Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fjärde delen. Läran om frälsningen (Soteriologi) - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
En annan gnosticistisk uppfattning, doketismen, var den att Kristi
kroppslighet icke var en verklig materiell kropp, utan blott en
skenkropp. Detta påstående, som förråder frändskap med den platonska
världsförklaringen, tillkom för att bevara Kristi syndfrihet. Ur
gnosticismens synpunkt ligger det onda i själva materien. Hade nu
Kristus en naturlig kropp, så måste han vara syndig. Hela hans
jordiska tillvaro blev sålunda från doketisk åskådning en syn eller
uppenbarelse, någonting liknande teofanierna, då Guds Son, och även
änglar, framstått under mänsklig gestalt eller åskådning. Det är lätt att
inse, att genom en sådan uppfattning Kristi persön såsom
gucla-mänsk-lig går förlorad.
Såsom helt och hållet ohållbar måste ock betraktas en i den äldre
kyrkoläran förekommande föreställning, att Sonen till sin möjlighet
av evighet innebott i Fadern och vid världsskapelsen samt för dess
skull framgått ur Fadern såsom självständig person. Om så vore,
bleve Sonen underordnad Fadern och Kristi persons evighet och
självständighet upphävdes. Kristus såsom Son eller andre person i
gudomen måste vara i besittning av gudomsväsendets alla
fullkomligheter, till vilka i första rummet räknas andlighet eller självständig,
personlig, förnuftig tillvaro. Gudomsväsenhet är blott ett. Det gives
icke mer än en enda Gud, och följaktligen måste gudomsväsendet till
dess omfång, d.v.s. med alla dess fullkomligheter, förefinnas lika
mycket hos Sonen och Anden som hos Fadern.
Dynanäsmen, som helt frånkände Sonen personlighet och lärde,
att endast Fadern var en person, men att Sonen och Anden voro blott
opersonliga krafter, utgångna från Gud, har alldeles felat om målet.
Det är att förneka Kristi gudom och i Jesus av Nasaret se en blott
människa, utrustad med gudomlig kraft. Det upphjälper icke saken,
att, till skillnad från ebionitismen, erkänna, att den gudomliga
kraft-meddelningen inträtt, icke vid dopet, utan redan i själva avlelsen. En
kraft är ingen person i alla fall, utan på sin höjd en bestämning till
en sådan, men skriften lär, att Kristus till sin gudomliga natur eller
såsom Guds Son är en evig, fullkomlig person.
Patripassianismen, som förnekade personåtskillnaden i gudomen
och påstod, att Fadern själv, den ende existerande gudomspersonen,
blivit människa och lidit döden, överkorsar på en annan väg, som gör
saken ännu omöjligare, Kristi eviga, självständiga, personliga
varande såsom den andre personen i gudomen, på samma gång en för
524
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
