela Asien och hela den bebodda

jorden dyrkar.*

* Demetrius talar, som om han
vore mest rädd om Artemis’ dyrkan. Men
i grunden är det nog hans egen förlust,
som bekymrar honom mest.

28. Men när de hade hört
detta och blivit fulla av vrede,
ropade de, sägande: Stor är
efe-siernas Artemis.

29. Och (hela) staden
uppfylldes av förvirringen, och de
rusade endräktigt in på
skådespelsplatsen,* sedan de ryckt med sig
Gaius** och Aristarkus,t som
voro macodonier och Paulus’ res-

kamrater.tt

* Skådespelsplatsen eller teatern i
Efesus var en öppen plats, såsom
teatrarna i allmänhet på den tiden voro.
På teatrarna höllos ofta
folkförsamlingar, där offentliga angelägenheter
avhandlades. Särskilt var detta fallet
i Efesus, där teatern utgjorde
medelpunkten för det offentliga livet.
Kui-ner av denna teater finnas ännu kvar,
vilka visa, att den varit en av
forntidens största teatrar.

** Denne Gaius är möjligen
densamme, som namnes i Rom. 16: 23.

t Se kap. 20: 4, 27: 2. Kol. 4: 10.
Filem. 24.

ft Naturligtvis sökte de att få tag
i Paulus, men då de icke funno honom,
ryckte de med sig hans reskamrater.

30. Men när Paulus ville gå
in bland folket, tilläto
lärjungarna honom icke.

31. Men även några av
asi-arkerna,* som voro vänliga mot
honom, sände till honom och
bå-do honom att icke giva sig in på
skådespelsplatsen.

* Asiarkerna voro ämbetsmän, som
årligen valdes för att förestå offren
och de offentliga skådespelen i det
pro-konsulariska Asien. De voro tio till
antalet. Deras val gick så till, att
varje stad föreslog en av sina borgare,
och alla de föreslagna valde sedan
inom sig de tio.

32. Alltså ropade de nu, den
ene ett, den andre ett annat; ty

församlingen,* var förvirrad, och
flertalet visste icke, varför de
hade kommit tillsammans.

* Se anm. till Matt. 16: 18.

33. Men (några) ur folkhopen
undervisade Alexander, när
judarna hade skjutit fram honom;
men Alexander vinkade med
handen och ville hålla ett
försvarstal till folket.*

* Det är mycket svårt att förstå
detta ställe. Sannolikt är meningen
följande: Judarna hade skjutit fram
Alexander för att taga reda på, vad
som var å färde. Några ur hopen
undervisade honom då därom, varpå han
ville hålla ett tal till judarnas försvar.
De flesta visste nämligen icke mer om
orsaken till sammanskockningen, än
att det gällde gudinnan Artemis1 ära,
vilket de förstodo av det allmänna
skrålet: stor är efesiernas Artemis!
Därför är det antagligt, att hos dem
under den allmäna förvirringen
mycken förbittring givit sig luft emot
judarna, vilka ju voro kända för att
förakta alla avgudar. Därtill kom, att
de, som visste närmare besked om
saken, även visste, att Paulus var jude.
Då nu dessa naturligtvis icke hade
reda på skillnaden mellan hans och
judarnas lära, så är mycket troligt,
att även hos dem förbittringen mot
honom tog skepnaden av en förbittring
mot judarna i allmänhet. Detta skulle
alltså hava varit anledningen därtill,
att Alexander ville hålla tal till
judarnas försvar. Somliga bibeltolkare
fatta saken så, att Alexander var en
judekristen, och att judarna hade
skjutit fram honom, på det han måtte falla
offer för hopens raseri. I sådant fall
skulle hans tillämnade tal hava varit
avsett till de kristnas försvar.

34. Men när de märkte, att
han var jude, började de alla
skrika med en mun,* ropande
vid pass två timmar: Stor är
efesiernas Artemis.**

Ordagrant: vart en enda röst ur

alla.

** Att hopen utbrast i detta
ursinniga rop, när den såg, att
Alexander var jude, det visar, att den
allmänna förbittringen vid tillfället var
vänd mot judarna. Detta giver stöd

Nya Testarn. Del. I.

[–-]

{+—+} 657
-

42

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 15:08:26 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bibeln/wald1921/0665.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free