Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fjärde delen. Läran om frälsningen (Soteriologi) - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Gud, änglarna och den översinnliga världen i allmänhet, och vilkas
användande från början utgjorde hennes högsta goda, äro alldeles
overksamma. De äro vilande, sovande, döda. Förmågan att omedelbart
skåda Gud, att älska honom över allting, att ingå medvetet umgänge
med honom, hörde ursprungligen till människans själva natur.
Denna förmåga var då icke, såsom nu, en övernaturlig nådegåva, utan en
i högsta mening naturlig sådan. Genom synden gick hon förlorad.
Människan såsom opånyttfödd har ingen andlig föreställning om Gud,
ingen sann kärlek till honom, ingen sedlig förbindelse med honom.
Den sida av hennes natur, som skulle framträda i handlingar av
tillbedjan och gudsdyrkan, är nu overksam — död.
3. De förmågor, som äro i verksamhet, arbeta på ett orätt sätt.
De sträva efter orätta mål eller efter riktiga underordnade mål på
o-rätta vägar eller fcck fullfölja dem med för mycken eller liten iver och
uthållighet. Följaktligen kan icke den opånyttfödde leva ett sant
religiöst liv„ alldenstund några av de förmögenheter, i vilkas
verksamhet ett religiöst liv består, äro overksamma, medan andra åter arbeta
på ett regelstridigt sätt.
I nya födelsen kallas de slumrande, döda förmögenheterna,
krafterna, till liv och verksamhet på nytt; de, som arbetat regelstridigt,
börja verka till en viss grad regelbundet. Helgelsens uppgift är att
bringa till fullkomlighet det verk, som börjat i nya födelsen, att hos
människan på nytt framkalla Guds avbild, efter vilken hon är skapad; att
hos människans alla förmögenheter och grundbeståndsdelar
åstadkomma en regelbunden och inbördes överensstämmande verksamhet, så
att de lägre krafterna underordna sig de högre, envar strävande till
ett sant och lämpligt mål, på rätt väg samt med det rätta måttet av
styrka.
Helgelsen varken berövar eller tillför människans väsen någon ny
beståndsdel. Synden hör icke till människans väsen. Kunde hon
alldeles skaffas ur vägen, skulle människan, i fråga om sina
grundförmö-genheter och mottaglighet, befinna sig på samma ståndpunkt, där Gud
från början ställt henne.
I skriften beskrives helgelseverkets utveckling hos en pånyttfödd
såsom en strid mellan "anden och köttet", mellan den "gamla och den
nya människan", mellan det onda och det goda i hennes natur (Jh. 13:
10; Rm. 6: 12; 7: 25; 8: 13, 14; 1 Kor. 6: 11; Gl. 5: 16, 17; Ef. 4:
22—24; Jk. 1: 26; 4: 5).
Med "anden", den "invärtes människan", "nya människan", "lagen
657
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
