Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fjärde delen. Läran om frälsningen (Soteriologi) - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Samma uppfattning är framställd i en ny form eller från en
annan sida av amerikanska teologen Dr. Bushnell (bushnellianism) samt
av engelsmännen Robertson, Campbell och Young. Försoningen
gäller icke Gud, Kristi död är en uppenbarelse av Guds kärlek, icke ett
strafflidande i människans ställe. Försoningens syfte är icke att
tillfredsställa Guds rättfärdighet, utan att genom uppenbarelsen av Guds
kärlek uppmjuka människornas hjärtan och leda * dem till Kristus.
Försoningen avsåg icke att borttaga något hinder hos Gud för
syndares benådning, utan att övertyga syndare, att något sådant hinder icke
finnes. Genom framhållandet av Guds fullkoiflligheter, genom sina
höga läror, sitt syndfria liv och sin hjältemodiga död blev Kristus
Guds kraft till frälsning, vilket han skall förbliva till världens slut.
Doktor P. Waldenströms s. k. "nya försoningslära" är påtagligen
en socinismens gengångare, förrådande mycken frändskap med
bush-nellianismen.
2. Uppfattningen med hänsyn till Guds världsstyrelse. Kristi död
gottgör icke synden inför Gud, utan är en nödvändighet endast med
hänsyn till upprätthållandet av Guds världsvälde. Detta välde kan
icke fortgå, icke heller kan den gudomliga lagen bibehålla sin
myndighet över dess underlydande, om icke överträdarnas förlåtelse sättes i
förbindelse med uppvisningen av det höga värde Gud sätter på sin lag
och det förfärliga straff, som drabbar den som kränker lagen. I
Kristi lidande och död framställes den aktning lagen åtnjuter hos Gud.
Kristus lider icke det straff som lagen bestämmer, men av nåd
antager Gud Kristi lidande såsom ett vederlag för straffet. Den
holländske lagmannen och teologen Hugo Grotius (1583—1645) har
framställt denna åsik, som är betecknande för Ny-Englandsteologien och
hyllas av dem, som antaga den "nya skolans" lära om synden.
3. Betalningsteorien. Gent emot den åsikten, att Kristi död var
en lösepenning, som betalats till Satan för att befria syndare från hans
välde, framställde Anselm av Canterbury (1034—1109), att synden är
en kränkning av Guds majestät och såsom begången mot ett oändligt
väsen förtjänt av ett oändligt straff; att Guds rättfärdighet krävde
straff, under det Guds kärlek tiggde om nåd för den brottslige; att
stridigheten mellan dessa Guds egenskaper för evigt bilagts genom
gudamänniskans frivilliga offer, vilken ensam utstår det straff, som
syndare skulle lidit i evighet; att detta lidande var en fullständig
gott-gorelse för de lidanden, som de utvalda förtjänat, samt att på grund
562
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
