Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fjärde delen. Läran om frälsningen (Soteriologi) - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Någon har kallat bönen "det andliga livets andedräkt och
pulsslag". Själens ständiga till Gud hänvända riktning och åstundan efter
hans delaktighet är en invärtes bön i anden (1 Tss. 5: 17). Bönen
kallas tacksägelse, då erhållna andliga och lekamliga gåvor och
välgärningar erkännas: tillbedjan och lov, då Guds fullkomligheter och
härliga verk upphöjas; bekännelse, då den bedjande inför Gud
bekänner sina egna eller andras synder, fel och brister; åkallan,
då den bedjande hos Gud begär nåd och hjälp för sig själv och andra.
En rätt bön (Mtt. 5: 44; 6: 6, 9—13; 26: 41; Lk. 18: 1—8; 1 Tss.
5: 17, 18; Jk. 1: 5; 5: 16; 1 Pt. 4: 7) måste vara en bön i anda och
sanning eller gå av hjärtat (Jh. 4: 24) samt ske i Jesu namn (Jh. 14:
6; 16: 23, 24, 26; Kl. 17; Eb. 7: 25). Hon bör vidare utmärka sig
för tro (Ps. 17: 6; 37: 5; Mtt. 21: 22; Mk. 11: 24; Jh. 15: 7; Eb. 11:
16), uppriktighet (5 Ms. 4: 29; Ps. 17: 1; Jr. 29: 13), allvar och
uthållighet (Ps. 112: 1; 138: 1; Lk. 11: 5—8; 18: 1—6; Rm. 12: 12;
Ef. 6: 18) samt undergivenhet under Guds vilja (Lk. 22: 42; 1 Jh. 5:
15). En maning till bön ligger i vår egen hjälplöshet och våra
många behov till själ och kropp (Ps. 22: 11; 25: 16; 31: 9; 69: 1; 142:
6), i Frälsarens föredöme (Lk. 5: 16; 6: 12; 9: 18); Eb. 5: 7), i
Guds ords uppmaningar till bön samt löften och försäkringar om
bönhörelse (5 Ms. 9: 27; 1 Kn. 18: 38; 1 Krön. 6: 16, 17; Nh. 1: 8-19;
Mtt. 7: 7—11; 18: 19; 21: 22; Mk. 9: 24; Lk. 11: 9, 10;-Jh. 14: 14;
15: 7; Ag. 4: 29, 31; Jk. 5: 15, 17, 18; 1 Jh. 5: 14, 15). Den som
beder bör livligt erinra sig Guds barmhärtighet (Ps. 25: 6; 31: 16;
69: 13; Dn. 9: 18), rättfärdighet (1 Ms. 18: 23-34) och ära (2 Ms.
32: 11-16; Js. 7: 7-9; Ps. 31: 3; Dn. 9: 19).
Guds dröjsmål med bönhörelsen bevisar icke, att bönen ej blivit
hörd. Vi kunna bedja om en viss sak och aldrig få den, vilket icke
heller bevisar, att Gud icke hört vår bön. Han dröjer stundom med
svaret, och stundom giver han oss det, som är bättre och nyttigare än
vi bedit om.
Om bönen, såsom vi nämnt, kan vara en själsstämning av
hän-vändhet till Gud, är hon i vanliga fall själens i ord uttryckta behov
och känslor, framträdande antingen såsom enskild eller offentlig bön.
Försummelse av enskild bön åtföljes av andlig köld och likgiltighet
eller är ett säkert bevis på det andliga livets sjuklighet, förslappning
och vanmakt.
Bönen i dess förhållande till Guds världsstyrelse är behandlad
under frågan om Guds försyn.
662
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
