Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fjärde delen. Läran om frälsningen (Soteriologi) - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Man har begagnat olika bilder att belysa föreningen mellan de
båda naturerna och funnit ett likhetsförhållande t. ex. uti föreningen
och på samma gång åtskillnaden mellan själ och kropp hos
människan, mellan det rödglödgade järnet och värmet, mellan Kristus och
den troende, mellan Fadern och Sonen. Dessa bilder äro dock mer
eller mindre haltande. Kropp och själ utgöra icke två skilda
naturer, utan bilda tillsammans en natur. Värmet eller hettan är ingen
självständig substans, utan blott en bestämning hos järnbiten.
Varken den troende och Kristus eller Fadern och Sonen bilda blott en
enda person.
Föreningen mellan naturerna gör det till en nödvändighet, att den
ena naturen utövar något inflytande på den andra, att de ömsesidigt
affektera varandra, såsom händelsen är mellan själen och kroppen
hos oss, ehuru den ena aldrig kan bliva eller övergå till den andra.
Den gudomliga naturens egenskaper meddelas åt den mänskliga utan
att uppgå i dess väsen, så att Kristus även på jorden hade makt att
vara, veta och handla såsom Gud. Att denna förmåga var dold eller
blott sällan framskymtade, berodde på det självvalda tillstånd av
förnedring eller utblottning, i vilket gudamänniskan inträtt.
Föreningen mellan naturerna var så beskaffad, att ehuru den
gu-gomliga naturen såsom sådan var främmande för inskränkning i
vetande, för svaghet, frestelse, lidande och död, så kunde den ena enda
personen Jesus Kristus underkastas dessa förhållanden på grund av
föreningen hos honom mellan den gudomliga och mänskliga naturen.
Frälsaren såsom människa kan vara i besittning av gudomliga
egenskaper, emedan han har en gudomlig natur; på samma sätt kan
Frälsaren såsom Gud begränsas till sitt vetande på människosätt eller
underkastas lidandet, emedan han har en mänsklig natur. Föreningen
mellan kroppen och själen kan belysa detta. Genom förbindelsen
med kroppen lider själen kval, som den icke skulle förnimma, skild
från kroppen. På samma sätt kunde gudamänniskan, fastän
oemottaglig för smärta till sin gudomliga natur, genom föreningen med
mandomen komma att uthärda outsägliga lidanden.
De båda naturernas förening i Jesu Kristi person var en ren
nödvändighet. Hans tvåfaldiga natur ställer honom i direkt förbindelse
med de båda parter, som i och genom försoningsverket skulle förlikas.
Han är å ena sidan jämlik med Gud och å andra sidan människans
broder (Fil. 2: 6; Eb. 2: 17; 4: 15, 16). Såsom människa kan han
åstadkomma försoning för människan; såsom Gud kan han förläna
511
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
