Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fjärde delen. Läran om frälsningen (Soteriologi) - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Petrus, då han säger, att "Kristus blev dödad till köttet — till sin
mänskliga natur — men till anden — till sin gudomliga natur —
gjord levande" (1 Pt. 3: 18). Han kunde icke bliva dödad, om han
ej haft en fysisk natur, men uppståndelsen från de döda förutsätter
och kräver en gudomlig natur. Hava vi hos Kristus en gudomlig
natur, med andra ord, är Kristus Gud, så är han i full besittning av
gudomsnaturens alla fullkomligheter, utan inskränkning och avbrott.
Utblottandet eller förnedringen (kenosis) består således icke uti
av-händigandet av nämnda egenskaper eller attribut, utan däruti att
Logos inträdde uti ett nytt tillvarelsesätt, i vilket han fritt avstod, icke
ifrån de gudomliga attributen, utan från ett obegränsat bruk av de
gudomliga attributen och frivilligt underkastade sig sådan
inskränkning och begränsning, som föreningen med människonaturen, livet i
sinnevärlden och den messianska kallelsen nödvändigt krävde. Icke
de gudomliga attributen lade han bort, ty det kunde icke ske, men
han avstod från att göra bruk av den makt och de rättigheter, som
likställde honom med Gud, från den härlighet och de rikedomar, som
han av evighet hade hos Fadern (Jh. 17: 5; 2 Kor. 8: 9), samt utbytte
Gudsskepelsen mot människans, tjänarens, enligt Pauli ord (Fil. 2:
6, 7). Då nu mandomsanammelsen avser återlösningen och Jesu
både liv och död har en försonande och ställföreträdande betydelse, då
måste vi från själva grundläggningen i moderlivet av människan Jesus
se föreningen med Guds Son eller Logos, som sålunda är den
uppbyggande och livgivande principen eller kraften, men hur vill man
beväpna det människoöga, som i själva embryot eller fostret kan skåda
föreningen med Logos? Det behövdes av Gud upplysta ögon ätt i det
nyfödda barnet i Betlehem se Messias, och ändock skådade varken
herdarnas eller de vise männens ögon någonting annat än ett nyfött,
värnlöst, fattigt barn. Detta barn var det människoblivna Ordet, den
gudamänskliga person, som skulle försona världen med Gud. Tron
kunde tillägna sig detta, men gudomshärligheten var totalt gömd
bakom den mänskliga svagheten och ringheten, liksom solen bakom ett
moln. Kristus hade totalt utblottat sig eller inträtt uti ett
tillvarelsesätt, som på intet vis — med undantag av vissa tillfällen — för
omgivningen uppenbarade gudomshärlighetens glans och storhet, och
dock "bodde gudomens hela fullhet (pan to pläråma täs theotätos) i
honom kroppsligen99 (såmatikås, Kol. 1: 19; 2: 9), det vill säga, inom
den trånga ramen av en människonatur, ett mänskligt liv. För Sonen,
jämlik med Fadern och av samma eviga gudomsväsen, bärande Guds-
487
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
